Hur hänger ett foto av en lule- och skogssamisk kvinna taget 1868 ihop med ett samtal mellan mor och dotter i ett kök över hundra år senare? I denna artikel tar jag utgångspunkt i en bild på min morfars farmors syster, skogs- och lulesamiska kvinnan Brita Stina Larsdotter Rim från 1868, som jag mötte 2008 för första gången i en webbutställning, och ett avgörande kökssamtal på svenska med min mamma på 1990-talet. Brita Stinas ansikte återfinns, än idag, via Nordiska museet tillgängliggjort online, utan restriktioner, utan etiska förbehåll, och utan att Brita Stinas livshistoria finns återgiven. Att resonera kring mitt möte med Brita Stinas bild och hur det hänger ihop med min familjs osynliggjorda samiska historia utgör ett återtagande – ett försök att använda bilden på ett samiskt sätt. Det är ett bidrag till svensk kolonial och bosättarkolonial historia, och därigenom ett bidrag till nordisk och europeisk historisk och kvinnohistorisk forskning. Jag ifrågasätter hur denna historia skrivs och hur den återges på museer, i undervisning i skola och på universitet, i läroböcker och i kurslitteratur.

How does a photo of a Lule and forest Sámi woman taken in 1868 relate to a conversation between mother and daughter in a kitchen over a hundred years later? In this article, I take as my point of departure a picture of my grandfatherʼs grandmotherʼs sister, the forest and Lule Sámi woman Brita Stina Larsdotter Rim from 1868, whom I met in 2008 for the first time in a web exhibition, and a crucial kitchen conversation in Swedish with my mother in the 1990ʼs. Brita Stinaʼs face can still be found via the Nordic Museum made available online, without restrictions, without ethical protocols, and without Brita Stinaʼs life story being presented. To analyse my meeting with Brita Stinaʼs picture and the link to my familyʼs invisible Sami history is a recap – an attempt to use the picture in a Sámi way. It is a contribution to Swedish colonial and settler colonial history, and thereby a contribution to the research on Nordic, European and womenʼs history. I challenge how this history is written and how it is reproduced in museums, in school and university teaching, in textbooks and in course literature.