Kommun och landsting är två stora aktörer som tillsammans håller mer än en miljon människor med arbete i Sverige idag. Vid avvecklingen av de stora institutionerna blev aktörerna genom lagstiftning ålagda att samarbeta, då de psykiskt sjuka som bott i inrättningarna skulle integreras ute i samhället. Otaliga former för att underlätta samverkan mellan aktörerna har förts genom åren och än idag försöker man hitta nya alternativ för att detta ska gå så smidigt som möjligt för alla inblandade.   Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur de båda aktörernas personal upplever den samverkan de arbetar efter idag. Tre frågeställningar formulerades och för att kunna besvara dessa föll valet på en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. För att få ett brett underlag till studien intervjuades åtta respondenter, fyra kommunanställda respektive fyra landstingsanställda. Valet av uppdelningen av respondenterna gjordes för att vinna en mer nyanserad bild av deras upplevelse av samverkan. Teorier om samverkan, individualisering och tidigare forskning inom samma ämnesområde har använts som underlag för analysering och tolkning av det insamlade materialet.   Resultatet visade att respondenternas upplevelse av samverkan vid ett delat huvudmannaskap följde med både positiva och negativa egenskaper. Några av de hinder som kunde identifieras var långa väntetider för återkoppling, en otydlig ansvarsfördelning mellan parterna för brukare med samsjuklighet som istället hänvisas runt i systemet med konsekvensen att de riskerade att ”falla mellan stolarna”. Flertalet av respondenterna såg gärna en huvudman som lösning på situationen då det ansågs mer fördelaktigt i fråga om både budget och tydligare ansvarsfördelning. En annan önskan som uttrycktes av respondenterna var fler och regelbundna samverkansträffar med motparten då detta ansågs fördelaktigt för att utvinna ökad kunskap om den andra aktörens organisation samt att knyta kontakter. Det som kunde utläsas som positivt med den samverkan som finns idag var IT-stödet Lifecare som lett till ökat antal möten för att planera för gemsamma brukare. De var även av åsikten att den samverkan som finns idag har blivit betydligt bättre än vad den brukade vara.