De senaste åren har digitala vårdtjänster utvecklats snabbt, vilket har lett till den ökade användningen av videokonsultationer inom vården. Digitala vårdtjänster innebär att patienter kan använda sina smarta telefoner eller läsplattor för att söka och ta emot vård. Men det är inte självklart att alla, särskilt äldre, kan använda digitala vårdtjänster. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva äldres upplevelse av digitala vårdtjänster. Studien genomfördes med en kvalitativ och induktiv ansats för att djupare förstå patientens upplevelse. Resultaten av analysen resulterade i fyra huvudkategorier: "Att digitala vårdtjänster minskar känslan av delaktighet och trygghet", "att kognitiva och fysiska hinder är en utmaning med digitala vårdtjänster", "att uppleva osäkerhet och oro på grund av låg kompetens", "att vara bekväm och positivt inställd till digitala vårdtjänster". Slutsatsen av studien är att många äldre befinner sig i en utsatt position när det gäller tillgång till användning av digitala vårdtjänster, vilket kan leda till ojämlikhet i vården. Eftersom digitala vårdtjänster är något äldre inte är vana vid, kan detta skapa digitalt utanförskap och känslor av ensamhet och osäkerhet. Bristande digital kompetens och otrygghet är faktorer som vården behöver ta hänsyn till i kontakt med äldre personer. För att förbättra och utveckla användningen av digitala vårdtjänster krävs insatser både hos äldre och vårdgivare. Vårdpersonal bör kontinuerligt utvärdera hur äldre upplever digitala vårdtjänster. För att minska känslan av ensamhet kan patienter erbjudas hembesök och det är också viktigt att försöka ha fast vårdpersonal så äldre kan bygga relationer och känna sig trygga trots att vården sker digitalt. Vidare behövs mer forskning om hur äldre påverkas av digitala vårdtjänster och vad som kan åtgärdas för att öka deras delaktighet och lösningar som är anpassade till deras behov.