This study investigates how a compulsory school, catering for students from the preschool class to grade nine in the north of Sweden, visually opens spaces in the schoolscape for multilingualism involving the national minority languages, Finnish, Meänkieli, and Sami. The analysed material consists of photographs of language-related images, objects, symbols, and written texts in the school’s common spaces such as entrances, corridors, and stairwells. Geosemiotics is used to analyse discourses and representations of languages in the school environment. Furthermore, the connections between discourses in the schoolscape and the larger context of national policy are explored. The analysis reveals that there is a complete absence of representations of multilingualism in significant parts of the examined schoolscape, and that Finnish, Meänkieli, and Sami are treated as temporary elements with the representations tending to become a museum exhibition, despite the school's ambition to recognise and value the three languages. The study thus demonstrates the complexity of the issue and that the renegotiation of national ideology in a local setting is not unproblematic.

Denna studie undersöker svensklärares uppfattningar om språklig heterogenitet. Finska, meänkieli och samiska är centrala språk i Norrbotten, och de har en längre historia än svenska bland talargrupper. Studien syftar till att bidra med kunskap om norrbottniska grundskollärares förhållningssätt till flerspråkighet. Med tematisk analys undersöks hur lärare (N = 8) talar om språklig heterogenitet. För att fördjupa analysen används begreppen språk som problem, rättighet och resurs (Ruíz, 1984) för att tolka lärares förhållningssätt till språk och därmed synliggöra hur språk och språkanvändning värderas i den rapporterade undervisningen. I de semistrukturerade intervjuerna framkommer att lärarna betraktar flerspråkighet som något positivt och som en grundläggande rättighet. Dessutom reflekterar lärarnas syn skilda uppfattningar om att vara flerspråkig med finska, meänkieli och samiska respektive att vara flerspråkig med andra språk. Eftersom lärarna uppfattar att talare av finska, meänkieli och samiska också behärskar svenska, anses minoritetsspråket inte konkurrera med skolspråket svenska som utgör normen. Däremot om eleven är inlärare av svenska, ses andra språk som ett hinder för elevens utveckling. Resultatet av studien visar att finska, meänkieli och samiska värderas ideologiskt samtidigt som dessa värderingar aldrig verkar omsättas i lärarnas rapporterade undervisningspraktik. Diskussionen belyser att för att lärare ska kunna utmana etablerade normer i språkligt heterogena klassrum, behöver de förståelse för hur det kan inverka på elevers språkutveckling och identitet. Att inkludera minoritetsspråk som resurs är en viktig uppgift, eftersom det kan bidra till att utveckla flerspråkig medvetenhet och förståelse för den språkligt mångfaldiga lokala och globala värld som eleverna lever i.

This study examines Swedish teachers’ perceptions of linguistic heterogeneity. Finnish, Meänkieli and Sámi are important languages in Norrbotten and have a longer history than Swedish among speech communities. The study aims to contribute knowledge about Norrbotten primary school teachers’ perceptions of multilingualism. Thematic analysis examines how teachers (N = 8) talk about linguistic heterogeneity. To enhance the analysis, Ruíz’s (1984) concept of language as a problem, right, and resource guides the interpretation of teacher’s language attitudes in reported teaching. The results indicate that teachers view multilingualism positively, considering it a fundamental right. Furthermore, the teachers’ views reflect different perceptions of being multilingual with Finnish, Meänkieli and Sámi, and being multilingual with other languages. Since teachers perceive that Finnish, Meänkieli, and Sámi speakers are proficient in Swedish, the minority language skills are not perceived to compete with the school language, Swedish, which is the norm. However, if the pupil is a learner of Swedish, other languages are seen as hindering the pupil’s development. The results show that Finnish, Meänkieli, and Sámi are valued ideologically, while these values never seem to be implemented in the teachers’ reported teaching practices. The discussion highlights that for teachers to be able to challenge established norms in linguistically heterogeneous classrooms, they need to understand how it can affect students’ language development and identity. Including minority languages as a resource is an important task for teachers as it can help foster multilingual awareness and understanding of the linguistically diverse local and global world of students.

Denna presentation fokuserar svensklärares uppfattningar om språklig heterogenitet. Språksituationen i Norrbotten, i norra Sverige, med språkarvet finska, meänkieli och samiska som sedan år 2000 är nationella minoritetsspråk, väcker frågor om hur lärares uppfattningar om språklig heterogenitet kan påverka deras undervisning. Språk behandlas olika i grundskolesystemet. Svenska är obligatoriskt med mest undervisningstid, medan frivilliga modersmålsstudier i exempelvis finska, meänkieli och samiska, tilldelas färre timmar, 1490/320h. Skolverkets (2023) statistik antyder att många flerspråkiga studerar skolans svenskämne. Givet detta är studiens syfte att bidra med kunskap om norrbottniska lärares förhållningssätt till flerspråkighet. Forskningsfrågorna är: Hur talar svensklärare om språklig heterogenitet? Vilka språkideologier kommer till uttryck när lärarna reflekterar över sina erfarenheter av elever med olika språkbakgrund i undervisningen? 

Studien baseras på intervjuer med åtta lärare från norrbottenskommuner med ansvar att främja ungas språkanvändning med finska, meänkieli och samiska (SFS 2009:725). För att fördjupa den tematiska analysen (Braun & Clarke, 2022) användes Ruíz (1984) uppfattningar om språk som problem, rättighet och resurs. Enligt resultatet ser lärarna generellt flerspråkighet som en positiv rättighet. För elever som är inlärare av svenska blir flerspråkigheten ett problem, medan goda kunskaper i svenska osynliggör finska, meänkieli och samiska. Lärarna anser att inkludering av flerspråkighet som en resurs kräver formella beslut och mer tid. Kommunens språkåtaganden syns inte i lärarnas rapporterade undervisning, vilket visar en klyfta mellan ideologi och praktik. 

I presentationen redogörs för resultat från ett avhandlingsprojekt med syfte att kritiskt undersöka hur språklig mångfald kommer till uttryck i olika rum i en grundskolekontext i Norrbotten där de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska står i fokus. Forskningsfrågorna gäller: Vilka möjligheter och hinder för språken framkommer i policydokument, i skolmiljön och i lärare, lärarstudenter och elevers uppfattningar om språklig mångfald och nationella minoritetsspråk? Hur formar sociala och fysiska rum språkliga maktrelationer?

Norrbotten och grundskolor valdes som kontext mot bakgrund av regionens unika historiska språkliga mångfald. I regionen har finska, meänkieli och samiska länge använts som förstaspråk och har sedan år 2000 status som nationella minoritetsspråk (SFS 2009:600). Från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet var utbildningssystemet präglat av en assimilationspolitik som marginaliserade språken (Elenius, 2002; Nordblad, 2015).

Teoretiska begrepp och utgångpunkter är epistemisk orättvisa (Fricker, 2018) ett kritiskt perspektiv och språkideologier. Avhandlingsprojektet använder etnografiskt inspirerad metod inklusive textuellt och visuellt material. Analysen utförs med tematisk analys (Braun & Clarke, 2022) och geosemiotisk analys (Scollon & Scollon, 2003).

Analysen visar att trots att finska, meänkieli och samiska haft status som nationella minoritetsspråk i närmare femton år utgör grundskolan fortfarande en arena för assimilering. Försvenskningsprocessens konsekvenser märks genom att deltagarna beskriver otillfredsställda minoritetsspråkskunskaper och tillskriver skolan en obetydlig roll i att bevara och utveckla det. Den svenska språkgemenskapen har större makt över utformningen av rummet än den minoritetsspråkiga. För epistemisk rättvisa (Fricker, 2018) behöver minoritetsspråkskunskaper erkännas i sin egen rätt och värderas som ett viktigt bidrag till den kollektiva kunskapen.

ReferenserBraun, V., & Clarke, V. (2022). Thematic analysis: a practical guide. SAGE.

Elenius, L. (2001). Både finsk och svensk. Modernisering, nationalism och 

språkförändring i Tornedalen 1850–1939. [Doktorsavhandling, Umeå universitet].

Fricker, M. (2018). Epistemisk orättvisa. Kunskap, makt och etik. Thales.

Nordblad, J. (2013). Jämlikhetens villkor: Demos, imperium och pedagogik i Bretagne, 

Tunisien, Tornedalen och Lappmarken, 1880–1925. [Doktorsavhandling, Göteborgs 

universitet].

Scollon, R. & Scollon, S. (2003). Discourses in place: Language in the material 

world. Routledge.

SFS 2009:600. Språklag. Kulturdepartementet.

Denna avhandling undersöker hur språklig mångfald, inklusive de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska kommer till uttryck i olika rum inom en norrbottnisk grundskolekontext. Det empiriska materialet bygger på analyser av den övergripande delen av grundskolans läroplan, intervjuer med svensklärare, observationer av en skolas fysiska visuella miljö samt lärarstudenters och elevers reflektioner kring sina tecknade språkporträtt.

Resultaten belyser möjligheter och hinder för att främja finska, meänkieli och samiska i utbildningsmiljön samt de maktrelationer som påverkar språklig inkludering. Läroplanen skapar möjligheter för att synliggöra nationella minoritetsspråk, men normaliserar inte flerspråkighet vilket är ett hinder. Svenska dominerar i lärarnas beskrivna undervisning, en praxis som elever också verkar anamma. Finska, meänkieli och samiska tenderar att behandlas som isolerade moment, vilket hindrar deras naturliga plats i undervisningen. Lärare ser möjligheter för språkinkludering, men efterlyser formella beslut och resurser för implementering. En f–9 skola synliggör finska, meänkieli och samiska i entréer, men svenska dominerar i gemensamma utrymmen, vilket osynliggör minoritetsspråken helt för äldre elever och förstärker svenskans hegemoniska position. Obalansen kan hindra språkanvändning, identitet, utveckling och inkludering. För individer med erfarenheter av finska och meänkieli är användningen begränsad till släkt och familj, och de upplever otillräckliga språkkunskaper och behovet av att återerövra språket, vilket skapar känslor av skam och utanförskap. Erfarenheterna tyder på att språken är mindre betydelsefulla i skolan. Den sociala kontexten har inte lyckats skapa tillräckliga förutsättningar för språkbevarande, vilket visar behovet av formell utbildning samt samarbete mellan hem och skola för att främja språkinlärning och positiva attityder hos barn och unga.

Den enspråkigt svenska normen i den undersökta kontexten osynliggör kunskaper och erfarenheter av finska, meänkieli och samiska, vilket befäster maktstrukturer och leder till assimilering. Utifrån resultatet diskuteras nödvändigheten av att stärka kollektiva epistemologier och inkludera minoritetsspråken för att gynna både minoriteter och majoritet, för att uppnå demokrati, språklig hållbarhet social rättvisa.

In this presentation, we discuss the experiences that a selection of pupils and pre-service teachers have had of two national minority languages in northern Sweden. The county of Norrbotten has always been multilingual with Sámi and Finnish as well as Swedish being used. Since the 19th century the role of Swedish in the area has grown and it has been the majority language since Post–World War II (e.g., Hyltenstam, 1999). Our presentation focuses on Finnish and Meänkieli (literally meaning ‘Our language’). The aim of the presentation is to develop knowledge and understanding of younger generations’ lived experiences of these two minority languages.  We used multimodal language portraits (Busch, 2016) to collect data and ensure that as many as possible could participate. As a visual method, language portrait is useful regardless of the age or language skills of the participant. The completed language portraits, i.e., coloured body silhouettes, were also explained by the participants. The data consist of 29 portraits and the accompanying explanations. In this presentation, only the explanations are focused. The thematic analysis (Braun & Clarke, 2006) uncovered three themes in the lived experiences of the participants in relation to Finnish and Meänkieli. Firstly, the fact that only the older generations have access to these two languages evokes feelings of exclusion among the participants. Secondly, participants express a future wish of being able to become a part of the community, also by language-related means. Thirdly, the participants have a positive experience related to the future especially for the local Finnish language as it is enriched and vivid due the lively connections to Finland. This kind of influence does not exist for Meänkieli as it is not a language elsewhere.  

References

Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77–101. https://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa 

Busch, B. (2016). Biographical approaches to research in multilingual settings: Exploring linguistic repertoires. In M. Martin-Jones & D. Martin (Eds.). Researching Multilingualism: Critical and Ethnographic Perspectives. (pp. 46–59). Routledge. 

Hyltenstam, K. (1999). Sveriges sju inhemska språk – ett minor

Denna artikel analyserar läroplaner för grundskolan i Finland, Norge och Sverige med fokus på hur språklig mångfald konstrueras och med intresse för vilka maktrelationer som kommer till uttryck genom läroplanerna. Språksituationen som förbinder språk och språkgrupper över riksgränserna och den språkliga mångfalden i respektive samhälle gör en analys av de tre läroplanerna särskilt intressant. Syftet är att beskriva och problematisera språklig mångfald samt de normer och ideologi som reflekteras i läroplanerna och organiserar språklig mångfald. Den kritiska diskursanalysen visar att den finska och norska läroplanen har en positiv inställning till och normaliserar språklig mångfald. Samtidigt har det betydelse vilka språk som ingår i den flerspråkiga kompetensen. I den svenska läroplanen är enspråkighet norm. Läroplanernas språksyn och hierarkiseringen av språk antyder att det råder konkurrensförhållande mellan olika språk. I studien framkommer att språkurvalet i läroplanerna bidrar till att upprätthålla ojämna maktrelationer mellan de som behärskar prioriterade språk och de som inte gör det. Diskussionen belyser vikten av att kritiskt ifrågasätta läroplanernas implicita särskiljande av språk och därmed talare av dessa språk.

Som lokal kontext är Norrbotten flerspråkigt med svenska som officiellt språk, genom migrationsspråk och de historiskt och geografiskt knutna och politiskt erkända minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska. Den här presentationen lyfter fram resultatet av en studie där elevers språkbiografier används för att belysa individuella perspektiv på språk i det dagliga livet, erfarenheter, attityder och konstruktion av språkidentitet (Busch 2015). Studiens syfte är att undersöka norrbottniska grundskoleelevers språkbiografier för att få kontextförankrad kunskap om individuella erfarenheter av språk i och utanför skolan och generera narrativ om språklig identitet.      

Betydelsen av språk som resurs för att konstruera och uttrycka identitet betonats av många forskare (exv. Kramsch 2009; Ridanpää 2018). Tidigare forskning visar också hur individer använder olika språkliga resurser när de navigerar i olika kontexter (García 2009), oavsett språk som talas i hemmet (Wedin 2016). Teoretiskt ansluter studien sig till det sociolingvistiska paradigm som frångår synen på språk som autonoma, separerbara enheter och istället antar ett holistiskt perspektiv på språkförmåga (Garcia 2009), där språkrepertoarer är ett unikt resultat i en persons språkbiografi (Blomaert & Backus 2013).      

Analysen av språkbiografierna (Busch 2018) kretsar inte bara kring hur eleverna subjektivt beskriver språklig erfarenhet utan fokus riktas mot hur de uppfattar gränser mellan språk, positionerar sig själva och upplever behov av att positionera sig i relation till kontext.      

Preliminära iakttagelser visar att eleverna lever i en vardag där språklig mångfald är ett naturligt inslag, där de själva använder språk med olika syften och i relation till olika kontexter och därigenom positionerar identitet. Resultatet visar också på en diskrepans mellan språk i skolan och språk utanför skolan. Utifrån resultaten diskuteras hur skolan kan bli en arena för- och skapa positiva konnotationer till språklig identitetsinvestering.  

Referenser:

Blomaert, J & Backus, AD (2013). Superdiverse repertoires and the individual. I: de Saint Georges, I & Weber, JJ (red.). Multilingualism and Multimodality: Current Challenges for Educational Studies 11-32. Rotterdam: Sense Publishers

Busch, B (2015). Expanding the Notion of the Linguistic Repertoire: On the Concept of Spracherleben—The Lived Experience of Language. Applied Linguistics 38 (3): s. 340–358

Busch, B (2018). The language portrait in multilingualism research: Theoretical an methodological considerations. Working Papers in Urban Lanugage Literacies, Paper 236.

García, O. (2009). Bilingual education in the 21st century: A global perspective. Malden, MA:Blacwell/Wiley


Kramsch, C (2009). The Multilingual Subject. Oxford: Oxford University Press.

Ridanpää, J. (2018) Why save a minority language? Meänkieli and rationales of language revitalization. Fennia 196(2) 187–203


Wedin, Åsa (2016). Flerspråkighet och identitetsutveckling. Skolutveckling som policy och praktik. I: Ljung Egeland, B, Olin Scheller, C, Tanner, M & Tengberg, M (red.). Tolfte nationella konferensen i svenska med didaktisk inriktning, Karlstad 24–25 nov, 2016. Karlstad: Centrum för språk- och litteraturdidaktik vid Karlstads universitet