Stockholm Exergi har under flera år arbetat aktivt med prediktiv analys för att identifiera avvikelser och problem i deras processer. Det har identifierats att övervakningen av organisationens ångturbiner kan utvecklas för att få en bättre bild gällande den övergripande statusen för turbinerna. Detta omfattar att arbeta prediktivt genom att stärka Stockholm Exergis övervakningsförmåga. Att stärka övervakningsförmågan kan resultera i ekonomiska fördelar då både drift samt underhållsarbete kan effektiviseras. Detta examensarbete syftar till att ta fram en modell för att beräkna verkningsgraden med målet att kunna detektera förändringar i en ångturbins prestanda över tid. Till examensarbetet har ångturbin G2, placerad i Brista, valts ut för att utföra en fallstudie på samt undersöka implementeringsmöjligheter.

För att etablera val av beräkningsmetod, har relevant termodynamisk litteratur undersökts samt två prestandarapporter från väletablerade företag analyserats. Den isentropiska metoden valdes för att beräkna verkningsgraden då stabiliteten denna metod erbjuder, minimerar felkällor samt genererar korrekt trend i förhållande till den verkliga effektiviteten. Data från acceptanstestet av G2, från 2014, har jämförts med data från Stockholm Exergis övervakningssystem under samma tidsperiod. Detta utfördes för att etablera differensen i data, som mäts enligt standarder för ett acceptanstest, samt med vad Stockholm Exergis egna system mäter. Totalt utfördes fyra tester, vid olika laster, där den isentropiska verkningsgraden jämfördes och den kunde bestämmas med en differens på 0,3-2% mot acceptanstestet.

En modell skapades, baserat på etablerad beräkningsmetodik, samt kopplad till Stockholm Exergis övervakningssystem. Modellen gör det möjligt för användaren att beräkna den isentropiska verkningsgraden för turbin G2 givet ett specificerat tidsintervall. För att utvärdera hur prestandan förändrats sen turbinen först togs i bruk, utfördes tre tester; 2017, 2018 och 2019. Testet för år 2017 uppfyllde samtliga normer för att vara jämförbart mot acceptanstestet år 2014. Därav kan en minskning i den isentropiska verkningsgraden på 2% påvisas under denna period.