Soil is commonly used materials in top layers of landfill covers with the consumptions rates in Sweden reaching several million tons per year. Soil stabilization techniques may allow utilisation of soil containing elevated concentrations of trace elements as a secondary construction material at landfills; by this considerably reducing the demand for landfill capacity, clean soil and transports. Materials classified as waste are tested differently from the conventional materials (which are usually not investigated at all). It means that it becomes more complicated to use secondary materials and they are often disregarded, although in practice they can have just as good or even better properties than virgin materials. In order to make a reasonable evaluation of the suitability of stabilised soil for landfill covers, a comparison with the quality of the conventional materials used in landfill vegetation layers should be performed. The aim of the project was to collect data on the chemical properties of the vegetation layer with conventional materials that can be used as a reference for the evaluation of alternative construction materials. Soil and soil pore water samples were taken from the 25-30 cm depth of the upper cover layer at several areas within six landfill sites in Sweden (in total 16 sampling points). The samples were tested for total solids and loss on ignition (soil only), electrical conductivity, pH, redox potential and chemical element content. Leaching test (L/S10) and methane oxidation test were also performed with the soil samples. The studied vegetation covers of landfills varied extensively in chemical composition, where elemental concentrations differed between the materials with several orders of magnitude. Despite the high total concentrations of trace elements, their solubility was relatively low. Most materials can be classified as inert waste and in five of sixteen cases as non-hazardous waste. Soil pore water from three covers had metal concentrations that exceeded the limits at which the effects on water organisms may start to occur. However, this comparison is a conservative estimate of potential impacts on water environment as the pore water from the covers is affected by various processes, such as adsorption and dilution before it reaches groundwater or surface water. Methane oxidising capacity of the top cover materials correlated to some degree with the amount of organic matter and it also tended to be higher in younger covers. No causality can be established on the basis of available data, but it seems reasonable that an abundant supply of landfill gas, nutrients and water has been beneficial for methane oxidation in the younger covers that also contained higher amounts of organic matter.

Jord och jordliknande massor är vanliga material som används i översta skikten av sluttäckningar på deponi med förbrukningsmängder som når enbart i Sverige flera miljoner ton per år. Jordstabiliseringsteknik kan tillåta återanvändning av jord med förhöjda halter av spårämnen som ett sekundärt konstruktionsmaterial vid deponier, genom detta kan man avsevärt minska efterfrågan på deponikapacitet, ren jord och transporter. Material klassade som avfall prövas på annat sätt än konventionella material (som vanligen inte undersöks alls). Det leder till att det blir mer komplicerat att använda sekundära konstruktionsmaterial och de väljs bort fast de i praktiken kan ha lika goda eller bättre egenskaper än de naturmaterial som i stället används. För att göra en rimlig bedömning av stabiliserad jords lämplighet som sluttäckningsmaterial en jämförelse med egenskaper av de konventionella material som vanligtviss används i sluttäckningar av deponier ska utföras. Projektets mål var att samla data om kemiska egenskaper hos deponins skyddsskikt med konventionella material som kan användas som referens vid bedömning av alternativa konstruktionsmaterial. Jord och porvatten prover har tagits från översta sluttäckningsskiktet från flera ytor vid sex deponier i norra och södra Sverige (totalt 16 provtagningspunkter). Proverna analyserades för torrsubstans, glödningsförlust (jord), elektrisk konduktivitet, pH, redoxpotential och grundämnesinnehåll. Ytterligare batch-laktest (L/S10) och mätningar av metanoxidations förmåga utfördes på jordprover. Geokemisk modellering och multivariat dataanalys användes för data bearbetning. De undersökta sluttäckningsjordarna hade en stor variation i kemisk sammansättning där grundämneshalter skiljdes sig mellan materialen med flera tiopotenser. Trots de höga totalhalterna av spårämnen, var deras löslighet relativt låg. De flesta material kan klassas som inert avfall och i fem av sexton fall - som icke-farligt avfall. Porvatten från tre sluttäckningar hade metallkoncentrationer som överskred gränser där effekter på organismer i vatten kan börja förekomma. Dock är denna jämförelse en konservativ uppskattning av potentiell påverkan på ytvattenmiljö eftersom markvatten från sluttäckningar späds ut innan det når grund- eller ytvatten. Metanoxiderande förmåga hos sluttäckningsjordar korrelerade till viss grad med mängden organiskt material och den tenderade också att vara högre i yngre täckskikt. Ingen kausalitet kan fastställas på basis av tillgängliga data, men det förefaller rimligt att en rikligare tillgång på deponigas, näringsämnen och vatten har gynnat metanoxidationen i de nyare sluttäckningarna vilka dessutom hade högre halt av organiskt material