Uppsatsen behandlar ett föga uppmärksammat inslag i ersättningsrätten: regeringens möjlighet att besluta om s.k. ex gratia-ersättning till enskilda, när inte staten svarar för en skada enligt gällande rätt. Ibland utgår sådan kompensation på grund av ändrade värderingar sedan en lagstiftning tillämpats, t.ex. när ersättning utgick till tvångssteriliserade; men oftare betalas den på grund av omständigheter i det särskilda fallet, såsom när lagen ändrats efter det att en myndighet orsakat skadan eller när annars staten varit inblandad i ett händelseförlopp utan att det finns grund för skadeståndsskyldighet. Även om praxis tycks bygga på ganska oklara rättvise- och billighetsresonemang tycks dessa delvis besläktade med allmänna skadeståndsrättsliga principer. - Avslutningsvis diskuteras andra tänkbara situationer där ersättning kan tänkas utgå trots att staten inte ansvarar enligt skadeståndsrättsliga regler.