År 1851 formulerade rektor Lars Johan Wallmark vid Teknologiska Institutet (senare Kungliga Tekniska Högskolan) en plan för hur Sveriges tekniska utbildning skulle organiseras för att möta behovet av en utbildad arbetskraft vid lokala och regionala hantverk och industrier. Tanken var bland annat att på mellannivå etablera tyskinspirerade så kallade tekniska elementarskolor i olika delar av landet, men trots att Wallmark föreslog två norrländska städer som lokaliseringsorter kom den nordligaste av de fyra 1850-talsskolorna att förläggas till Örebro. Även om tankar på en femte teknisk elementarskola i landets norra delar framfördes i bland annat riksdagsdebatter på 1850- och 1860-talen, dröjde det till 1901 innan en skola öppnades i Härnösand.
Detta konferensbidrag behandlar diskussionerna, framförallt i riksdagen, kring behovet av en norrländsk teknisk elementarskola samt ”kampen” mellan, främst, Härnösand och Sundsvall om vilken stad som skulle bli etableringsort. Under 1850-talet var det tydligt att industri-och hantverksstäder prioriterades framför lärda städer och biskopsstäder. Således valdes det mer industrialiserade Malmö framför lärdomens Lund och några motioner om en skola i universitetsstaden Uppsala fick också kalla handen. Dessa ”principer” frångicks emellertid när den norrländska tekniska elementarskolan förlades i skolstaden Härnösand istället för i industristaden Sundsvall, vilket diskuteras i konferenspapperet.
Med utgångspunkt från studenterna som tog examen mellan 1904 och 1920 undersöks skolans studentrekrytering geografiskt. Varifrån kom studenterna? Var den tekniska elementarskolan i Härnösand en skola för tekniskt intresserade ungdomar från hela Norrland eller framförallt för ungdomar från närområdet? Hur många studenter rekryterades från Svealand och Götaland? Utifrån samma geografiska utgångspunkter undersöks vart studenterna tog vägen efter att de tagit examen. Hur stor andel av studenterna stannade i närområdet kring Härnösand, Ådalen och Sundsvallsdistriktet, hur stor andel verkade i övriga Norrland och hur många ”försvann” till Syd- och Mellansverige samt utomlands? Dessa frågeställningar leder fram till en diskussion om den tekniska elementarskolan i Härnösand blev en utbildningsanstalt för ett ”framgångsrikt tillgodogörande af Norrlands rika naturliga tillgångar” och industriell utveckling i norra Sverige. Konferensbidraget kan förväntas bidra med historiska perspektiv på dagsaktuella diskussioner om lokalisering av utbildning till nationella periferier.