Bakgrund: Luftvägskomplikationer är relaterat till anestesin av patienten, eftersom patientens eftersom patienten inte har möjlighet att andas själ. Respiratoriska komplikationer är ett hot mot patientens liv och hälsa. Anestesisjuksköterskor arbetar mycket självständigt och efter erfarenhetsbaserad kunskap om hantering av svår luftväg. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av framgångsrika faktorer vid hantering av svår luftväg hos vuxna. Metod: Denna studie hade en kvalitativ design med induktiv ansats och Critical incidence technique (CIT) användes som metod för insamling och analys av data. Tolv intervjuer med anestesisjuksköterskor med minimum 3 års erfarenhet genomfördes. Resultat: Hjälpmedel som olika skop, tuber och ledare underlättar vid hantering av svår luftväg. Basala handgrepp som käklyft, positionering av patienten och användning av trekantig kudde är framgångsrika faktorer vid hantering av svår luftväg. En noggrann prebedömning med standardiserade metoder som Mellampati, tyreomentalt avstånd gör det möjligt att identifiera patienter som riskerar svår luftväg före inledning av narkos. Att planera sitt arbete och ha en beredskap på svåra situationer i form av en reservplan identifierades som framgångsrika faktorer. Anestesisjuksköterskans kunskap och kompetens spelar också in, samt förmågan att hantera stress och bibehålla ett lugnt arbetssätt vid akuta och oväntade situationer. Slutsats: Studien beskrev olika framgångsrika strategier som anestesisjuksköterskan kan använda för att utföra och säkerställa hanteringen av en svår luftväg. Dock behövs det fler studier om de olika strategierna, samt flera studier om teamarbete och hur samspelet mellan anestesisjuksköterskor och anestesiläkare påverkar arbetet.

Background: Respiratory complications are related to the anesthesia of the patient as depriving the patient of the ability to breathe himself. Respiratory complications are a threat to the patient`s life and wellbeing. Anesthetic nurses work very independently and develop an experience-basedknowledge of the handling of difficult airway. Aim: Successfulfactors in managing severe respiratory tract in adults - from the anestheticnurse'sperspective. Method: This study had a qualitative design with inductive approach and Critical IncidenceTechnique (CIT). Twelve interviews with anestheticnurses with a minimum of 3 years of experience were completed. Result: Medical equipment such as tubes, scopes and guidewires make it easiertohandle a difficult airway. Basic handles such as jaw lift, patient positioning and use of a triangular pillow are successful criteria for handling difficult airways. Acareful pre-assessment with standardized methods such as Mellampati, Tyreomental distances makes it possible to identify patients who risk a severe airway prior to the onset of anesthesia. Planning theirwork and being prepared for difficult situations in the form of a reserve plan were identified as successfactors. An anesthetic nurse knowledge and skills also play in, as well as the ability to handle stress and maintain a good working environment in acute and unexpected situations. Conclusion: The study described various successful strategies that the anesthesianurse can use to perform and ensure the management of a severe airway. However, more studies on the different strategies are required, as well as several studies on team work and how the interaction between anesthesianurses and anestheticnurses affects the work.