Syftet med denna studie var att få mer kunskap kring gymnasieelevers motivation till ämnet matematik samt eventuell koppling mellan inre motivation och elevernas betyg i ämnet. För att undersöka detta genomfördes en studie med 80 gymnasieelever vid en gymnasieskola i en liten kommun i Sverige. Eleverna fick besvara en enkät som innehöll korta frågor och påståenden där eleverna skulle gradera hur väl dessa stämde överens med dem själva. Enkäten innehöll påståenden utifrån inre motivation och fyra former av yttre motivation, som eleverna fick gradera utifrån hur de ansåg att de olika aspekterna påverkade dem till att arbeta under matematiklektionen. Varje motivationsform representerades med två frågor. Eleverna fick även påståenden kring olika arbetssätt som de skulle gradera utifrån hur de helst arbetar under matematiklektionen. Dessutom fanns det frågor kring vilket betyg som eleverna fick på sitt senaste matematikprov, nationella prov samt matematikkurs.                      

Resultatet visade att det finns en korrelation mellan elevernas inre motivation och betyg. Det framkom även att de två motivationsformerna som graderades högst var den externa samt integrerade regleringen och efter dessa kom den inre motivationen. Lägst graderades den infogade samt identifierade regleringen. Det arbetssätt som graderades högst var att få arbeta med uppgifter i boken, och efter det att få arbeta enskilt både med och utan möjlighet att diskutera med sina klasskamrater. Det som graderades lägst var att arbeta i grupp under matematiklektionerna. Utifrån resultatet kunde slutsatser dras att det är viktigt att läraren har kunskaper om elevernas motivation samt kan anpassa och utforma undervisningen så att elevernas inre motivation underlättas. Utifrån självbestämmandeteorin är det viktigt att eleverna inte upplevs vara kontrollerade av sin matematiklärare, vilket kan ske om det finns bland annat mycket deadlines och utvärderingar (Ryan & Deci, 2017).