I städer runt om i världen byggs allt fler höghus. Utöver att antalet byggnader av denna karaktär ökar så blir de även högre. Denna trend har flera svenska städer anammat. Stockholm, Göteborg och Malmö är några av de städer där höga byggnader har blivit ett allt vanligare inslag i stadsplaneringen. Ett av de mest omtalade höghusprojekten just nu är Karlatornet i Göteborg som ska bli Nordens högsta byggnad.

Det här kandidatarbetet syftar till att skapa en större förståelse för stadsplanering generellt, och hög bebyggelse i synnerhet. För att nå detta har arbetet baserats på projektet Karlatornet. Utöver en kort redogörelse av höga hus i Sverige, däribland en diskussion om Turning Torso i Malmö, har andra projekt inte beaktats.

Arbetet innefattar en litteraturundersökning, samt intervjuer med yrkessamma personer och forskare inom ämnet. Information har dessutom inhämtats från två föredrag om Karlatornet och Göteborgs utveckling.

Utifrån de insamlade materialet kan det konstateras att hög bebyggelse påverkar många funktioner i en stad. Lokalt påverkas klimatet bland annat av att höga byggnader ökar förekomsten av vindbyar och skuggning. Miljön påverkas också till följd av att de kräver mer material än lägre byggnader. Positiva effekter av hög bebyggelse är däremot att det är ett mark effektivt sätt att använda yta. Det skapar fler boendemöjligheter och den höga tätheten medför även bättre förutsättningar för gemensamhetsytor, grönområden samt en fungerande kollektivtrafik. Tätheten kan således bidra till ökad möjlighet att nå en hållbar stad.