Detta är en kvalitativ intervjustudie vars syfte är att visa yrkesverksamma F–3-lärares upplevelse av skillnader i pojkars och flickors utveckling av språkliga färdigheter, vad eventuella skillnader beror på, samt betydelsen av skillnaderna i språkliga färdigheter för elevernas prestation i grundskolans samtliga ämnen. Vidare avser studien visa hur lärare förhåller sig till dessa skillnader i sin yrkesroll. Studien använder sig av en tematisk analys av ett intervjumaterial och dess resultat diskuteras i relation till aktuell forskning och ett sociokulturellt perspektiv.

Studien visar att det utifrån informanternas fullständiga resonemang framkommer att de upplever att elevernas språkliga färdigheter har stor betydelse för deras resultat i grundskolans samtliga ämnen. Samband av denna art spelar en huvudroll i ett sociokulturellt perspektiv, där språk ses som människans viktigaste redskap för lärande. Vidare ser informanterna skillnader i vilken utsträckning pojkar och flickor ängnar sig åt språkstimulerande aktiviteter, vilket de delvis härleder till begränsande könsnormer. Som en del av att stärka elevernas språkliga färdigheter använder sig lärarna av socialt elevsamarbete, som är ett arbetssätt inom ramen av ett sociokulturellt perspektiv. Lärarna uppger sig inte ha några särskilda strategier för att stimulera specifikt pojkars språkutveckling, utan talar om individer och strategier för alla elevers språkutveckling.