Studien har som övergripande syfte att belysa hur deltagare i en folkmusikalisk praxisgemenskap – i detta arbete gestaltad av elever och lärare på en folkhögskoleutbildning i folkmusik – resonerar kring och relaterar sina studier till den doxa som formerats inom spelmans- och folkmusikrörelsen över tid. I studien deltog två lärare och två elever vid Framnäs folkhögskolas Folk- och Världsmusikprofil. För att erhålla en bakgrund att relatera deltagarnas utsagor till, tecknas först en kort historisk översikt över den svenska folkmusikrörelsen och dess paradigmer. Som teoretisk grund ligger Lave & Wengers teorier om situerat lärande och Liedmans begreppspar manifesta och latenta ideologier. Undersökningens metod var den halvstrukturerade intervjun och analysen har skett genom kategorisering av utsagor, relaterade till syfte och forskningsfrågor. I resultaten framkommer det att en betydande del av det tankegods som kan spåras till kretsen kring Götiska Förbundet i Uppsala fortfarande lever kvar i form av arkaisering, syn på äkthet, repertoar och uppförandepraxis. Andra fenomen som visar sig är hur den riktning från individuellt framförande till ensemblemusicerande som pågått under de senaste decennierna påverkar undervisningen som fokuserar främst på ensemblespel. En fråga ställs slutligen huruvida akademisering och professionalisering av den svenska folkmusiken leder till att den tappar sin karaktär av folkrörelse.
Validerad; 2014; 20131203 (thovon)