Kvinnorna var länge få i den politiska maktens korridorer. De män som dominerade partierna var knappast intresserade av att släppa in kvinnor annat än som ett symboliskt fåtal. Josefin Rönnbäck beskriver i sitt kapitel hur kvinnor fram till 1970-talet prövade en rad olika strategier för att bryta detta massiva motstånd. Redan på 1920-talet bildades Föreningen Kvinnolistan som ett eget parti. Men fortsättningsvis kom kampen i stället att föras med hjälp av kommittéer, såväl utanför som innanför, men alltid i en komplicerad relation till, det manligt präglade partiväsendet.