Att fler män än kvinnor dör eller allvarligt skadas på jobbet förklaras ofta med en könssegregerad arbetsmarknad; män återfinns i yrken där de i högre utsträckning riskerar att utsättas för fysiska risker av mekaniska, elektriska eller kemiska orsaker, samt för våldsamma och psykiskt påfrestande omständigheter. Ytterligare anledningar som brukar anges till mäns överrepresentation i statistiken är normativa föreställningar om och förväntningar på en maskulinitet baserad på fysisk styrka, tuffhet och oräddhet, och försöken att leva upp till dem. Forskning visar att maskulinitetsnormer ofta står i en negativ relation till en god säkerhetskultur.

Kärnkraften är en mansdominerad bransch där utöver strålning exempelvis ånga, elektricitet och storskalig mekanik medför risker. Hur anställda inom kärnkraftsbranschen förhåller sig till säkerhet påverkar säkerheten både för dem själva och för omgivande samhälle och natur och är därmed av betydelse för samhället i stort.

Denna studie har utförts på uppdrag av Strålsäkerhetsmyndigheten med syftet ”att undersöka huruvida det finns en maskulinitetskultur inom kärnkraftsbranschen och om den i så fall påverkar risktagande och säkerhetsaspekter” och svarar på forsknings-frågorna ”Hur förhåller sig anställda på det studerade kärnkraftverket till risk och säkerhet?” samt ”Hur kan dessa förhållningssätt förstås utifrån ett genusperspektiv?”.

Studien antar ett doing gender-perspektiv på kön och ett sociologiskt perspektiv på risk och säkerhet med fokus på organisationskultur och säkerhetskultur. I fokus hamnar normer och de förhandlingar och motsättningar som omgärdar dessa. Det empiriska underlaget utgörs av tolv semistrukturerade intervjuer med anställda vid ett svenskt kärnkraftverk vilka analyseras genom tematisk analys.

Resultatet visar bl.a. att det är viktigt att det är ”högt i tak” inom organisationen, d.v.s. att det är möjligt att fråga då man inte vet och ifrågasätta när något tycks avvika från vad som kan antas vara det säkraste sättet att arbeta på. Det finns i materialet ingenting som pekar på att en så kallad maskulinitetskultur råder ochsom inverkar negativt på det direkta säkerhetsarbetet. De normer som ofta är förknippade med maskulinitet (heroism, förakt för svaghet och föreskrifter o.s.v.) vilka ofta beskrivs i litteraturen om manligt dominerade högriskarbeten tycks inte vara starka på det studerade kärnkraftverket, åtminstone inte utifrån de intervjuades beskrivningar.

Samtidigt finns det i materialet mycket som pekar på att det förekommer normer kring maskulinitet, eller en maskulinitetskultur, som kan antas påverka säkerhetskulturen på kärnkraftverket i negativ riktning. Detta genom hur sammanhållning, trivsel och jargong (re)produceras och hur detta i sin tur riskerar att få kvinnor (och säkerligen vissa män)att känna sig mindre välkomna. Om jargongen får (vissa) kvinnor att känna sig ovälkomna eller obehagliga till mods så riskerar det dels personalförsörjningen, dels att anställda tänker på annat när de ska vara uppmärksamma på säkerheten. Därför föreslås ett långsiktigt och mångsidigt arbete med organisationskultur, baserat på ett genusperspektiv, snarare än med mer specifika förhållningssätt till säkerhetsföreskrifter.