Från politiskt håll sägs civilsamhällets organisationer vara viktiga innovatörer i den svenska välfärden eftersom de anses kunna identifiera och möta behov som varken offentliga eller kommersiella aktörer förmår fånga upp. Liknande tongångar hörs från civilsamhällets sida, som gärna framhåller sin innovationsförmåga inom välfärdsområdet. För att öka andelen idéburna utförare av offentliga välfärdstjänster prövas nya finansieringsformer i Sverige, såsom reserverade upphandlingar, idéburet offentligt partnerskap och sociala utfallskontrakt. Detta innebär att civilsamhället behöver navigera mellan nya och traditionella sätt att finansiera sina innovativa insatser i svensk välfärd. För att ge en bild av möjligheter och utmaningar i denna navigering genom snårig terräng presenteras här en översikt av bef intliga kunskaper och erfarenheter inom området, illustrerat med praktiska exempel från det svenska civilsamhället.