Denna avhandling baseras på empiriska data om kvinnors uppfinnande och relaterar huvudsakligen till teorier från den teknofeministiska skärningspunkten mellan feministiska studier och teknik- och vetenskapsstudier, där såväl genus som teknik ses som skapade av människor i interaktion med vår förståelse av verkligheten och med verkliga aktörer. Data om kvinnors uppfinnande insamlade från patentregister och via intervjuer utgör den empiriska grund från vilken en alternativ bild av uppfinnandet begreppsliggörs, sätts samman och diskuteras. Under det senaste århundradet har kvinnors patenterade uppfinnande ökat märkbart men andelen relativt män har förblivit låg. Kvinnors uppfinnande som förr för det mesta brukade lösa kvinnors problem i hushållssfären löser numera mestadels problem i industriella kontexter. Trots denna förändring tillhandahöll kvinnors uppfinningar såväl specialiserade som generella lösningar på kvinnors problem likväl som på mänskliga problem i allmänhet för hundra år sedan liksom de gör än idag. Uppfinnarna angriper olika slags problem och genererar idéer om lösningar vilka förverkligas som prototyper, varigenom de gör sina idéer påtagliga. Generellt sett framträder uppfinnandet som situerat, som en del av innovationsprocessen, som något uppfinnande kvinnor gör i relation till olika problem med 'vad som är' i termer av den kulturella förståelsen och den socio-materiella organisationen av verkligheten. Uppfinnarna genererar idéer om lösningar i termer av 'vad som borde vara' baserat på kunskap och erfarenhet relaterad till teknik såväl som till användbarhet och efterfrågan, idéer som ofta genom intra-aktion med andra aktörer realiseras som prototyper och därigenom gör deras idéer påtagliga. Att begrepp som 'uppfinnaren' och 'teknik' framträder som knutna till män och vad män gör speglar en snäv förståelse av uppfinnandet som de uppfinnande kvinnorna justerar för att skapa utrymme för sig själva som uppfinnare och för sina uppfinningar som teknik. Den bild av uppfinnandet som sammanfogas utmanar stereotypa föreställningar om kön såväl som om teknik och avslöjar en obalans med avseende på kön som kan förstås inte endast som en ineffektivitet i vårt nationella innovationssystem utan också som en hittills outnyttjad innovativ möjlighet.