Introduktion: Ett vanligt kliniskt test som används av fysioterapeuter är det aktiva testet magliggande höftextension, där undersöks aktiveringsmönstret mellan hamstring och gluteus maximus (GM). En viktig del i det fysioterapeutiska arbetet är att använda sig av evidensbaserade och validerade testmetoder. Enligt litteraturen råder det vissa oklarheter hur ett korrekt aktiveringsmönster bör se ut och hur testet därmed bör tolkas. Syfte: Första syftet var att bedöma den neuromuskulära timingen mellan lumbala multifidus (LMF), GM och Biceps Femoris (BF) mätt med EMG vid magliggande höftextension utförd i tre variationer: extenderat knä, aktivt flekterat knä och avlastat flekterat knä. Andra syftet var validering av ett kliniskt test för bedömning av muskelaktivering av GM och BF vid magliggande höftextension via palpation jämfört med EMG. Metod: Bedömning av aktiveringsmönster gjordes via palpation av GM och BF innan testet upprepades med EMG mätningar. Magliggande höftextension utfördes med extenderat knä, flekterat knä samt flekterat knä med avlastning. Slutligen gjordes en jämförande analys mellan palpation och EMG-mätningar gjordes med Cohens kappa. Resultat: Totalt inkluderades 10 personer i studien. Vid utförande med aktivt flekterat knä aktiverades GM generellt något tidigare än BF, dock variation mellan individer. Vid extenderat knä respektive avlastat flekterat knä aktiverades BF generellt tidigare än GM. Kappa värdet för testerna blev med extenderat knä: 1,0 aktivt flekterat knä: 0,167 och med avlastat flekterat knä: -0,014. Konklusion:  Resultatet av bedömt onset var till stor del i linje med tidigare forskning. Generellt pekar resultaten på att både biceps femoris och lumbala multifidus har en preaktivering relativt till gluteus maximus. Vad som anses vara en optimal aktivering är i dagsläget oklart och fler studier behövs inom området. Validiteten gällande det kliniska testet gav spridda resultat i de olika positionerna och för att fastställa validiteten krävs större studier på en större population.