På senare år har vår uppfattning om hur dagvatten ska hanteras ändrats i takt med att kunskapen om dagvatten och de eventuella risker som dagvattnet för med sigvuxit.Exploatering och urbanisering av områden som tidigare bestått av naturmark medför att andelen hårdgjorda ytor, så som tak och gator,ökar och dagvattnet kan inte infiltrera naturligt i marken. Det har länge varit standard att dagvattnet letts vidare direkt till recipienten, till exempel en sjöeller vattendrag,utan att passera något reningssteg. För att minska risken för utsläpp av dagvattenföroreningar och skador vid översvämningar har metoder för långsiktigt och hållbart dagvattenhanterande börjat användas. Metoderna används för att försöka reducera och tröga upp dagvattenavrinningen, till stor del genom att använda sig av naturens egna processer. Dagvattenbiofilter är ettexempel på anläggning där naturens egna processer används och optimeras för att främst fånga upp och reducera föroreningar i dagvattnet men anläggningen kan även fördröjanormalflöden.Reningseffektenhos dagvattenbiofilter har i studier visats variera men bedöms ändå god, även i kallt klimat om hänsyn till dessa förhållanden tas vid utformning.Kronanområdet i Luleå kommun är under uppbyggnad och invånarantalet väntas inom de närmaste 10–15 åren växa från 1500 personer till 7000 personer. Detta innebär att bland annat villor, radhus, flerfamiljshus och vägar kommer att byggas och andelen hårdgjorda ytor kommer att öka. För att tillgodose det kommande behovet av att omhänderta dagvatten har Luleå kommun i detaljplanen beskrivit att dagvattenhanteringen ska skemed hjälp av”tröga” och öppna dagvattenlösningar.I arbetet undersöks ett dike som ligger i en naturlig lågpunkt inom avrinningsområdet som bland annat innefattar Kronandalen. Dikets förutsättningar och behov utreds för att utröna möjligheten att anlägga ett dagvattenbiofilter på platsenför att ytterligare rena och fördröja dagvattnet. Många faktorer talar för att ett dagvattenbiofilter skulle vara en bra lösning för diket, bland annat att anläggningstypen har god reningsförmåga och går i linje med dagvattenutredningensförslag att hantera dagvattnet genom infiltration. Avgörande var dock områdets grundvattennivå som visat sig ligga på mellan 0,5 och 1,5 meter under markytan, vilket ger för litetutrymme för ett dagvattenbiofilter.