Intervjuer är den vanligaste metoden i samband med urval i arbetslivet. Men vad mäter egentligen en intervju? Vilket samband finns mellan olika intervjubedömningar? Hur förhåller sig dessa till en övergripande lämplighetsbedömning? För att undersöka detta användes data på sökande åren 2011-2014 (N=770) till det treåriga Officersprogrammet vid Försvarshögskolan. Urvalsmomentet kallat lämplighetsbedömning utgjorde fokus. Här ingick psykologintervju, professionsintervju samt en övergripande lämplighetsbedömning. Principal komponentanalys uppvisade en dimension hos psykologintervjun: ”psykologisk lämplighet”. Professionsintervjun uppvisade fyra dimensioner: ”officerslämplighet”, ”yrkesmotivation”, ”attityder” och ”direkt ledarskap”. Stöd fanns också för tolkningen att professionsintervjun uppvisar en dimension, ”officerslämplighet”, som förklarar påtagligt mest varians (56,25 %) jämfört med övriga tre dimensioner (5,39 %, 3,98 % respektive 3,42 %). Sambandet mellan intervjuerna var ganska starkt (r=0,63), eller högst måttligt som reliabilitetsmått betraktat. Detta tolkades som rimligt p.g.a. intervjuernas olika perspektiv. Multipel linjär regressionsanalys predicerade att 82,1 % (Adjusted R2= 0,821, p<0,001) av variansen i lämplighetsbedömningen kan förklaras av både psykologbedömning och professionsbedömning. Intervjuerna visade sig samtidigt inte vara kolinjära, d v s sammanfalla (Tolerance=0,606, VIF=1,650), utan tillräckligt unika för att inte kunna ersätta varandra. Resultaten diskuteras. Innan själva undersökningen presenteras ges en inledning till urval av personal samt bakgrund om intervjuer som bedömningsinstrument och urvalsprocessen av officerare.