Partikelhastighet (PPV) och avståndsmätningar utförda av svenska forskare presenteras för enskottsladdningar i järnmalm i Kiruna gruvan i norra Sverige. De används tillsammans med teoretiska PPV-värden som beräknats med hjälp av en formel baserad på hydrodynamik för att bestämma skadornas omfattning orsakas av en enda laddning. Denna ekvation, som relaterar PPV till explosiva egenskaper, laddningsgeometri och avstånd från en laddning, tillämpades sedan på en laddning av olika geometri som användes i ortdrivning. En jämförelse mellan beräknade och uppmätta PPV tyder på att strosshålen sannolikt skada läget för hjälparhålen, och att hjälparhålen ger skador där konturhålen sitter. Den praktiska konsekvensen är att typiska skadeberäkningar baserade på mätningar utförda i oskadat berg är konservativa. Detta tyder på att även när begränsningar av sprängskador inte tillämpas för drivning (dvs konturhålen är fulladdade), kan den resulterande skadan bli mindre än förväntat på grund av den vågdämpande effekten som det förspräckta berget utgör. På grund av den dämpande effekten, kommer dålig kontroll av kontursprängning att till vis del vara sälvkorrigerande. Det måste dock starkt betonas att väl en utvecklad utformning av sprängning med kontroll av konturen är mycket fördelaktig i förhållande till både ekonomiska och säkerhetsmässiga aspekter.
Validerad; 2011; 20111212 (ulny)