Lika och olika i svensklärarutbildning, lika och olika i skolämnet svenska? Det finns stora likheter men också olikheter mellan svensklärarutbildningar vid svenska lärosäten. Dessa likheter och olikheter får konsekvenser för dem som utbildar sig till lärare och skall undervisa i svenska i grund- och gymnasieskola. I förlängningen torde det få konsekvenser för de elever som svensklärarna möter. Så vilka mönster går att urskilja i svensklärarutbildningarna, och vilka konsekvenser får dessa för lärare, svenskämne och elever? Den planerade presentationen utgår från min nyutkomna doktorsavhandling i Svenska med didaktisk inriktning och bygger på utbildnings- och kursplaner från tjugotvå svenska lärosäten. Dessutom har intervjuer gjorts med lärarutbildare. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av dokument- och diskursanalys. Det teoretiska ramverket utgörs i huvudsak av läroplansteori (Lundgren 1983, Englund 1986, Englund 2005, Linde 1993, Linde 2006) samt diskursteori (Laclau 1990, Lauclau & Mouffe 2001) och kritisk diskursanalys (Fairclough 1989, Fairclough1993, Fairclough 2003, Fairclough 2010). De svensklärarkonstruktioner som urskilts speglar den kontext i vilken lärarutbildningen existerar. Vissa traditioner, såväl historiska som ämnesmässiga, och diskurser privilegieras nationellt respektive lokalt, och detta kan avläsas i svensklärarutbildningarnas styrdokument. Till de nationellt privilegierade traditionerna och diskurserna hör den akademiska diskursen, professionsdiskursen och demokratidiskursen, men dessa får olika ställning i svensklärarutbildningarna. Det är framför allt i svensklärarkurser mot grundskolans senare år och gymnasieskolan som den akademiska diskursen intar en stark ställning, medan demokratidiskursen är tydligast i svensklärarkurser mot grundskolans tidiga år. Detta kan delvis förklaras med de två utbildningstraditionerna i svensk lärarutbildning: seminarietraditionen och läroverkstraditionen, men likheterna – och olikheterna – kan också förstås utifrån bland annat konstitutionella och organisatoriska ramar, organisatoriskt ”spill” och samhällskontext. Presentationen kommer att visa hur exempelvis konstruktionen den demokratiska svenskläraren bärs upp av utbildningstraditioner, diskurs, konstitutionella ramar, etc. Mönstren som urskilts i svensklärarutbildningar och ställer dessa mot ett urval av de förväntningar som formuleras i kursplanen i svenska (Lgr11) och ämnesplanerna (Gymnasieskola 2011). Det går att påvisa att innehållet i skolverksamheternas styrdokument retoriskt påverkar svensklärarutbildningarnas kursplaner. Likheterna och olikheterna hur svensklärarutbildning retoriskt organiseras torde få konsekvenser på alla plan, för det enskilda lärosätet till den svenskundervisning som iscensätts i det enskilda klassrummet.