Hälso- och sjukvården behöver bli mer hållbar, proaktiv och personcentrerad. För att uppnå detta behöver digitalisering nyttjas, nya innovationer utvecklas och personers egna resurser tillvaratas. Det innebär även omställning på flera organisatoriska nivåer och utveckling inom varje profession för att möta olika klientgruppers behov. Forskning och riktlinjer visar på ett behov av att utveckla stöd för self-management i aktiviteter i vardagslivet för personer med stroke. Det övergripande syftet med denna avhandling var att utveckla kunskap om införande av internetbaserad intervention och mer specifikt att utvärdera en ny arbetsterapiintervention ”Strategier för att nå ett aktivt vardagsliv” [SEE] för personer med stroke. 

Avhandlingen består av fyra delstudier. Studie I utforskade hur personer med stroke och deras arbetsterapeuter (AT) upplevde interventionsprocessen i SEE och huruvida SEE hade potential att främja ett aktivt vardagsliv. Studien var en explorativ deskriptiv fallstudie där fyra personer med stroke och två AT deltog i en första prövning av prototypen under utvecklingsfasen av SEE. Data samlades in genom en kombination av metoder från interventionsstart samt löpande till interventionens avslut. Data analyserades med mönstermatchning. Resultatet indikerade att SEE var genomförbar och accepterbar avseende innehåll och leverans. SEE kunde stödja utveckling av självreflektion och strategianvändning, vilket inverkade positivt på engagemang i aktiviteter i vardagslivet och livstillfredsställelse för personer med stroke. Arbetsterapeuterna upplevde en omställning i sin yrkesroll när de började leverera arbetsterapi digitalt och anpassade sig till att stödja klienternas förändring på ett nytt sätt. Utbildningsprogrammet och interventionsguiden för SEE var ett stöd i omställningen. Studien visade på behovet av mindre justeringar av prototypen och gav stöd för fortsatt forskning om genomförbarheten av SEE. 

Studie II utvärderade genomförbarheten av SEE för personer med stroke. Studien var utformad som en genomförbarhetsstudie med en pre-test-post-test-design utan kontrollgrupp inbäddad i en mixad metod ansats. Data samlades in genom en kombination av metoder vid interventionsstart, efter fyra och 12 månader samt löpande under interventionstiden. Data samlades från 15 personer med stroke, fyra AT och tre chefer. Data analyserades med deskriptiv kvantitativ analys och kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att SEE var genomförbar för personer med stroke och kan stärka deras self-management samt förbättra engagemang, balans och värde i aktiviteter i vardagslivet. Studien visade också att SEE var genomförbar när det gällde dosering och accepterbarhet samt värdet av SEE skattades högt. Brister i följsamhet framkom relaterat till saknade formulär, tidsavvikelser i modulleveranser och utebliven uppföljning. Arbetsterapeuternas erfarenheter visade att det var utmanande att lära sig SEE, men samtidigt att SEE möjliggjorde ett nytt sätt för dem att ge stöd samt främjade klienternas engagemang och ansvarstagande. Chefernas erfarenheter visade att SEE har potential att förbättra och utveckla utbudet av rehabiliteringstjänster. Justeringar behövs i studiedesignen, avseende rekryteringsstrategier, bedömningsinstrument och utvärderingsmetoder av följsamhet. Utbildningsprogrammet för AT bör utvecklas inför framtida forskning för att bättre stödja implementeringen av interventionen.

Studie III utforskade hur AT upplevde användningen av SEE, med fokus på att stödja klientens resurser för att hantera ett aktivt vardagsliv efter stroke. Denna studie hade en fokusgruppsdesign med periodiska upprepade diskussioner. Fyra AT deltog vid fyra tillfällen och data analyserades med fokusgruppsanalys. Resultatet visade att AT upplevde SEE som ett värdefullt komplement till befintlig rehabilitering. Implementeringen av SEE innebar en mångfacetterad transition som involverade kontext, interventionsprocess och leverans, vilket tillsammans förnyade arbetsterapin. SEE erbjöd AT ett nytt sätt att tillhandahålla personcentrerad och aktivitetsfokuserad arbetsterapi. 

Studie IV utforskade hur personer med stroke upplevde interventionsprocessen i SEE och huruvida deltagandet i SEE hade betydelse för deras upplevelse av vardagslivet. Studien designades som en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med nio personer med stroke. Intervjuerna genomfördes efter en månad respektive fyra till fem månader från interventionsstart för varje deltagare. Data analyserades med konstant komparativ analys. Resultaten visade att relevansen och beredskapen för SEE varierade bland deltagarna. Sju av nio deltagare upplevde att interventionsprocessen gav dem kraft att driva sin egen förändringsprocess i aktiviteter i vardagslivet för att främja hälsa. Två deltagare såg inget behov av att förändra sina aktiviteter och påbörjade därför ingen förändringsprocess. När SEE var relevant och genomfördes som förväntat, beskrev deltagarna det som en ögonöppnare för hur de själva kunde agera för att förbättra sin hälsa genom att omfördela sin tid och sitt engagemang i olika aktiviteter.

Den ökade kunskapen som denna avhandling bidrar med kan användas för att förstå och främja införande av internetbaserad intervention för self-management. Kunskapen kan även användas för att utveckla rehabilitering som tillvaratar internets fördelar för att stödja förändringsprocesser i personers ofta komplexa vardagsliv. Slutligen visar kunskapen hur SEE och dess forskningsdesign behöver utvecklas för fortsatt implementering och utvärdering.