Bakgrund: Aktiviteter i bygg- och anläggningssektorn sker ofta i projekt och utförs av projektbaserade organisationer. Anläggningsprojekt anses vara särskilt komplexa då de är unika, genomförs ofta med flera involverade organisationer med flertalet specialiserade yrkesroller som ska samverka vilket försvårar koordinering av aktiviteter. Utöver detta så påverkar anläggningsprojekt ofta den närliggande miljön vid genomförande, vilket ställer höga krav på att hantera både lokala- och nationella intressen.

Projekt tenderar till att styras med projektledningsmetoder och -verktyg som bygger på tydligt definierade och avgränsade projekt. Denna styrning innebär att förändringar och innovation kommer i konflikt med det tydligt avgränsade projektet. Förändringar är dock en naturlig del i anläggningsprojekt under tidiga skeden som en konsekvens av en ökad förståelse för projektets särskilda förutsättningar vid de utredningsarbetena som pågår. Samtidigt har tidigare forskning kritiserat det konventionella synsättet på projektledning för att hämma möjligheten till att implementera innovation.

I Sverige har Trafikverket, Sveriges största beställare på anläggningsmarknaden, fått i uppdrag att stötta ökad innovation på leverantörsmarknaden. Innovation innebär per definition implementering av en förändring, vilket på grund av komplexiteten i anläggningsprojekt och konventionell projektledning anses vara särskilt svårt att genomföra.

Syfte: Forskningen presenterad vid mittseminariet syftar till att öka förståelsen för hur implementering av förändringar sker i offentliga anläggningsprojekt från ett operativt projektledarperspektiv. Specifikt så har projektledare från beställarsidan varit i fokus under tidiga skeden i offentliga anläggningsprojekt (planprocessen). Planprocessen anses vara av särskilt intresse att undersöka då man under detta tidiga skede fattar många beslut som påverkar projektets utformning samtidigt som man har större möjlighet att genomföra förändringar.

Metod: Under mittseminariet presenterades en fallstudie som har genomförts på Trafikverket som en del av ett pågående forskningsprojekt finansierat av Trafikverket. Forskningsprojektet har initierats i syfte att bättre förstå projektledares förutsättningar och betydelse för att bidra till och dra nytta av leverantörsledd innovation. Vilket bygger på Trafikverkets uppdrag att bidra till ökad innovation på leverantörsmarknaden. En litteraturstudie, en intervjustudie samt två fallstudier har genomförts. Fallstudierna innebar att två motorvägsprojekt och projektledare har följts under drygt ett års tid. Data från dessa projekt har samlats in genom återkommande direkta observationer, intervjuer med projektdeltagare samt genom projektdokumentation. Analys av data följer ett ”project-as-practice” tillvägagångssätt, vilket inneburit att analysen är grundad i handlingar och agerande i projekten. Analysen grundar sig i en beskrivning av tre projekthändelser där man implementerat en förändring i projektet.

Resultat: Resultaten från fallstudien visar på komplexiteten i att implementera förändringar i anläggningsprojekt. Förändringar i tidiga skeden sker till synes slumpartat vilket får direkta konsekvenser för tidplanen i projektet som inte tar hänsyn till det arbete som krävs för att implementera dessa förändringar. Utöver detta så är implementering av förändringar i anläggningsprojekt ofta beroende av externa intressenter som man i projektet behöver ta hänsyn till trots begränsad möjlighet att styra detta beroende. Utifrån det empiriska underlag som samlats in så innebar förändringarna inte bara förseningar i projektet, utan också ett försämrat samarbetsklimat. På grund av den upplevda tidspressen att leverera projektet enligt utsatt tid så tenderade arbetet i projektet bli mer lösningsfokuserat med mindre fokus på kommunikation och förstå olika konsekvenser för respektive lösning. Detta i sin tur skapade onda spiraler då detta ledde till flertalet omarbetningar som i sin tur innebar ytterligare tidspress.

Slutsats: Styrning av anläggningsprojekt från beställarsidan tenderar till att bygga på principer som inte tar hänsyn till de förändringar som kan uppkomma på grund av nya förutsättningar som kan dyka upp i projekt. Detta innebär att implementering av förändringar leder till utmaningar för projektledare och kan komplicera relationen mellan aktörer i projekt.