Tekniken utvecklas mer för varje dag och i takt med detta så ingås avtal allt mer i elektronisk form. I takt med teknologisk framgång uppstår det dock nya problem. Frågan är om den åldrande regleringen i avtalslagen för traditionella avtal kan appliceras på dessa nya problem i förhållande till elektroniska avtal. Syftet med arbetet har varit att fastställa gällande rätt för elektroniska avtal. För att kunna göra detta har en redogörelse av innehållet i traditionell avtalsrätt gjorts. Därefter följer en analys samt en jämförelse av likheter och skillnader gentemot varandra. Detta arbete har använt traditionell juridisk metod för att besvara syftet. Resultatet av arbetet är att avtalslagens allmänna karaktär gör att lagen är applicerbar på elektroniska avtal samt internetauktioner. Det finns dock viktiga skillnader som med hjälp av praxis kommer klargöras. Den teknologiska utvecklingen i form av till exempel elektroniska signaturer har sett till att det nu är säkrare än någonsin att ingå elektroniska avtal.