Bakgrund: Individuellt anpassad färdighetsträning är svårt att skapa inom rättspsykiatrin på grund av praktiska och säkerhetsmässiga skäl i den begränsade rättspsykiatriska miljön. Detta har hindrat bedömning av färdigheter och påverkat patienternas återintegrering i samhället. Virtual Reality [VR] kan möjliggöra en säker och engagerande aktivitetsmiljö, för både patienter och personal. Studier har visat att VR kan användas för träning av olika färdigheter och som motiverande faktor. Däremot saknas kunskap om hur den kan användas av arbetsterapeuter på rättspsykiatriska kliniker. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters resonemang gällande användning av VR som arbetsterapeutisk intervention för patienter inom rättspsykiatrin. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med sju arbetsterapeuter, verksamma inom tre rättspsykiatriska kliniker i Sverige. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier som speglar arbetsterapeuters resonemang kring implementering och användning av VR som ett arbetsterapeutiskt verktyg inom rättspsykiatrisk vård. Kategorierna omfattar skapandet av en arbetsterapeutisk miljö, framtida möjligheter, upplevda hinder och risker samt VR:s potentiella hälsofrämjande effekter. Slutsats: Studien visar att VR uppfattas som ett potentiellt värdefullt arbetsterapeutiskt verktyg inom rättspsykiatrin, med möjlighet att hantera miljömässiga och säkerhetsrelaterade begränsningar samt främja rehabilitering genom individanpassade och kontrollerade miljöer. För en säker och effektiv implementering krävs organisatoriskt stöd, resurser och personalutbildning. Resultaten betonar även behovet av personcentrerad vård, tydliga riktlinjer och fortsatt forskning för att optimera VR:s användning inom rättspsykiatrisk arbetsterapi.

Background: Individually adapted skills training is challenging to implement within forensic psychiatric settings due to restrictive environments and security limitations. These limitations have hindered the assessment of skills and affected patients’ reintegration into society. Virtual Reality (VR) may offer a safe and engaging environment for activity participation for both patients and clinicians. Research has shown that VR can be used for training various skills and as a motivational tool. However, there is a lack of knowledge regarding how VR can be utilized by occupational therapists in forensic psychiatric clinics. Purpose: To explore occupational therapists’ reasoning regarding the use of VR as an occupational therapy intervention for patients in forensic psychiatric care. Method: A qualitative study was conducted using semi-structured interviews with seven occupational therapists working at three forensic psychiatric clinics in Sweden. The data were analyzed using qualitative content analysis. Result: The analysis generated four categories reflecting occupational therapists’ reasoning about the implementation and use of VR as a therapeutic tool within forensic psychiatric care. These categories encompass the creation of an occupational therapy environment, future possibilities, perceived barriers and risks, and the potential healthpromoting effects of VR. Conclusion: The study indicates that VR is perceived as a potentially valuable occupational therapy tool in forensic psychiatry, with the ability to address environmental and security-related limitations and to promote rehabilitation through individualized and controlled settings. Safe and effective implementation requires organizational support, financial resources, and staff training. The findings also highlight the importance of person-centered care, clear guidelines, and continued research to optimize the use of VR in forensic psychiatric occupational therapy.