Gruvindustrin står inför ett teknikskifte där digitalisering skapar nya förutsättningar för framtidens gruvproduktion (Lööw et al., 2019). Detta teknikskifte innebär en högre grad av autonoma system med ökad produktivitet till minskade kostnader (Horberry et al., 2016). Men, en mer autonom gruvdrift innebär inte att människan blir överflödig (Rogers et al., 2019). Någon måste fortfarande hantera underhåll, ge instruktioner och sätta igång dessa system, samt övervaka och ingripa om det uppstår problem eller avvikelser. Ju mer avancerade dessa autonoma system blir, desto mer tycks gränserna mellan det tekniska och det sociala systemet luckras upp. Denna riktning är inte helt oproblematisk. Vägen till en autonom gruva är lång och om människans behov, förutsättningar och begränsningar inte tas i beaktning är risken stor att interaktionen mellan människa och det tekniska systemet får en negativ inverkan på arbetet.