Sverige, liksom övriga västvärlden, börjar få ett relativt ålderstiget byggnadsbestånd, både vad gäller bostäder och infrastruktur. Betänker vi också att det byggda beståndet idag kommer att utgöra ca 85-90 % av beståndet år 2020, förstår vi att behovet av underhåll kommer att öka. Väger vi här in miljö, resursförbrukning och energiaspekter blir det ohållbart att byta ut befintliga konstruktioner utan en förlängning av livslängden är oftast att föredra. Studerar vi t ex broar som ständigt måste klassas upp pga. höjda tillåtna axeltryck leder detta till att man försöker nyttja konstruktioner till högre bärighetsnivåer än vad de från början var ämnade för. Här kan man då tänka sig en noggrannare kartläggning av konstruktionen och en mer detaljerad studie av aktuella hållfastheter hos ingående material. Andra metoder kan vara att använda bättre beräkningsmodeller än vad som användes vid nybyggnadsskedet så att större laster klaras. Om ingen av dessa metoder är lämpliga kan en förstärkningsåtgärd vara på sin plats och skulle även detta möta hinder, då finns det inget annat alternativ än att byta ut konstruktionen. Det finns ett flertal metoder att förstärka och/eller förbättra en befintlig konstruktion, t ex sprutbetong och olika typer av pågjutningar med eller utan fibrer. En ytterligare metod kan vara utanpåliggande armering. Den utanpåliggande armeringen kan vara i form av stålplåt, kompositlaminat eller väv av glas-, kol- eller aramidfibrer, en kombination av fibrer är också möjlig, så kallade hybridkompositer. I rapporten beskriver kapitel 1 översiktligt kompositmaterial och dess tillämpning inom byggnadsindustrin, bl a diskuteras kompositmaterialens möjligheter inom byggnadssidan. Dessutom ges en kortfattad beskrivning hur projektet har genomförts. I kapitel 2 redovisas ett normkapitel med bindande krav. Kompositteori beskrivs kortfattat i kapitel 3 och i kapitel 4 börjar själva metodiken gällande förstärkning av betongkonstruktioner, här presenteras speciellt förstärkning för böjning. Här diskuteras olika brottmoder, förankringslängder och avskalningskrafter vid laminatets ändar. Kapitel 5 tar upp dimensioneringsfilosofin gällande tvärkraft och relativt komplicerade beräkningssamband förenklas till en ingenjörsmässig tillämpning. I kapitel 6 redovisas grunder för vriddimensionering och hur en förstärkning med avseende på vridning kan utföras. I kapitel 7 diskuteras möjligheter gällande utmattning och kapitel 8 vilka utförandekrav som ska ställas på en betongkonstruktion för förstärkning. I kapitel 9 ges förslag på partialkoeffecienter, som baserar sig på befintliga regler och förutsättningar, men med speciell hänsyn till användandet av kompositer. Rapporten avslutas därefter med fyra beräkningsexempel, ett vardera gällande böjning, tvärkraft, vridning och utmattning som förhoppningsvis ska vara en vägledning inför framtida dimensionering förstärkningar med kolfiberväv eller laminat.