I en tidigare studie genomförd vid Lantmäteriet har man sett att det var möjligt att identifiera kraftledningar med hjälp av klassificerat laserdata. Detta examensarbete har därför haft som mål att utreda hur stor andel kraftledningar samt vilka kraftledningstyper som kunnat identifieras med hjälp av klassificerat laserdata. Resultatet har sedan jämförts mot kraftledningsdata från den s.k. Kraftsamverkan för att ta reda på hur fullständigt kraftledningar kan identifieras med hjälp av laserdata.

I arbetet har en metod för kontroll av fullständighet tagits fram och även en visualiseringsmetod för laserdatapunkter klassificerad som kraftledning. Metoden för kontroll av fullständighet baseras på HMK Geodatakvalitet och den norska handboken ”Standarder Geografisk Informasjon - Geodatakvalitet”.

I metoden för kontroll av fullständighet har ett kontrollområde med vissa kriterier valts ut och därefter har kraftledningarnas fullständighet kontrollerats i kontrollområdet genom att mäta längden på ledningarna som identifierats. Den totala längden av alla kraftledningar var alldeles för omfattande och därför gjordes ett stickprov i kontrollområdet.

Med hjälp av klassificerat laserdata har man kunnat identifiera alla kraftledningstyper så som stam-, region-, och fördelningsledningar, men fullständigheten hos typerna har varierat. Stamledningar når högsta fullständighet och regionledningar kommer därefter. Fördelningsledningar har störst brist i fullständigheten.

Resultatet visar också på att alla kraftledningar som digitaliserats in är kraftledningar som existerar i Kraftsamverkans data, men däremot har klassificeringsfel gjorts gällande kraftledningstyperna.

Den samlade bedömningen av resultatet är att laserdata kan fungera som ett stöd för Kraftsamverkan vid ajourhållning av kraftledningar.