När regeringen hösten 2007 offentliggjorde sex nyckelbranscher som skulle prioriteras inom Sveriges innovationspolitik reagerade Företagarnas dåvarande vd Gunvor Engström. Hon kritiserade den ensidiga satsningen på "traditionella mansbranscher". I Ekots åtföljande reportage beskrevs de utvalda branscherna med orden "typiskt manliga". Det som fångade mitt intresse var just karaktäriseringen av regeringens urval med ord som har att göra med män och manlighet. I detta konferenspapper vill jag därför utforska konstruktioner och värderingar av kön/genus i Sveriges innovationspolitik. En fråga jag ställer är hur detta påverkar prioriteringen av formationer och branscher i de policyprogram som skapats för att utveckla innovationssystem och kluster. Jag problematiserar även den roll som teknik tillskrivs i innovation. Till min hjälp har jag forskningsområdet feminist science and technology studies, som bland annat inspirerat mig att analysera innovationspolitiken utifrån en förståelse av genus och teknik som ömsesidigt konstruerade. I detta ingår en kritisk analys av de dualistiska föreställningar om kvinnor, män, femininiteter och maskuliniteter som blir synliga i politiken. land andra har jag inspirerats av Wajcman (1991, 2000), Faulkner (2001), Haraway (1991), Lie (2006), samt Lie & Sörensen (1996). Min analys utgår från ett antal policydokument som jag anser ger en representativ bild av Sveriges innovationspolitik. Dels handlar det om strategier och program på nationell nivå, från regeringen samt från myndigheterna Nutek och Vinnova. Dels har jag valt att hämta material i fyra läns tillväxtprogram: Norrbotten, Västerbotten, Västmanland och Sörmland. Anledningen till att jag valt ut just dessa är att de speglar den regionala utvecklingspolitiken i två delar av landet, norra Norrland och östra Mälardalen. Det är också dessa län som ingår i det projekt - Lyftet - som jag utför min forskning inom. Till att börja med tänker jag skissa en bild över innovationspolitikens form och innehåll. Detta följs av en genomgång av de formationer och branscher som hittills prioriterats i denna. Därefter ger jag mig in på en analys av kön som variabel och genus som symbol i detta prioriteringsmönster. Detta använder jag som utgångspunkt för att visa hur andra formationer och branscher prioriteras lägre i fördelningen av de medel som fördelas via offentliga policyprogram. Slutligen vänder jag blicken mot de möjligheter till en annorlunda prioritering som skymtar i delar av programmen, och som inte bygger på dikotoma konstruktioner utifrån kön/genus