I januari 2021 träder EU-direktivet om nära-noll-energibyggnader i kraft. Det kommer att innebära att de svenska byggnormerna blir betydligt strängare med avseende på energieffektivitet än dagens krav. Det finns redan idag flera framarbetade normsamlingar som kommer att klara de kommande kraven även om de inte är nationella krav enligt lag idag. En av de normsamlingar som kommer att uppfylla de nya kraven är passivhus. Passivhus som initiativ kommer från Centraleuropa och det är även där tekniken och kraven är som mest tillämpade och utbredda. Passivhuskraven kan tillämpas på många sätt runt om i världen beroende på den geografiska platsens förutsättningar men gemensamt är att de är mycket energieffektiva. I Sverige har det byggts passivhus enligt en nationell kravspecifikation sedan 2000-talet.

I denna rapport undersöks Sjunde huset i Kiruna. Projektet är ett samarbete mellan Luleå Tekniska Universitet, Kiruna Kommun och NCC. Målet har varit att bygga ett bostadshus i subarktiskt klimat som klarar kraven enligt den svenska passivhusspecifikationen, FEBY12. Utmaningarna att bygga ett passivhus i Kiruna är att kunna behålla inomhusvärmen utan att effektbehovet blir allt för stort under den kalla vintern. Det är särskilt utmanande under den mörka tiden över midvintern där solen under en period inte bidrar med något direktljus. Det är också en utmaning att klara årskravet på förbrukad energi för uppvärmning eftersom endast två månader per år räknas som uppvärmningsfria.

Sjunde huset har under tid utvärderats med omfattande mätning. I denna rapport har data från mätningen analyserats. Mätdata visar att värmeförlusttalet i Sjunde huset uppfyller krav som ställs i de svenska passivhusbyggnormerna, FEBY12. Det är även troligt att huset när det är bebott kommer att klara passivhuskravet för specifik energianvändning. I denna rapport har förbrukningen beräknats med härledning av Sveby – brukarindata för bostäder i Sverige. Beräkningen visar att Sjunde huset klarar kravet som ställs i FEBY12.