Att vårda intensivvårdspatienter med artificiell luftväg under interhospitala transporter kan upplevas som utmanande för intensivvårdssjuksköterskor. Interhospitala transporter av intensivvårdspatienter med artificiell luftväg är förenat med risker relaterat till att dessa behöver hjälp med att upprätthålla sina vitala funktioner såsom andning och cirkulation. Syfte Syftet med studien är att beskriva Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda intensivvårdspatienter med artificiell luftväg under interhospitala marktransporter. Metod: En kvalitativ studie med deskriptiv ansats utfördes. Urval: Inklusionskriterier för studien var specialistsjuksköterska inom intensivvård med erfarenhet av minst en interhospital transport av patient med artificiellt luftväg och att vilja och kunna beskriva upplevelser av detta. Resultat: Analysen mynnade i tre kategorier: Att förbereda är essentiellt för att känna kontroll, Att känna sig otillräcklig och utlämnad och Att utmanas och lösa problem i en ny och okänd miljö. Slutsats: Studien visade att en interhospital transport av en intensivvårdspatient med artificiell luftväg var något som upplevdes väldigt riskfyllt. Att plötsligt infinna sig i en ambulanstransport med en svårt sjuk patient med artificiell luftväg medförde till att intensivvårdssjuksköterskor kände sig oroliga och utlämnade. En god kommunikation och ett bra teamarbete är en nyckel för en säker interhospital transport av en intensivvårdspatient. Genom att potentiella komplikationer och faror för patienten då kan förebyggas i tid. En god patientsäkerhet betyder inte bara avsaknad av incidenter och fel, utan är även beroende på en säker praxis och pålitlig användning av den teknologi som finns.