The purpose of this article is to analyse three examples of musical folkbildning in Sweden. The first case is from the establishment of the state funded Framnäs Folk High Music School in the middle of the last century. The second case, Hagström’s music education, is from the same time but describes a music school run by a private company. The third case study concerns a contemporary expression of folkbildning, namely hip-hop. The theoretical framework that inspired this article stems from Pierre Bourdieu and his education sociology. The double feature of folkbildning appears in terms of: elitist and democratic tendencies, high and low taste agendas, control and freedom.

"Music from the backyard": Hagström's music education, is a PhD thesis that investigates the music education that the company Hagström ran from 1946 to 1983. The aim of the thesis is to investigate and recreate Hagström's music educational history from a Deweyan pragmatist point of departure. The study searched for answers to the following questions: What were the societal and educational settings in which Hagström's music education took place? How did Hagström's music education develop, and what led to its rise and fall? What educational content and pedagogical ideas constituted Hagström's music education? How can Hagström's educational enterprise be understood with the help of Bourdieu's theories of symbolic capital? Because of the historical nature of the study, the availability of empirical material was limited. Hagström had some archived material which I was given access to, and there were a great deal of periodicals from the time with articles about music education on people's spare time. Additionally, the Hagström course books were important documents, since they were the only centralized document to govern the directions for Hagström's music education. The pragmatist perspective of the study led to a desire to highlight parts of the human experience that constituted the history. Based on a snowball-sampling strategy, I traced down eleven persons from Sweden and Norway which were interviewed.The results of the analysis became a story about Hagström in the society - a story that revealed an entrepreneur whose company grew quickly and represented other values than the better parts of the cultural establishment in Sweden. The company rested on several pillars: The production of accordions, and later on even guitars, basses, organs and amplification systems, import of music merchandise, as well as the largest chain of music retail shops in the Nordic countries. The music education started in 1945 in Växjö, and in 1946, the rest of the country. In the beginning they taught accordion and guitar, but later developed to include electric bass, organ and keyboard as well. The courses were organised as group education with a duration of ten weeks in a semester. Geographically they were spread all over Sweden as well as around Oslo, Bergen and Copenhagen. All in all there were close to 100 000 pupils attending Hagström's music education. Hagström's music education was, despite new ideas such as group education and that the student should be able to play a melody as quickly as possible, a fairly traditional master-apprentice kind of education. The teacher demonstrated what he considered to be the correct technique and musical performance, and the student imitated. The pupil had little or no opportunities to influence the content of the education. On a macro level however, Hagström's music school was important in the process towards a more democratic music education in Sweden. Hagström helped to increase the availability of music education through their geographical dispersion as well as the affordability of attending the courses. An important difference from the other agents on the market that aimed to refine the students' musical preferences, was that Hagström had no musical agenda. Hagström might have contributed to Sweden's strong position on the global popular music scene.

"Från musikundervisningens bakgårdar": Hagströms musikpedagogik är en monografi som behandlar den musikundervisning som bedrevs i företaget Hagströms regi från 1946 till 1982. Syftet med avhandlingen var att undersöka och återskapa Hagströms musikpedagogiska historia med utgångspunkt i ett pragmatisk utbildningspedagogiskt perspektiv. Studien sökte svar på följande frågor: I vilka sociala och utbildningsmässiga kontexter försiggick Hagströms musikutbildning? Hur utvecklades Hagströms musikundervisning och vad ledde till dess uppgång och fall? Vilket pedagogiskt innehåll och vilka pedagogiska var väsentliga i Hagströms musikpedagogiska verksamhet? Hur kan Hagströms musikpedagogiska verksamhet förstås med hjälp av Bourdieus teorier om symbolisk kapital? Som historisk studie var det tillgängliga empiriska materialet begränsat. Hagström hade en del arkivmaterial lagrat som jag kunde få tillgång till, och det fanns en mängd tidskrifter från den aktuella perioden som behandlade utbildningen. Kursböckerna var viktiga dokument genom att de var de enda centraliserade styrdokumentet för hur Hagströms musikskola skulle utformas. Det pragmatiska perspektivet förde med sig ett behov av att synliggöra delar av den mänskliga erfarenhet som konstituerar historien. Baserad på en snöbollssamplings-strategi spårade jag elva personer från Sverige och Norge som jag intervjuade. Resultatet av analyserna blev en historia om Hagström i samhället - en historia som visade en entreprenör vars företag växte snabbt och i opposition till stora delar av det kulturella etablissemanget i Sverige. Bolaget hade flera ben att stå på: Produktion av dragspel och senare även gitarrer, basar orglar och förstärkarsystem, import av musikutrustning, försäljning genom Nordens största kedja med butiker, tryck av noter samt musikundervisning.Musikundervisningen startade 1945 i Växjö och 1946 i resten av landet. Instrumenten som det inledningsvis undervisades på var dragspel och gitarr men det utvecklades till att även inkludera elbas, orgel och keyboard. Kurserna var organiserade som gruppundervisning och en kurs pågick under tio veckor. Geografiskt var de spridda över nästan hela Sverige samt runt Oslo, Bergen och Köpenhamn. Tillsammans estimerar jag att uppemot 100 000 elever har fått undervisning i Hagströms musikskola. Hagströms musikundervisning var, trots nya idéer som gruppundervisning och att eleven snabbt skulle uppnå klingande resultat, en variant av traditionell mästare-lärling-pedagogik. Läraren förevisade vad som ansågs rätt teknisk och musikalisk och eleven imiterade. Eleven hade liten eller ingen påverkan på innehållet i undervisningen. På ett makroplan var Hagströms musikskola viktig i arbetet med att demokratisera svensk musikpedagogik genom att tillgängligheten ökade. Vidare var kursavgifterna överkomliga och det var billigt att hyra instrument. Hagström hade ingen musikalisk agenda, vilket skilde honom från andra aktörer på marknaden som hade som mål att förädla elevernas musikaliska preferenser. Hagströms musikskola kan sägas ha bidragit till vad som nuförtiden kallas det svenska musikundret.

Our presentation will take an ongoing philosophical work of aesthetic communication as a starting point (Ferm & Thorgersen, 2007). The last couple of years we have been combining the philosophies of life-world-phenomenology and pragmatist aesthetics to develop a theory on the dynamic processes of aesthetic communication in learning environments. The main philosophers in this work have been, Dewey, Shusterman, and Merleau-Ponty. In both pragmatism and phenomenology there is room for analysing social dynamics as well as subject's meaning-making, but where the phenomenologist often prefer to take the subject's bodily position as a point of departure, the pragmatist often take social change in relation to individual growth as a starting point. We have had a special focus on awareness as a tool for illuminating the complex phenomenon. The dimensions that have been revealed are: Awareness of oneself, awareness of others, awareness of means of expression and awareness of role and responsibility in communication. We have also tried to develop the relation between philosophy and practice (Thorgersen, 2007, Ferm, 2007, Ferm, 2008). The developing thoughts that we want to present and discuss in our presentation concerns the shared nature of experience in the processes of aesthetic communication. Experience seen as shared, opens up for ways of regarding aesthetic communication in education where expression of oneself, roles in communication, means of expression and others are significant factors. We want to examine how dimensions of impetus and imagination work in the developing processes from recollected experience to future experience, in other words situations where aesthetic experiences are shared and developed. We will go further into the earlier mentioned philosophers' writings about these specific aspects of aesthetic communication and develop the philosophy connected to aesthetic communication in educational settings.

Unspoken truths - about aesthetics in Swedish compulsory schools is a licentiate level thesis which investigates aesthetics in the Swedish compulsory school. The aim of the thesis is to recreate aesthetics as expressed in current curricula as well as in teachers' reflections. This is being done by use of a combination of interviews of teachers and studies of theories and curricular texts. Theoretically the study is based in John Dewey's pragmatist heritage supported by theories from Wittgenstein's theories concerning text, critical discourse analysis method and Bourdieu's theories about art and society.The results show that the term aesthetics, which is frequently used in both juridical documents as well as in daily speech, is being used in a variety of ways. The word aesthetics is being used in thirteen out of the 23 syllabuses for the Swedish compulsory schools as well as in the general curriculum (Lpo94). The first part of the study consisted of an investigation of syllabuses and the curriculum. Eight different meanings of aesthetics were identified: Aesthetics as a tool for value and judgment, aesthetics as a skill, aesthetics as experience, aesthetics as a way of expressing oneself, aesthetics as a certain kind of knowledge, aesthetics as a secondary tool for learning other skills/subjects, aesthetics as a way to describe a subject and aesthetics as existentialistic value for human beings. The conclusion was that curriculum and syllabuses provided little guidance in how to interpret aesthetics for teachers. Consequently the next phase became an investigation into how teachers reflect upon aesthetics.In the second part of the study teachers were interviewed about aesthetics in school, both in a group and individually. Six teachers from six different subjects and three different schools were interviewed. To open up for the teachers own reflections a fairly inductive group interview was performed. This was later on complemented by individual interviews. The interviews showed that the teachers wanted to work more aesthetically. They expressed frustration over the fact that it was difficult to apply teaching methods to facilitate aesthetics. Despite this they were not able to define aesthetics. However they were eager to discuss and reflect upon different aspect of aesthetics in school and when the material is seen as a whole, they actually show a versatile understanding of aesthetics as being a constantly changing phenomenon which is fundamental for human existence.The thesis ends with speculations regarding consequences of this study. One way forwards is to view learning as communication and change from a view of language as verbal to a multimodal and multiliterate view of communication.

Osagda sanningar - om estetik i svensk skola är en sammanläggningsuppsats på licentiativå som fokuserar begreppet estetik i den svenska skolan. Syftet med uppsatsen är att återskapa estetikbegreppet så som det används i aktuella styrdokument och av lärare. Detta görs med hjälp av en kombination av teoristudier, läroplans- och kursplanstudier och intervjuer med lärare individuellt och i grupp. Studiens teoretiska grund är förankrat i pragmatismen i arvet efter John Dewey med stöd från teorier från Wittgensteins tankar om text, kritisk diskursanalytisk metod och Bourdieus teorier om konst och samhälle. Studien visar att estetikbegreppet, som används flitigt i såväl styrdokument som i vardagligt tal i skolan, har en varierande innebörd. Ordet estetik finns med i 13 av de 23 kursplanerna för grundskolan samt i läroplanen (Lpo94) vilket kan verka mycket. I den första delen av studien utfördes en läroplans- och kursplananalys och hela åtta olika innebörder av ordet estetik visade sig i texterna: estetik som redskap för värderingar, estetik som färdighet, estetik som upplevelse, estetik som uttryckmedel, estetik som en form av kunskap, estetik som redskap för inlärning av andra ämnen/färdigheter, estetik som benämning på ett ämne och estetik som existentiellt värde för människan. Konklusionen var att styrdokumenten gav lite styrning och stor frihet för läraren i tolkningen av ordets innebörd. En logisk uppföljning var därför att undersöka hur lärare ser på estetik. Den andra delen av studien blev därför en intervjuundersökning av lärares reflektioner över estetik i skolan. Sex lärare från sex olika ämnen och tre olika skolor blev intervjuade. För att öppna för lärarnas egna reflektioner i grupp, genomfördes först en gruppintervju i induktiv anda. Därefter kompletterades detta med individuella intervjuer. Intervjuerna visade att lärarna önskade att arbeta mer estetiskt. De uttryckte frustration över att det var svårt att använde undervisningsmetoder som tillvaratar det estetiska. De definierar inte heller innebörden av estetik. Trots detta var lärarna ivriga att reflektera över olika perspektiv på estetik i skolan och i materialet som helhet visar de en förståelse av estetik som ett dynamiskt, ständigt föränderligt fenomen som är fundamentalt för människans existens. Uppsatsen avslutas med att spekulera kring konsekvenser av dessa studier och drar linjer mellan studien och teorier och filosofi omkring språk och lärande. En väg som pekas ut är att se på lärande som kommunikation och ändra synen på språk från verbalspråk till ett multiliterat och multimodalt synsätt där alla uttrycksmedel ses som lika viktiga och kompletterande för elevernas liv.