Bakgrund: Barn med cerebral pares (CP) har nedsatt motorik. Uppresning från sittande till stående är en av de vanligaste funktionella aktiviteterna i ett barns vardag och påverkar självständighet och aktivitetsnivå. Syftet med studien är att analysera uppresningsförmåga hos barn med CP och dess samband med kön, ålder, GMFCS-nivå (Gross Motor Function Classification System) och subtyp CP. Metod: Studien var en populationsbaserad tvärsnittsstudie baserad på data från det svenska uppföljningsprogrammet för CP. I studien inkluderades 4376 barn (2565 pojkar, 1811 flickor) med ålder 1-18 år. Chi2-test och ordinal regressionsanalys användes för att analysera uppresningsförmåga i relation till kön, ålder, GMFCS-nivå och subtyp CP. Resultat: Av alla barn med CP klarade 60% att resa sig upp utan stöd och ytterligare 16% klarade det med stöd. Uppresningsförmåga skiljde mellan GMFCS-nivåer och mellan subtyper inom varje GMFCS-nivå. Skillnaden mellan subtyperna sågs framför allt för barn med GMFCS-nivå III-IV, där de med unilateral spastisk samt ataktisk CP hade lättare för uppresning. Åldern där barn klarade uppresning skiljde mellan subtyper och GMFCS-nivåer, där barn med unilateral spastisk CP klarade uppresningar tidigast, medan de med dyskinetisk CP hade svårast med uppresning oavsett ålder. GMFCS-nivå hade ett tydligt samband med uppresningsförmåga och barn med högre GMFCS-nivå (IV-V) klarade uppresning vid en högre ålder, jämfört med barn med lägre GMFCS-nivå (I-III). Barn inom GMFCS-nivå III-IV hade en successivt förbättrad uppresningsförmåga upp till 18 år. Slutsats: Uppresningsförmåga hos barn med CP är starkt kopplad till GMFCS-nivå. Åldern när barn klarar att resa sig upp skiljer sig mellan GMFCS-nivåerna. Majoriteten av barn med GMFCS-nivå I-II klarar uppresningar utan stöd från 4 års ålder. Barn med nivå III-IV fortsätter förbättra uppresningsförmågan gradvis upp till vuxen ålder. Subtyp inom varje GMFCS-nivå har en liten påverkan på uppresningsförmåga. 

Background: Children with cerebral palsy (CP) have movement difficulties. Sit-to-stand (STS) is one of the most frequently performed activities in daily life for children and influence their independence and activity level. The aim of this study is to analyze STS performance in children with CP and it´s relation to gender, age, GMFCS-level (Gross Motor Function Classification System) and CP subtype. Methods: This was a populationbased cross-sectional study based on data from the Swedish follow up program for CP. 4376 children (2565 boys, 1811 girls) aged 1-18 years were included. STS was analyzed in relation to gender, age, GMFCS-level and subtype. Results: Of all children with CP 60% could stand upp without support and another 16% could do it with support. STS performance differed between GMFCS-levels and between subtypes within each GMFCS-level. The difference between subtypes was clearest for children with GMFCS III-IV, where those with unilateral spastic and ataxic CP could stand up more easily. The age at which they could stand up differed between subtypes and GMFCS-levels, where children with unilateral spastic CP could stand up in younger age, while those with dyskinetic CP had most difficulties regardless of age. There was a clear correlation between STS and GMFCS-level and children with GMFCS-level IV-V could stand up at an older age compared to children with GMFCS-level I-III. Children with GMFCS-level III-IV had a gradually improved STS performance up to 18 years of age. Conclusion: STS performance in children with CP is strongly correlated to GMFCS-level. The age in which children with CP can stand up differs between GMFCS-levels. The majority of children with GMFCS-level I-II can stand up without support at the age of 4. Children with GMFCS-level III-IV continue to improve their STS performance gradually until adulthood. The subtype within each GMFCS-level has a small impact on STS performance.