Med avstamp i den svenska gruv- och skogsnäringen undersöker vi i detta paper hur jämställdhet och jämställdhetsarbete konstrueras, artikuleras och förstås i två mansdominerade industrier. Gruv- och skogsnäringen är två centrala aktörer i svensk basindustri, och har stor betydelse för såväl den nationella som regionala utvecklingen. Antalet kvinnor har på senare år ökat i de båda näringarna och det finns en uttalad ambition för ökad jämställdhet, men förändringen sker långsamt och mansdominansen är inte enbart numerisk. Tidigare forskning indikerar att en orsak till denna tröghet är att organisationer såväl som arbetspraktiker, arbetsplatskulturer och yrkesideal traditionellt är maskulint kodade. Vårt teoretiska ramverk tar sin utgångspunkt i ett poststrukturalistiskt feministiskt angreppsätt och empirin består av åtta semi-strukturerade intervjuer med personer som bedömts betydelsefulla för organisationernas arbete med jämställdhet. Vår analys har guidats av diskursanalytiska premisser där språket inte neutralt beskriver en verklighet utan aktivt skapar såväl problem som lösningar som får reella social, samhälleliga och politiska konsekvenser. De preliminära fynden indikerar att jämställdhet i svensk gruv- och skogsnäring konstrueras som något som i första hand handlar om kvinnor, både som problem och lösning i relation till (o)jämställdhet i svensk gruv- och skogsnäring.