Jag är övertygad om att all förnedring, trakasserier alla avtalsbrott som görs på teatrarna bara handlar om makt, och inte om skapande. Man behöver aldrig kränka någon för att skapa god konst, det handlar alltid om makt. Men! Det behöver inte ens vara medvetna handlingar av arbetsledare eller skådespelare utan ingår i vår så kallade ”teaterkultur”. Och här kommer jämställdheten in.