Introduktion: Ambulanspersonal är specialiserade på att göra effektiva bedömningar, påbörja medicinska åtgärder, tillhandahålla god omvårdnad samt fatta inriktningsbeslut vid möten av sjuka och skadade patienter i varierande åldrar. Kunskap om psykiskt påfrestande händelser bidrar till förståelse för dess kännetecken på ett personligt likväl arbetsmässigt plan. Såväl betydelsen av vilka behov som kan vara aktuella för ambulanspersonal och implementera dessa som en förebyggande åtgärd. Därmed kan risken för utvecklandet av kvarvarande stressrelaterade symtom minskas. Syftet: Beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser av psykiskt påfrestande händelser i ambulanssjukvården. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer från åtta specialistsjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvård och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier som beskrev specialistsjuksköterskans upplevelse: ”Att känna osäkerhet och ändå visa sig stark”, ”Att påverkas emotionellt såväl negativt som positivt” och ”Att vara i behov av stöd för att bearbeta händelsen”. Specialistsjuksköterskorna beskrev att vårdsituationer som var överraskande, hotfulla, omfattande eller tidskritiska kunde upplevas psykiskt påfrestande, tillika inverkade upplevelsen av otillräckliga resurser samt avsaknad av fungerande strategier. Huruvida gynnsam bearbetning med adekvata stödinsatser hade kunnat erfaras, hade betydelse för Specialistsjuksköterskornas känslomässiga påverkan i efterskedet. Slutsats: Psykisk påfrestning är en subjektiv upplevelse och berör individer olika. För optimerad bearbetning finns behov av utvecklade stödinsatser på såväl individ som gruppnivå, med tydliga riktlinjer över hur stöd kan efterfrågas samt vilket stöd som finns tillgängligt för anställda inom ambulanssjukvården.