La pazzia senile är en musikdramatisk föreställning från 1598 av Adrian Banchieri vilken, oss veterligen, ej tidigare har satts upp sceniskt i Sverige. 

Föreställningen gjordes i samarbete mellan Daniel Stighäll (konstnärlig ledare), Tuvalisa Rangström (Regi) och Karin Modigh (Koreografi) med premiär den 13 maj 2017 i Kyrkans hus, Trolhättan. Därefter genomfördes två ytterligare föreställningar – den 1 november vid Koncertkirken i Köpenhamn, arrangerat av Nordic Network for Early Opera, samt vid Frölunda Kulturhus i Göteborg, arrangerat av Frölunda kulturhus.

• Tuvalisa Rangström – regi
• Pia Davidson – scenografi/dekor
• Karin Modigh – pantomim, koreografi
• Per Buhre – pantomim, sång och violin
• Ingeborg Dalheim – sång, pantomim
• Daniel Ralphsson – sång
• Karl Peter Eriksson – sång
• Lene Langballe – blockflöjter, sinka
• Emelie Roos – blockflöjter
• Daniel Stighäll – trombon, konstnärlig ledning
• Dohyo Sol – luta, teorb, barockgitarr
• Gilbert Martinez – cembalo
• Torbjörn Alström – masker

Konstnärligt stöd utbetalat för produktionen:

• Västra Götalandsregionens kulturnämnd: 200.000 SEK
• Göteborgs stads kulturnämnd: 20.000 SEK
• Stiftelsen Tornspiran: 50.000 SEK
• Statens Kunstfond (Danmark): 50.000 DKK
• Frölunda Kulturhus: Fria Lokaler
• Svenska kyrkan i Trollhättan: 50.000 SEK och fria lokaler

Madrikalkomedi av Adriano Banchieri (1598) med Serikon. 

Madrigalkomedi var en musikdramatisk genre som förekom parallellt med de första operorna, men som gradvis blev undanträngd på grund av operans allt större popularitet. Figurerna i madrigalkomedi-genren är hämtade från commedia dell’arte, den folkliga torg-teaterform som frodades i Italien under karnevalerna, och som sedan spreds till övriga Europa.

Vi möter den gamle köpmannen Pantalone och hans unga vackra dotter Doralice. I hemlighet träffar dottern den likaledes unge Fulvio, något som Burattino – Pantalones betjänt – har upptäckt. När Pantalone får reda på detta uppstår den senila galenskapen: Han bestämmer sig för att gifta bort sin dotter med sin gode vän Doktor Graziano. Doktor Graziano har studerat för mycket – han kan många saker men är inte så klok – och hänger sig åt livets två stora orala njutningar: mat och konversation. Samtidigt är Pantalone förälskad i Lauretta – en kvinna med tjockhudad näsa och stor livserfarenhet – men hans kärlek är inte besvarad... Hur detta ska sluta får man se om man kommer på denna lunchföreställning i den bisarra humorn och senila galenskapens tecken.