Enligt diskrimineringslagen (2008:567) räknas sexuella trakasserier som en typ av diskriminering och enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) räknas sexuella trakasserier som en form av kränkande särbehandling. Arbetets huvudsyfte har varit att redogöra för hur regleringen ser ut kring skydd mot sexuella trakasserier i arbetslivet. I syftet ingår det att klargöra regleringen gällande sexuella trakasserier för den som utsätter någon annan. Rättspraxis har visat att sexuella trakasserier kan utgöra grund för uppsägning. Studien har utgått från den traditionella rättsdogmatiska metoden där lag, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin studerats för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Arbetet har visat att sexuella trakasserier är uppbyggda kring uttrycken missgynnande, oönskat, insikt och av sexuell natur. Ett delsyfte med uppsatsen har varit att analysera arbetsgivarens aktiva arbete och förebyggande arbete mot sexuella trakasserier samt andra aktörers skyldigheter. Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Enligt diskrimineringslagen har arbetsgivaren utrednings- och åtgärdsskyldighet vid kännedom om sexuella trakasserier. Andra aktörer som skyddsombud, diskrimineringsombudsmannen, arbetsmiljöverket och fackförbunden är också skyldiga att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier.