De samhällsutmaningar som adresseras i social innovation, såsom fattigdom och arbetslöshet, har sällan några enkla och snabba lösningar, utan kräver ett stegvist prövande arbetssätt. Forskning visar följaktligen att sociala innovationer ofta utvecklas i snirkliga processer under långa tidsperioder. Den klassiska illustrationen av innovation i form av en glödlampa är därför något missvisande i detta sammanhang. För att lyckas påverka komplexa sociala strukturer räcker det sällan med att hitta på en ny idé, utan det krävs framför allt uthållighet och en kombination av flera olika idéer för att mobilisera intressenter, formge och testa lösningar, utforma en verksamhetsmodell med mera. Därmed kan social innovation liknas vid att springa ett maraton mellan en rad glödlampor snarare än att tända en enda sådan. Stockholms Stadsmission kan sägas ha sprungit ett sådant maraton under 170 år för att motverka fattigdom, hemlöshet, arbetslöshet, ensamhet m.m. Efter att de grundades 1853 etablerade de bland annat ett arbetshem för frigivna fångar och kostnadsfria skolor för fattiga barn. Senare inrättade bland annat en hjälpbyrå för kvinnor på 1930-talet, alternativt julfirande på 1960-talet, ett dagis för barn med HIV på 1990-talet och butikskedjan Matmissionen med nedsatta priser för personer med låg inkomst på 2010-talet. Det allra senaste exemplet är ett hyreshus med socialt hållbara bostäder som stadsmissionen bygger under 2023.