En kyrkomusiker har att utöva sin praktik i ett konstnärligt mångfacetterat rum, där arkitektur, bild, musik, text och andra konstarter verkar var för sig men också tillsammans. Till rummets konstnärliga kärna hör också människan i sitt varande och sin utövning.

Föreliggande studie söker i det sakrala rummets kontext identifiera och formulera verktyg för perception av främst tre konstarter i interaktion: bild, musik och text. Utifrån en mängd delfrågor söker projektet svara på den sammanfattande frågan: Hur kan interagerande konstarter beskrivas och gestaltas som uttrycksform för klangikonografi?

Projektet uppehåller sig i Vasakyrkan (Göteborg), där dynamiken mellan Albert Eldhs kormålning i öster och Eskil Lundéns läktarorgel i väster bildar poler i ett konstnärligt spänningsfält. Mellan dessa magnifika artefakter befinner sig den kommunikativa människan, enskild och i grupp. Med utgångspunkt i Uddo L Ullmans betoning av liturgins folkmässighet, formulerad genom begreppsparet ”sacramentum” och ”sacrificium”, fokuserar projektets teoretiska ramverk bl. a. Jean-Luc Marions förståelse av estetiken, där ikonen är centralt placerad: som estetisk uttrycksform söker ikonen synliggöra det osynliga.

Studiens metod består av två konstnärliga gestaltningsprojekt, som etableras i möten mellan olika uttryck i de utvalda konstarterna. Projekten resulterar i färdigställandet av ny mässmusik för församlingsbruk. Dokumentationsverktygen är liturgier, konserter, inspelningar och text (inkl. partitur).

Studien pekar på en rörelse från ensamheten i rollen som organist, kyrkomusiker och forskare till erfarenheten av att det som sker i kyrkorummet alltid sker i samverkan och gemenskap. Alla befinner vi oss och rör oss – om än på lite olika vägar – i samma rum och med samma huvudriktning österut. Musiken, texterna och bildkonsten, allt blir resurser som koordinerar och intensifierar denna gemenskap och denna gemensamma rörelse. Kunskap kan formuleras om hur det bildkonstnärliga rummet, det musikaliska rummet och det textliga rummet interagerar. Också och inte minst för att kunna identifiera kyrkorummets, det liturgiska rummets folkmässighet som klangikonografi.