Personer under 15 år kan inte straffrättsligt bli ansvariga för brott de begått i enlighet med 1 kap 6§ BrB. Däremot kan en civilrättslig process gällande skadeståndsrättsligt anspråk bli aktuell i princip oberoende av skadevållarens ålder. Huvudregeln är alltså att barn kan bli skadeståndsskyldiga på samma sätt som en vuxen om de anses ha vållat skada. De större utmärkande skillnaderna mellan att hålla ett barn jämfört med en vuxen skadeståndsskyldig är att det görs en så kallad skälighetsbedömning när det gäller barn och även vid bedömning av barns culpa tar man mindre hänsyn till de subjektiva kriterierna. I denna uppsats utreds vårdnadshavarens ansvar enligt 3 kap. 5§ skadeståndslagen som infördes år 2010. Denna reglering innebär att föräldrar kan blir skadeståndsansvariga för skador som deras barn orsakar genom brott samt genom tillsynsansvaret som regleras i 6 kap. 2§ föräldrabalken. Denna paragraf reglerar att vårdnadshavaren skall ge barnet den tillsyn och uppsikt det behöver medhänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter för att hindra skadevållande handlingar. Skillnaden mellan dessa respektive lagregler gällande att vårdnadshavaren skall anses vara skadeståndsansvarig är att den förra förutsätter att barnet begått ett brott och förutsätter heller ej culpa medan den senare inte gör det.

Denna uppsats har belyst skuldsaneringslagen och specifikt möjligheten att bli beviljad skuldsanering en andra gång. Uppsatsen förklarar äldre lagstiftning och därefter nuvarande lag för att undersöka hur denna möjlighet har sett ut historiskt, hur det ser ut i dag och anledningen till förändringarna. Huvudregeln vad gäller skuldsanering har alltid varit att detta är något en gäldenär endast kan bli beviljad en gång under sin livstid men det finns vissa undantag som öppnar upp för att bli beviljad en andra gång. Dessa undantag har förändrats i takt med ändringarna i skuldsaneringslagen. Trots ett inte lika strikt förhållningssätt till detta idag är möjligheterna fortsatt begränsade, både för de gäldenärer som tidigare har fullgjort en skuldsanering och för de gäldenärerna som fått sin skuldsanering upphävd. 

I samband med den statliga donationsutredningen förväntades en lagreform som skulle öka donationsfrekvensen. En sådan reform uteblev dock och det finns anledning att ifrågasätta varför det blev på det sättet. Arbetets syfte har varit att ta reda på orsaken till den uteblivna lagreformen i donationsfrågor efter donationsutredningens slut, samt att uppmärksamma de ändringar som trots allt har införlivats. För att kunna besvara frågeställningarna har den rättsdogmatiska metoden använts, med rättskälleläran som grund, för att fastställa gällande rätt före och efter den statliga utredningen om organdonationer. Utredningen visar att efter att utredningsbetänkandet och de dithörande remissvaren hade analyserats kunde det konstateras att lagförslagen inte kunde införas på grund av oförenlighet med grundlagen. Vissa av donationsutredningens förslag har dock ändå införlivats och beslut om en ny förordning gällande donationsregistret har fattats.

Tekniken utvecklas mer för varje dag och i takt med detta så ingås avtal allt mer i elektronisk form. I takt med teknologisk framgång uppstår det dock nya problem. Frågan är om den åldrande regleringen i avtalslagen för traditionella avtal kan appliceras på dessa nya problem i förhållande till elektroniska avtal. Syftet med arbetet har varit att fastställa gällande rätt för elektroniska avtal. För att kunna göra detta har en redogörelse av innehållet i traditionell avtalsrätt gjorts. Därefter följer en analys samt en jämförelse av likheter och skillnader gentemot varandra. Detta arbete har använt traditionell juridisk metod för att besvara syftet. Resultatet av arbetet är att avtalslagens allmänna karaktär gör att lagen är applicerbar på elektroniska avtal samt internetauktioner. Det finns dock viktiga skillnader som med hjälp av praxis kommer klargöras. Den teknologiska utvecklingen i form av till exempel elektroniska signaturer har sett till att det nu är säkrare än någonsin att ingå elektroniska avtal.

Förvaltningsmyndigheter intar i skilda sammanhang och på varierande sätt ställningstaganden för hur enskilda förväntas agera i olika situationer. Med anledning av en myndighets uttalanden kan frågan om myndighetens ställningstagande är ett överklagbart beslut uppkomma. För att detta ska vara fallet krävs, oavsett hur ställningstagandet har rubricerats, att myndighetens ståndpunkt har en påvisbar effekt för den som berörs. Skogsstyrelsen är en av Sveriges förvaltningsmyndigheter. Syftet med uppsatsen har varit att utreda om Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper är ett överklagbart beslut. Enligt myndigheten handlar registreringen av nyckelbiotoper i förvaltningsrättslig mening om faktiskt handlande och syftet med registreringen är att den ska utgöra ett kunskapsunderlag och inte vara bestämmande för den enskilde. Analysen av underättsavgörandena visar att skogsägarna inte delar Skogsstyrelsens inställning. Skogsägarna menar att nyckelbiotopregistreringen medför äganderättsliga konsekvenser för dem i form av att det ekonomiska värdet på deras skogsfastigheter påverkas. Detta då de frivilliga certifieringar som finns i dag hindrar virkesköpare från att köpa virke från en nyckelbiotop. Förevarande rättsutredning visar att rättsläget fortfarande är oklart avseende om registreringen av nyckelbiotoper är ett överklagbart beslut.

Svensk Kärnbränslehantering AB har på uppdrag av regeringen ansvar för att förvalta använt kärnbränsle och kärnavfall. För att kunna fullgöra sitt uppdrag måste en anläggning för slutförvar av använt kärnbränsle och kärnavfall etableras. De rättsliga förutsättningarna för en sådan verksamhet i Sverige prövades i mål M 1333–11. Förutsättning för tillstånd till verksamheten är bland annat att det finns en kommun i Sverige vars kommunpolitiker och medborgare har legitimerat verksamheten, dvs. är beredda att acceptera den. I tillståndsprövningen för miljöfarlig verksamhet ställs sedan krav på exempelvis användning av bästa möjliga teknik, samt iakttagande av försiktighetsprincipen genom tillämpning av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Även Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet är tillämplig på den miljöfarliga verksamheten. Domstolen kommer fram till att utifrån den nuvarande säkerhetsanalysen är ett slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall inte säkert på lång sikt och kan inte tillåtas. Vissa lagändringar bör övervägas för att verksamheten ska kunna komma till stånd, exempelvis beträffande vattenverksamhet, samt när det gäller Strålsäkerhetsmyndighetens talerätt om möjlighet att begära omprövning av beslut enligt miljöbalkens bestämmelser.

Water is the most important natural resource for mankind’s survival and it’s a resource that must be protected for current and coming generations. Legal instruments have been used to assure preservation of these resources and one of these instruments is the water framework directive 2000/60/EG which is deployed to secure water resources inside the European Union. Sweden is working actively to reach the directives environmental goals and to obtain environ- mental quality standards, but in the same time be able to deliver renewable energy through hydroelectric power sources. To be able to reach said goals, a new law has been enacted in January 1, 2019 which regulates modern environmental conditions to produce hydroelectric power. This entails a big adaptation for producers of hydroelectric power because the new mod- ern environmental conditions demand that environmental measures must be considered to pro- duce electricity. Swedish hydroelectricity is characterized with conflict of interest between the interests of energy and the environment. To adhere to the interests, the Swedish parliament has announced the Energy agreement which should result that renewable energy further can be produced and in the same time follow environmental measures to adhere to the interest of pro- tecting the environment. Through effective collaboration between authorities and concerned actors within the hydroelectric industry, the modern environmental conditions should be ap- plied to follow EU regulations and to make sure that all involved parties’ interests are consid- ered. This will result that Sweden can secure the preservation of water as a resource and in the same time be able to produce hydroelectricity and adhere to modern environmental require- ments.

Keynote

Ledare för kommittén

Boksläpp av "Renskötselrätt i nordisk belysning" och samtal med advokat Camilla Wikland

Presentation under ett endags-seminarium "Sedvanerättens betydelse för utvecklingen av renskötselrätten", anordnad av Juridiska fakulteten, Umeå universitet.

För anställning av lektorer till juridiska fakulteten i Tromsö

Licentiate thesis “Governing Ecologies. Species protection in overlapping and contiguous legal regimes” by Yaffa Epstein

Vetenskapslunchi regi av LTU.

Prisutdelning vid Umeå Universitets vårhögtid

Mineralutvinning i traditionella samiska områden orsakar markanvändningskonflikter, och tillståndsprocesserna är komplicerade och långdragna. Det gäller i Norge såväl som i Sverige. Samernas status som urfolk och vilka hänsyn som ska tas till samiska intressen och rättigheter vid beslutsprocesserna är något oklara och flera lagar samverkar. Denna artikel syftar till att redogöra för de norskareglerna som avser att skydda samiska intressen och rättigheter i tillståndsprocessen, med huvudfokuspå den norska minerallagen. Artikeln illustrerar även hur reglerna har tillämpats i praktiken genom det kontroversiella gruvprojektet Nussir som 2019 fått grönt ljus för att starta upp gruvdrifti Finnmark, där specifika regler för att skydda samiska intressen gäller vilka avser att genomföra kraven från ILO-konventionen 169 om ursprungsfolkoch stamfolk i självstyrande länder. Reglernastillämpning och Nussir-gruvan diskuteras sedan bl.a. avseende vad som krävs för att gruvbolag ska kunna bedriva verksamhet parallellt med samisk renskötsel. Det visar sig att långtgående villkor kan ställas i förhållande till driftkoncessionen för att en samexistens ska vara möjlig. Även om de berörda renbetesdistrikten menade att anpassningarna av gruvverksamheten inte var tillräckliga – renskötseln är hårt trängd av andra befintligaoch planerade verksamheter i området – indikerar beslutet ändå på vad som är ”acceptabelt” och genomvillkoren institutionaliseras social hållbarhet och de kostnader som detta medför för gruvdrift i Sápmi.

Nordiskt forskningsnätverk. Projektledare: Chrisitna Allard

The Indigenous Sami people traditionally live in what is now Sweden, Norway, Finland, and Russia. A crucial matter for Indigenous peoples, including the Sami living in Sweden, is that of the recognition of their land rights and access to their traditional lands. This article’s aim is to present and analyse recent case law developments in Sweden that relate to the recognition and protection of Sami land rights, specifically the Girjas and Talma cases, through legal-scientific and textual analyses and relevant legal literature. Both cases concern Sami reindeer herding rights in Sweden and the Swedish state as defendant. These cases raise complex legal issues and historical circumstances, demonstrating the need for the Swedish state to treat Sami land rights as equal to other civil rights in Swedish society, in line with international human rights law.

This chapter illustrates how general national characteristics within law play a role in how Sami legal matters are defined and resolved and explains the differences in the treatment of these issues in the Scandinavian countries. It discusses three topics: judicial review and law-making functions of the Supreme Courts, the recognition of Sami land rights, and the acceptance of customary law. Norwegian law recognizes a number of different proprietary concepts related to protracted uses, including immemorial usage, prescription, ‘established privileges’ and local customary law. The Sami legal culture has been, and still is, a marginalized part of the Norwegian, Swedish and Finnish dominant laws. The recognition of custom may come in two ways: either through recognition of customary law as a legal source by national law and/or through international human rights law. The Norwegian Supreme Court enjoys a greater relative independence than the Supreme Courts of the East Nordic countries and Norway has a more flexible system of property law.

Territorial rights are important for the Sámi people, as they are for all indigenous peoples. Land is the asset which supports the Sámi culture and responsible for its long-standing survival. This article compares property laws in Norway, Sweden and Finland as to how Sámi rights to land and natural resources are articulated and recognized. These rights are based on old doctrines: ‘immemorial usage’ in Norway and ‘immemorial prescription’ in Sweden and Finland. Although the doctrines are generally regarded as equivalent, the article discusses a few significant differences. Subsequently the basic principles underpinning the two doctrines are analyzed, contrasted and discussed, with particular focus on reindeer herding rights.

Although the standard of consulting Indigenous peoples in decisions affecting them is well rooted internationally as well as in national legal systems, different views and patterns of problems are associated with the concept and its practice. This paper briefly analyses and contrasts the duty to consult Indigenous peoples through a comparison of the three Nordic countries Norway, Finland and Sweden, and Canada. Based on domestic legal sources, the focus of the paper is to explore the legal foundation that has given rise to the specific set of rules for the duty to consult, that is, the rationale behind the evolving of the rules. The first finding is that the rules differ among the three Nordic countries, with Sweden being the only country that lacks specific rules. Secondly, whereas Canada has developed its own duty to consult primarily through domestic case law, in the Nordic countries, duty to consult is related to international law obligations. Consultation duties that have evolved from domestic law may be easier to accept than “foreign” regulations imposed on national legal systems. This could explain the reluctance among the Nordic States to accept specific consultations with the Sami Parliament and other Sami groups, particularly in Sweden.

The needs of indigenous peoples are related to land, water and other natural resources for sustaining a more or less traditional livelihood. Such needs typically compete with other societal interests. There are, on the one hand, specific interests in exploiting natural resources within traditional indigenous areas, while, on the other hand, concerns regarding conservation and preservation measures of valuable nature areas. This thesis contains two perspectives: an environmental protection perspective and a customary rights perspective. The thesis also contains a comparison of certain aspects of the law in Aotearoa/New Zealand, Canada and Sweden. Although the examination has a comparative approach, Swedish law is in prime focus. The objective is twofold. On the one hand, it includes an analysis of the interface between Saami customary rights, foremost the reindeer herding right, and environmental protection and natural resources legislation. On the other, it analyses and discusses ways in which the legislation may contribute to a sustainable use of land and natural resources within the reindeer herding area in Sweden. In this way, the second part of the objective is a succession of the former. It includes, above all, discussions de lege ferenda with the focus on Swedish environmental law. Evidently, it is the reindeer herding area per se that is in prime focus. Inherent in the examination as a whole, there are, hence, sustainability aspects. A correct comprehension of Saami customary rights is also important to the promotion of a sustainable use of the reindeer herding area. The interrelation of the two legal areas, environmental/natural resources law and aspects of the indigenous law, is, however, more evident with respect to the New Zealand and Canadian laws. Nevertheless, the connection also exists in a Swedish legal context, even though not as emphasised. Hence, there may be a call for a greater interrelation of these two legal areas. While general environmental requirements on the reindeer husbandry are abundant, specific requirements relating to regional or local circumstances are scarce. Such specific provisions may be designed to promote sustainability objectives better and, at the same time, to take into account specific Saami interests. Given the many conflicting land uses in the reindeer herding area, a stricter order of preferences taken on a strategic level generally provides advantages. Now, decisions are commonly left to be solved on a case by case basis with little guidance. Despite many shortcomings in specific legislation, above all, a regional and comprehensive environmental planning would greatly support the goal of sustainable uses of the land and resources in the area.