Utgångspunkten för detta examensarbete var att utveckla en kompositionsmetod med utgångspunkt i en tavla för att skapa en ”simulerad synestesi”. För att skapa kompositionsmetoden har tonsättare med synestesi intervjuats samt har en undersökning om hur en grupp människor tittar på en tavla utförts. Ursprungligen så fanns det bara en vilja hos mig att komponera ett stycke baserat på en tavla tillsammans med en nyfikenhet kring fenomenet synestesi. Under examensarbetets gång har kompositionsmetoden samt undersökningen utformats. Detta resulterade i ett två komponerade stycken och båda styckena utgick ifrån varsin synestesi.
Studien syftar till att belysa hur kulturella möten mellan lärare och elever på gymnsieskolans estetiska programs musikinriktning påverkar musikundervisningens repertoar och upplevelsen av denna från ett lärar- och elevperspektiv. I studien används Pierre Bourdieus teorier om hur alla människor socialiseras in i olika habitus, det vill säga seder och vanor som ligger till grund för vår smak, och hur detta samspelar med olika kapitalarter och olika fälts dömande institutioner. Detta har undersökts genom en kvalitativ studie där nedslag gjorts vid två svenska gymnasieskolor. Vid vardera skola har en lärare respektive en elev intervjuats med utgångspunkt i ensembleundervisningens innehåll och resonemang kring repertoarurval. Resultatet visar att både elever och lärare utgår ifrån sig själva vid val av repertoar vilket på sikt leder till att ett musikakademiskt habitus reproduceras och föranleder en kritisk diskussion kring hur musikutbildningen tenderar att gynna och misgynna elever utifrån habitus men också hur elever vid gymnsieskolans estetiska programs musikinriktning kan gå miste om chanser att ta till sig av olika sorters musikaliska uttryck på grund av det fältnära habitus som skapas i skolmiljön. Utifrån detta föreslås liknande studier i större skala, liknande studier inom kulturskola, folkhögskola och musikhögskola, kvantitativa studier i hur genrerepresentationen i gymnasieskolans ensembleundervisning ser ut, studier av aktiva unga musiker utan gymnasial eller eftergymnasial musikutbildnings habitus och musikutbildningens habitus utifrån ett genusperspektiv
Efter att ha gått en kurs i fri improvisation där jag fick utforska min violas möjligheter till att producera ljud, väcktes en nyfikenhet hos mig kring utökade speltekniker som kan förekomma i nutida konstmusik, så kallade extended techniques. Jag fick tips om etydsamlingen Viola Spaces av Garth Knox där olika extended techniques presenteras och bestämde mig för att studera in fyra av dem. De etyderna jag valde behandlar olika stråktekniker, nämligen sul ponticello, sul tasto, tremolo och olika sätt att dra stråken på.
Under arbetets gång redogör jag för de svårigheter jag stötte på under min inlärningsprocess av etyderna samt hur jag gick till väga för att lösa dem. Arbetet redovisas dels genom videoinspelningar som jag gjorde i samband med mina övningstillfällen och dels genom material från de anteckningar jag förde under processen. Jag tar också upp tolkningsfrågor av notationen och reflekterar kring instruktionerna om hur musiken ska framföras.
Arbetet har resulterat i att jag känner mig bättre förberedd på att spela nutida konstmusik än vad jag gjorde tidigare. Jag har också utökat min kunskap om olika stråktekniker.
Målet med det här arbetet har varit att utvecklas som låtskrivare och även utveckla mitt eget sound. Detta har jag gjort genom att välja ett album som jag med en analysmetod analyserat för att sedan applicera kunskapen jag fått på mina egna kompositioner. Analysen resulterade i att jag fick kunskap om albumets grund, men även små detaljer som jag sedan hade att utgå ifrån i min låtskrivnings- och inspelningsprocess. Samtliga låtar spelades in och slutligen reflekterade jag över hur pass bra metoden jag använde av mig var, vad jag känner att jag tar med mig till framtiden samt andra lärdomar som detta arbete medförde.
Mina förhoppningar med det här arbetet är att hjälpa till att skapa ett sätt att få inspiration inom låtskrivning och eget sound. Detta leder förhoppningsvis i sin tur till att man får med sig verktyg till framtiden som kan hjälpa ifall man känner att man fastnat inom sitt konstnärliga skapande.
Arbetets analysmetod kan förhoppningsvis användas till att analysera musik från olika genrer för att få en djupare förståelse om musikens innehåll.
Efter att vid två olika tillfällen spelat på masterclasses för violinprofessor Ulf Wallin, rekommenderades jag ett huvudinstrumentbyte från violin till viola. Detta med tanke på de rygg- och nackproblem som jag brottats med under en längre period och som hindrat mig från att komma vidare i mitt violinspel.
I detta arbete utforskar jag speltekniska skillnader mellan violin och viola. Jag har under åtta veckor systematiskt övat på skalor, etyder och repertoar. Jag har valt att dela upp processen i fyra olika moment: instrumentfattning, stråkteknik, intonation och altklav. Under processen redogör jag för hur jag arbetat med de olika momenten och med hjälp av mina lärare tagit mig an de utmaningar jag stött på. Jag har regelbundet fört loggbok och antecknat intressanta saker jag upptäckt under övningspassen. Jag har också spelat in videoklipp för att kunna följa min utveckling. Jag har analyserat denna process utifrån Gibsons affordance-begrepp, vilket har fått mig att inse varför jag har olika förutsättningar beroende på om jag spelar violin eller viola.
Arbetet har resulterat i att jag uppnått en förbättrad teknik och musikaliskt uttryck. Jag redovisar det genom en inspelning jag gjort av ett solostycke med ljud och bild i en gotländsk kyrka.
The aim with this research is to improve and apply vocal tools in duo performance with a pianist, and to gain a deeper understanding of what it means to be an expressive vocalist. To answer this, the study has following research questions:
What tools are needed to become a more expressive vocalist?How can those vocal expressions be applied in collaboration with a pianist? How can such collaboration improve our joint expression in duo performance?
The result chapter presents the process of improving the vocal expressive tools through imitation, dividing expressive tools into mood and/ or feeling enhancing tools, and planning of vocal expressive tools. It is further developed with collaborative interpretations of three songs, Smile (Chaplin, 1936), A Case of You (Mitchell, 1971), and I Shall Be Released (Dylan, 1968), in order to apply the expressive tools and study the joint expressions. By using stimulated recall and open coding, the collaborative interpretations were studied to reflect over the progress.
The study concludes that awareness of how to apply expressive tools contributes to being able to express the intended expression without feeling it. In addition to being able to control one's vocal techniques it is useful for an expressive vocalist to contain aspects such as facial expressions, body movements, visible interaction between co-musician(s) and visible interaction between performer and perceiver. By becoming aware of what tools one uses where, and why one uses them, it develops the understanding of how the tools can be used to enhance the individual and joint expression in duo performance.
For the pianist's perspective on the collaborative outcome, read her study in Mellberg (2022).
Syftet med arbetet är att undersöka olika övningsstrategier för attutveckla improvisationsförmågan inom jazzgenren. Jag har idag förmågan attimprovisera över låtar, men det jag eftersträvar är att utveckla den föratt få improvisationerna mer varierade. Avsikten med arbetet är attutveckla förmågan att improvisera i form av fler rytmiska och harmoniskaidéer.Jag har använt mig av ett flertal olika gehör- samt notläsningsövningar somjag tror kan påverka ens improvisationsförmåga positivt. Jag har spelat innär jag improviserar före, under samt efter övningsperioden. Jag har äventranskriberat och analyserat mina improvisationer för att undersöka meringående vad jag gör melodiskt och rytmiskt.Undersökningen har resulterat i att jag är mer medveten i minaimprovisationer och gör enligt mig mer intressanta och friaimprovisationer. Förmågan att improvisera har påverkats positivt med hjälpav dessa gehörs- och notläsningsövningar.
Syftet med det här arbetet är att undersöka olika tillvägagångssätt för mig att memorera musik. Jag har arbetat med en klarinettkonsert innehållande tre satser och övat in varje sats med hjälp av olika metoder för att sedan jämföra resultatet. Jag har även gjort en enkätundersökning där jag intervjuar yrkesverksamma musiker som bidragit med tips och insikter om utantillspel. Under arbetets gång reflekterar jag över vilka för- och nackdelar de olika inlärningssätten har och vilka problem jag har stött på i min övning. Stor fokus läggs också på hörselns betydelse för musicerande och inlärning i förhållande till motorikens. Arbetets klingande resultat består i två inspelningar av de tre satserna. Den första inspelningen är gjord i slutskedet av min inlärningsprocess för att dokumentera hur bra jag lyckades lära mig de olika satserna. Den andra inspelningen är gjord efter en fyra veckor lång paus för att kontrollera vilken av satserna jag mindes bäst. Mitt arbete har gjort mig mer medveten om min egen inlärningsprocess. Jag har fått nya verktyg för att öva in musik, både utantill och med noter och fått ökad insikt i hur mitt minne fungerar.
In this article, the conceptual design of a 14 Degree-of-Freedom (DOF) upper-body pneumatic humanoid is presented. The movement capabilities of this novel robotic setup are achieved via Pneumatic Artificial Muscles (PAMs), a form of actuation possessing crucial attributes for the development of biologically-inspired robots. To evaluate the feasibility of the humanoid’s design properties, a 5-DOF robotic arm is developed and experimentally tested, while being studied from the scope of implementing a robotic structure capable of producing smooth and human-like motion responses, while maintaining the inherent compliance provided by the PAM technology.
Under hösten 2018 och våren 2019 har jag jobbat med volymsvag övning på trummor för att utforska nya tekniska och musikaliska möjligheter i mitt spel. Det var trummisen Ziv Ravitz som inspirerade mig till att öva på volymsvagt spel. Jag började under studien utforska olika tekniker i händer och fötter och uppmärksammade tidigt att jag behövde mer sofistikerad fingerteknik för att kunna forska i volymsvagt spel. En stor del av studien spenderades därför på att bearbeta fingerteknik i mitt spel. Jag jobbade främst ensam men spelade även in i studio med ensemble för att redogöra för mina slutsatser. I studien jobbade jag utifrån två genrer, bebop och modern jazz.
Jag kunde genom den här studien upptäcka nya tekniska och musikaliska möjligheter i och med den volymsvaga metoden. Studien har lett till att jag fått en djupare förståelse för dynamik som musikaliskt medel och dess påverkan på olika områden av mitt musicerande.
Mitt fokus i övningen var huvudsakligen på högerhanden samt högerfoten och kommer därför vara det även i rapporten. Eftersom jag spelar på ett högerhänt trumset skriver jag i rapporten utifrån det perspektivet. Spelar man på ett vänsterhänt trumset eller med open hand-teknik får man tänka rapporten utifrån det perspektiv som är lämpligt för en själv.
This master thesis is an autoethnographic study, wherein the author presents and analyzes her approach to composition practice through intertextuality. Drawing on previous research in literary and musical studies, she aims to identify and/or define the types of intertextuality that she uses in her compositional practice, and their interaction within compositions. She also investigates, in which ways different musical and literary texts can mutually influence and enhance each other, as well as how these forms of intertextuality function in specific performance settings. Finally, the author contemplates on the question how intertextual elements might mediate in translating the author’s intentions to the audience, at least from the perspective of the composer. After a quick overview of ten of Astar’s musical works, making use of intertextuality as a composition strategy, the study focuses on a detailed analysis of two pieces, Escape and The Checkered Flag Villanelle, that rely upon contrasting ways of building cross-textual relationships. The analysis utilizes, among others, the topologies found in the works by Genette, Burkholder and Kawamoto. The author also makes an attempt at extending the existing terminology by suggesting such new terms as concept borrowing, interpermeating intertextuality, imposed intertextuality, transverbal prosodization and some other. This terminology is applied in the work to describe the types of cross-textual strategies used in Astar’s classical compositions that do not appear to be covered by any of the aforementioned topologies. The work also offers a first-person perspective at a close collaboration of a composer and a poet, where the result is a variety of artistic works, all of which employ multi-layered intertextuality and an intermedial approach.
How much do musicians use their music theory knowledge when they perform? This project aims to connect theory and practice by exploring how analysis affects the interpretation of two songs in performance. Are some aspects of music analysis more useful than others when it comes to interpretation and performing?
The theoretical method used in the analytical process is foremost inspired by the book The Complete Musician (Laitz 2012).
In the research I recorded two songs that set the same poem Flickan kom ifrån sin älsklings möte, both before and after doing a deeper analysis of the songs. Afterward I compared the recordings to examine how the music analysis affect the performance.
The interpretation is formed sometime during the process, but when? Do we decide how to interpret the music in the analytical process already, or does it happen while performing?
Under hösten 2019 och våren 2020 har jag utforskat en kreativ process med mig själv som ensam låtskrivare, instrumentalist och producent. Jag har ämnat att bättre förstå hur mina musikaliska färdigheter och influenser påverkar mitt konstnärliga uttryck och därigenom min personliga inverkan på vägen från idé till färdigt verk. Utifrån frågeställningar kring vilka möjligheter och begränsningar en helt individuell konstnärlig process erbjuder och påverkar upplevelsen av resultatet, hur mina musikaliska influenser manifesterar sig, avsiktligt eller inte, samt hur jag mer specifikt förhåller mig till textförfattande i min process, påbörjade jag detta arbete genom att bryta ned mitt skapande i elementära byggstenar, för att sedan börja mitt låtskrivande i en för mig ovan ände – nämligen med text. Efter en tids misslyckade försök med denna metod skrev jag, spelade in och producerade en låt med utgångspunkt i vad jag i stunden enbart uppfattade som en känsla.
Senare reflektion ledde mig till att uppfatta tydliga musikaliska influenser i min musik som jag i stunden inte hade någon tanke på, samt har gett mig en stor uppskattning för teknikens roll – både som praktiskt verktyg, men även som inspirationskälla – i min kreativa process.
Syftet med detta examensarbete är att fördjupa mig i hur Ravel har orkestrerat sitt verk Bolero och tillämpa hans orkestreringstekniker i egna kompositioner och orkestreringar. Orkestreringen i Bolero har alltid tilltalat mig och orkestrering som hantverk är en viktig kunskap för en kompositör att bemästra. För att bli bättre inom hantverket orkestrering och bygga ut min verktygslåda med orkestreringstekniker valdes just detta verk av Ravel.
För att uppnå syftet har orkestreringen i Bolero analyserats, varje repetitionssiffra för sig och delats upp i tre olika musikaliska beståndsdelar, melodi, rytm och den harmoniska bakgrunden. För att undersöka om det var möjligt att tillämpa Ravels orkestreringstekniker av Bolero i mina egna kompositioner och orkestreringar så arrangerade jag två pianosatser som jag tidigare komponerat. Arrangemanget är i stil med Bolero och använder sig av samma instrumentering, orkestrering och tekniker som Ravel gör i sitt verk Bolero. Studien resulterade i fem orkestreringstekniker, större kunskap inom hantverket orkestrering och ett arrangemang för orkester av två egen skrivna pianosatser.
Syftet med arbetet är att bättre förstå de principer som ligger bakom instudering utantill på gitarr. Jag har instuderat Sonata in modo antiquo av Jana Obrovska enligt de metoder för memorering som presenteras i boken By Heart: the art of memorizing music av Paul Cienniwa (2014) och från mailintervju (ägde rum 2019-02-10) med Bart Spanhove. Som klassisk gitarrist anses det som självklart och en oskriven regel att man bör spela utantill. Trots detta är musikalisk memorering inte något som vanligtvis aktivt lärs ut på våra lärosäten. Under min utbildning till gitarrist har mina gitarrlärare sagt åt mig: fint Oskar, nästa gång vill jag att du kan detta utantill. Men hur jag ska lära mig något utantill lämnades osagt. Detta arbete ägnas således åt att testa metoder för att stärka mitt utantillspel.
Under sista året på musikhögskolan har jag arbetat på min musikaliska koordination. Det handlar om konsten att kunna spela gitarr och sjunga samtidigt. Bakgrunden till arbetet är att jag har upplevt en brist på information i ämnet, och att detta är ett koncept som fler borde sätta sig in i. Syftet med arbetet är att utforska de utmaningar och lärdomar som kommer av att spela och sjunga samtidigt.
I mitt arbete så jobbar jag med tre olika tillvägagångssätt för tre olika låtar. De tre koncepten är att spela rakt och shuffle samtidigt, flytande rytmik, och rytmisk komplexitet. I genomförande-delen så analyserar jag förhållandet mellan sång och gitarrspelet i de tre låtarna. Det gör jag genom att skriva noter till dessa, och därefter studera musiken.
Efter att ha lärt mig de tre låtarna så finns det fortfarande mycket kvar att slipa på. Med det sagt så lyckades jag musicera fram en idé som jag upplever att jag inte har hört någon gitarrist göra på en sådan hög nivå. Det jag har fått med mig från arbetet är en starkare rytmisk självständighet, en bättre förståelse för rytmernas relation till varandra, och en bättre koordinationsförmåga.
In recent years, the research on the localization of audio objects within a stereo context has started to include musical audio objects. This study seeks to explore a research gap: localization ability whilst hearing multiple sounds. This study aims to investigate listeners’ ability to localize panned musical audio objects within a musical context. Subjects listened to two different versions of the same mix and were asked to simultaneously pan musical audio objects with different characteristics. When comparing the results from the different mixes, both mixes gave similar results. Therefore, the differences between the mixes had no impact on localization accuracy. Additionally, this study was able to reconstruct previous findings indicating that localization blur affects localization accuracy of wide-panned audio objects.
Det här arbetet undersöker hur man kan arbeta med improvisation i klassisk musik. Syftet med studien har varit att undersöka vilka tekniker som kan användas för att förändra rytm och tonhöjd i sångerna Meeres Stille av Franz Schubert och Den enda stunden av Ture Rangström och vilken effekt användandet av dessa tekniker i sångerna, har på utövarens uttryck.
Arbetet utmynnade i att ett antal övningar för att öva improvisation togs fram och utvecklades, samt att det gjordes inspelningar av när dessa utfördes. Som slutprodukt gjordes även en inspelning av sångerna med improvisationer. Det görs också en jämförelse av hur arbetet och resultatet skiljer sig åt mellan de båda sångerna samt reflektioner över vad skillnaderna kan bero på. Jag tycker att jag genom arbetet har fått större förståelse för kompositionerna jag valt att arbeta med. I och med att jag förändrat och utvecklat den ursprungliga melodin i kompositionerna upplever jag även att jag blivit mer engagerad i min interpretation och kommit närmare musiken.
The monitor mixing engineer is a key function in a public music performance when in-ear monitoring (IEM) is utilized. This paper aims to expand our knowledge about monitor mixing in general and IEM mixing in particular by investigating monitor mixing engineers’ reasoning, decisions and actions. Four experienced monitor mixing engineers were interviewed on monitor mixing in general, IEM mixing and hearing health. Among the results are found that the engineers seek to create a fruitful working relationship with the performers. The engineers also describe what creates a functional mix and they show a high awareness of their responsibility for the comfort and well-being of the artist, both in a psychological sense as well as in providing sound levels that are not harmful.
Concert hall acoustics is an important factor that influences musical performance. Different acoustics lead to different musical results. For a musical performer, the artistic impression of a performance is paramount. Therefore, it is essential to study the relation between concert hall acoustics and musical performance. Such studies might also be relevant for architects and acousticians. A pilot study was devised, enabled by a unique concert hall with mechanically variable acoustics. A musician played the grand piano at four trials, each having a distinctive acoustic condition. The trials were recorded for later analysis. The performances were assessed by experts and the pianist himself. The results show that clear as well as subtle differences in interpretation and performance between the trials existed.
Syftet med detta arbete är att utforska hur olika instuderingsmetoder kan främja en mer effektiv instudering i olika typer av vokala verk.I detta arbete testas olika memoreringsmetoder med målet att förbättra förmågan att minnas text och melodi inför sceniska framträdanden. Metoderna chunking och paintpalace, en egen omtolkning av Mindpalace, undersöks i detta arbete genom instudering av två tyska sångstycken. Som en tredje instuderingsmetod sammanfogas både chunking och paintpalace till instuderingen av ett ryskt sångstycke. Dessa tre metoder analyseras som aspekter av den övergripande modellen performancecues. Alla dessa instuderingsmetoder har sina specifika fördelar. Under processen har det blivit tydligt att instudering inte alltid behöver vara lika för alla vokala verk. Genom att utforska olika metoder har jag fått kunskap och förståelse som har hjälpt mig att minnas text och melodi och därigenom blivit en bättre musiker på scen.
Under mitt sista år på musikhögskolan har jag undersökt hur man arrangerar för akustisk gitarr så att det låter som en jazztrio. Det innebär att få en akustisk gitarr att låta likt en jazztrio med gitarr, bas och trummor. För att på gitarr spela respektive stämma krävdes det att utveckla speltekniker som gjorde det möjligt att spela alla tre stämmor samtidigt.
Genom att studera hur andra gitarrister bär sig åt när de spelar flerstämmigt får man en inblick i hur de tänker när de arrangerar melodi, ackord och bas för gitarr. Jag har även studerat grunderna i hur man spelar bas och trummor för att hitta en spelteknik på gitarren som imiterar soundet av bas och trummor.
Under processen har jag spelat in videos som visar resultaten på varje stämma för sig och utvecklingen till flerstämmigt spel där varje stämma representerar melodi, ackord, basstämma och trummor.
Mitt slutliga mål var att få gitarren att låta likt en jazztrio, men det lyckades inte helt och hållet. Arbetet har gett mig en förbättrad teknik och koordination, en djupare inblick i vilken roll olika instrument har i en jazztrio och vilka klang-möjligheter en akustisk gitarr har.
Sammanfattning:
Arbetets bakgrund har handlat om min vilja att hitta en mer intuitivt baserad kompositionsmetod då jag upplevt en begränsning och förutsägbarhet med teoretiska metoder. Inspirationen till detta arbete kom ifrån boken ”Do the work” (Pressfield, 2011) där författaren bl.a. skriver om begreppet ”Trust the soup” och att lyssna efter ”potentiellt existerande låtar”. Jag har även med anledning av osäkra framföranden innan som musiker velat hitta en lämplig instuderings – och inlärningsrutin till mina kompositioner.
Syftet med detta examensarbete har varit att utveckla en mer intuitivt baserad kompositionsmetod samt att testa en lämplig instuderings – och inlärningsrutin för genomförandet av mina kompositioner.
Syftet har fördjupats i forskningsfrågorna: Hur kan jag utveckla och tillämpa min intuitivt baserade kompositionsmetod baserad på Pressfields citat? Vilka val samt åtgärder har jag behövt ta för att bli klar med mina kompositioner och hur motiverar jag dessa? Hur väljer jag och tillämpar min inlärnings – och instuderingsmetod?
Arbetets metoder har bl.a. varit: ”Trust the soup” – metoden, SMART – mål, setsoch reps, andra kompositions metoder och inspelning samt notering.
Resultatet blev två inspelade och noterade låtar; Trust the soup och Number 2. ”Trust the soup”-metoden bidrog delvis till en mer intuitiv kompositionsprocess. Setsoch repssamt SMART-mål bidrog till tydligare målsättningar.
Detta arbete har sin utgångspunkt i ett återkommande problem för kyrkomusiker; att bli ersatt av förinspelad musik. Det kan vara ingångsmusik till ett bröllop eller en avliden persons favoritlåt som spelas under en begravning. Den utbildning och kompetens som musikern erhåller blir åsidosatt, och hen får inte utföra sitt jobb. Syftet med arbetet är att transkribera musik från olika genrer till orgel och få det att låta som om musiken är orgelmusik i grunden. Detta för att förbereda mig på min kommande roll som kyrkomusiker och hur jag ska lättare kunna parera olika situationer där förinspelad musik önskas. Den ena metoden är partiturbaserad, vilket innebär att jag transkriberar den musiken jag ser på partituret framför mig. Den andra metoden är gehörsbaserad, och det innebär att jag transkriberar den musik som jag hör. Arbetet har resulterat i fyra transkriptioner av stycken i olika genrer. I arbetet beskriver jag hur transkriptionsprocessen har gått till för varje stycke, och resultatet av transkriptionerna skildras i form av partitur och ljudupptagningar. Som blivande kyrkomusiker tycker jag att det är viktigt att diskutera den levande musikens betydelse och min förhoppning är att den som läser inspireras till att stå upp för sin egen kompetens och utbildning.
I solistiskt spel inom jazzen är det inte ovanligt applicera pentaskalor över ackorden för att markera ackordens färg och karaktär, men vad händer om man använder samma tonmaterial när man kompar?
Det här arbetet handlar om att kompa med kvartstaplingar från pentaskalor över jazzharmonik, ur en jazzgitarrists perspektiv. Målet har varit att få en djupare förståelse för kvartstaplingar, sambandet mellan kvartstaplingar och pentaskalor samt att undersöka hur komp av detta slag kan appliceras på olika typer av jazzlåtar, i olika musikerkonstellationer. Arbetet har resulterat i en inblick i kvartstaplingars potential och svårigheter som approach i improviserat komp och berör även konstnärliga resonemang om kvartstaplingarnas musikaliska funktion. Studien riktar sig till gitarrister och andra instrumentalister som vill utöka sin arsenal av ackord-voicings och utforska ett annat sätt att spela ackord på som inte grundar sig i traditionella tersstaplingar.
Arbetet fokuserar på två pentaskalor och kvartstaplingar ur dessa – moll-/durpenta och moll7b5-/Coltranepenta.
Syftet med studien Att påla i lera är att undersöka konstruerandet av system som, utan datorprogrammering, genererar musik avsedd att framföras live av en ensemble. För studien har jag konstruerat två verk i form av musikgenererande system, som är anpassande för att ge olika klingande resultat vid olika framförandetillfällen. De båda verken uruppfördes under konserten Meteoromani i aulan i Musikhögskolan i Piteå den 6:e april 2016.
Jag har kontinuerligt dokumenterat kompositionsprocesserna med fokus på mina idéers utveckling och deras relation till varandra, för att därigenom försöka utröna hur jag i fortsättningen kan underlätta processen i liknande kompositionssituationer.
Studien innehåller jämförelser mellan de två systemen, med avseende på respektive kompositionsprocess, och en diskussion om eventuella förbättringsmöjligheter av systemens spelbarhet och funktion som jag i efterhand har kunnat upptäcka.
I det här arbetet har jag undersökt vikten av publikkontakt för mig som musiker.
Syftet för mig var att finna tillvägagångssätt att som musiker känna mig säkrare på scen och kunna beröra min publik.
Jag har skrivit en musikalisk clownmonolog Du duger inte som hade premiär den 1 april. Den spelades in och därefter har jag analyserat om den känsla jag hade på scen överensstämde med, eller skiljde sig från, vad jag kände som publik.
Jag har med hjälp av det här arbetet funnit ett tillvägagångssätt att musicera som gjort mig tryggare och mer kontrollerad på scen.
Detta examensarbete tar på olika sätt avstamp i Rebecca Clarkes romans The Seal Man (1922) för mezzosopran och piano med text av John Masefield. Jag har tillsammans med pianisten Josefin Orrmalm Puccio arbetat med en fördjupad tolkning av verket, texten och uttrycket. Under arbetes gång har jag reflekterat över de olika arbetsmetoder vi använt i såväl det enskilda som det gemensamma arbetet. För att gestalta de tre karaktärerna som finns i The Seal Man, Berättaren, Flickan och The Seal Man, har jag arbetat med olika sångtekniker och hämtat inspiration från annan repertoar.
Arbetet med The Seal Man har även lett till att jag komponerat ett eget verk, en romans som bygger på fortsättningen av Masefields novell The Seal Man. I kompositionsarbetet inspirerades jag av Clarkes tonspråk och historiska perspektiv och den så kallade ”Murder Ballade”- genren.
Som en sista del av mitt examensarbete har Josefin Orrmalm Puccio och jag skissat på det som ska komma att bli vår sceniska gestaltning av The Seal Man och som utöver de bägge romanserna också kommer att innehålla talade textpartier från Masefileds novell.
Arbetet heter Den konstnärliga friheten – Att fördjupa och utveckla en romans för sång och piano, och det är just det steget till konstnärlig frihet som jag har tagit och vågat arbeta med olika verktyg, skapa och dela med mig av min konstnärlighet. Samt att samarbetet mellan sångaren och pianisten är en viktig del att fördjupa sig i för mitt framtida yrke som sångerska.
Detta examensarbete syftar till att utforska användningsmöjligheter för hybridtrummor i olika situationer genom imitation, komposition och improvisation. Under imitationsmomentet så har inlärning och utförandet av befintliga och komplexa trumkomp med hjälp av elektroniska redskap stått i fokus, vilket ställde höga krav på spelteknisk koordination och den grundläggande kunskapen om ljuddesign. Under kompositionsmomentet fick jag ta del av två nyskrivna låtar som båda saknade trumspår där min uppgift var att komponera innovativa trumkomp till musiken med hjälp av hybridtrummorna. På så vis utforskade jag på vilket sätt hybridtrummorna är ett användbart hjälpmedel i den kreativa skapandeprocessen av trumkomp. Med hjälp av de två tidigare momenten så avslutas detta arbete genom att undersöka huruvida hybridtrummorna är ett effektivt redskap under improvisation och om elektroniska redskap kan bredda min vokabulär och öppna upp till fler musikaliska valmöjligheter då jag improviserar.
För att utföra dessa moment har jag använt mig av teknologi som en Roland SPD-sx samplingsplatta samt ett flertal triggers för att förena mitt akustiska trumset med elektroniska sounds. Detta arbete ställde högre krav på de speltekniska svårigheterna än vad jag hade väntat mig. Detta har lett till en förbättrad koordination men också en positiv utveckling i plankning och utförande av avancerade trumkomp. Om dessa modifieringar är avgörande eller nödvändiga för framtidens trumslagare har jag inga svar på, men för mig har detta arbete varit en bra väg för att ta mitt slagverkande till en ny nivå.
Dirigentens kropp är det främsta och mest konkreta kommunikationsmedlet - det är via den individuella repertoaren av icke-verbala gester som dirigenten visar det konstnärliga uttrycket. De grundläggande funktionerna i ensemblemusicerandet, tempo, rubateringar, dynamik, frasering, artikulation och klang visas av händerna. När hand och kropp samverkar och kombineras effektivt - ökar den kommunikativa kapaciteten avsevärt.
Den icke-verbala kommunikationen är svårfångad, vilket mitt litteraturstudium i ämnet inför det här examensarbetet har visat. Ansiktsuttryck, ögonkontakt, kroppsspråk och kroppshållning är svåra att beskriva i absoluta termer och är därför problematiska att kvantifiera och analysera. Det finns ständigt ett inslag av subjektivitet och tvetydighet i all observation och tolkning av gester eftersom det är levande, kännande och tänkande människor som ska observeras i en ständigt förändrad kontext.
Den konstnärliga delen av uppsatsen består av en videoupptagning där jag leder Norrlandsoperans Symfoniorkester i Joseph Haydns Symfoni nr.104. Under partiturstudiet konstruerade jag en plan för hur jag ska använda mitt förråd av icke-verbala kommunikationsmedel. Jag analyserade mig själv utifrån videoupptagningen och jämförde med den plan som jag använde som underlag.
Slutligen reflekterade jag över differenserna samtidigt som jag satte in mig själv och mitt utövande i ett historiskt och kulturellt sammanhang.
A new system concept is described for storing and retrieving stop combinations in mechanically controlled pipe organs. The system combines many features found in currently used systems, but have, so far, not been combined in one single system. Characterized features are: Both "generals" and "divisionals", as found in many anglican organs, as well as a list of consecutive com-bination steps, common in continental systems; Micro-tonal registrations with precision better than 2% of the stop piston range, if the mechanical system can compete; Time-dependent activation of specified combinations; Individual PIN-code and password for a personal set of combination lists; An aesthetically appealing design which fits both in new and in historical organs. We also describe a novel method to easily insert practically an unlimited number of extra combination steps between two already defined steps.
I detta arbete utforskar jag tillvägagångssättet för produktionen av två låtar. Syftet är att utforska de olika delarna i produktionen av en låt med utgångspunkt i att både den utövande musikern och producenten är samma person. Detta leder till att jag i arbetet har stor kreativ frihet över alla delar av produktionen. I arbetet beskrivs hur jag steg för steg arbetat med låtarna. Jag har delat upp produktionen i följande faser – analys, låtskrivande, verktyg, inspelning och arrangering, mixning, och jämförande. Dessa beskrivs i metoddelen av arbetet och är min utgångspunkt för genomförandet. Jag tar upp vilka utmaningar som uppstått när jag arbetat på egen hand samt för- och nackdelar det gett mig. Under processen har jag lärt mig använda flera för mig nya verktyg och metoder för musikproduktion, bland annat att arbeta med samplingar, virtuella instrument och olika mixningsknep. Denna nyförvärvade kunskap tror jag kommer vara användbar för framtida produktioner.
The thesis investigates how body movements influence a musical performance, with the aim to reach a more expressive performance by an increased awareness of gestures. In the study, three versions of the same clarinet piece were recorded on video; one with me, one with my clarinet teacher and one with a fellow clarinet student. The study addresses the following research questions:
- How do body movements correspond to musical intentions? - How are my gestures formed and influenced by my teachers’ gestures? - In what ways can a raised awareness of gestures affect my musical performance?
The videos were coded and analysed using open coding. As a reference, each clarinettist notated their intended phrasing in the score. This was marked as phrases (slurs) and Goal Points, and was also annotated in ELAN. With the intention to answer the first research question, the body movements were compared with the performers intended phrasing. In order to answer the second research question, coded sequences from each performance were compared with each other to find similarities and differences, using both quantitative and qualitative methods. Finally, I recorded a second performance of the same piece to investigate whether awareness of gestures affected my performance.
Results align with previous research and indicate that body gestures are unique for each performer and connected to musical intentions. Results also indicate a resemblance in movement patterns between my teacher’s performance and my own, suggesting that gestures can be transferred from teacher to student.
This research seeks to explore the concept of voice design, specifically voice design for non-human characters that do not communicate using words. The idea was to mimic the vocal contours of human non-verbal vocal expression with a synthesizer to achieve emotional clarity, as well as make it sound less like a machine and more like a fleshed-out character. The background investigates how humans can communicate emotions with non-verbal vocal expressions along with principles for sound design for Human-Robot interaction and methods for voice design/processing in film. This to build an idea on how to proceed when designing a non-verbal character voice. A listening test was conducted where participants would rate valence and energy levels in emotional utterances made by humans and emotional utterances that had been created using a synthesizer. As well as provide insight on what type of character could be creating the sounds made with the synthesizer. The results suggest that although the synthesized sounds lacked emotional clarity, they were still enough to give the participants an idea of a character.
This dissertation consists of five parts dealing with three areas; voice science, voice pedagogics and musical expression. The ultimate aim was to use the scientific analyzes of my vocal expression as a complement to a vocal teaching method that is applicable for the vocal ideals used in the popular music genres, considering also current scientific knowledge in the areas of physiology, acoustics and rehabilitation. Part I analyzes a classically trained singer's voice and some frequently used types of accompaniments as well as the voices of popular music singers. The results suggested that boosting the frequency range 3500 Hz in the popular music singer's monitor system could be beneficial. Part II analyzed how the vocal "Dist" ornament, commonly used by rock singers, is generated in my rock singer voice. A high-speed video recording combined with simultaneous voice source analysis revealed that this ornament was produced by adducting the supraglottal structures such that they were brought to vibration by the airstream. Part III analyzed the voice source and resonance characteristics when I was singing in the styles of rock, pop, soul and dance band. The results showed that the rock and dance band styles were opposite extremes, the rock style being closest to pressed phonation. Part IV, the pedagogical book, is an attempt to create a handbook for singers and singing teachers working or interested in the popular music genres. The content covers a wide range of aspects, from vocal warm up and voice massage to electronic equipment typically used by such singers. Part V is a CD meant to reflect my musical expression. The songs also exemplify some of the vocal styles and ornaments which I use in different popular music genres.
This investigation aims at describing voice function of four nonclassical styles of singing, Rock, Pop, Soul, and Swedish Dance Band. A male singer, professionally experienced in performing in these genres, sang representative tunes, both with their original lyrics and on the syllable /pae/. In addition, he sang tones in a triad pattern ranging from the pitch Bb2 to the pitch C4 on the syllable /pae/ in pressed and neutral phonation. An expert panel was successful in classifying the samples, thus suggesting that the samples were representative of the various styles. Subglottal pressure was estimated from oral pressure during the occlusion for the consonant [p]. Flow glottograms were obtained from inverse filtering. The four lowest formant frequencies differed between the styles. The mean of the subglottal pressure and the mean of the normalized amplitude quotient (NAQ), that is, the ratio between the flow pulse amplitude and the product of period and maximum flow declination rate, were plotted against the mean of fundamental frequency. In these graphs, Rock and Swedish Dance Band assumed opposite extreme positions with respect to subglottal pressure and mean phonation frequency, whereas the mean NAQ values differed less between the styles.
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur olika typer av instruktioner kan strukturera, påverka och bidra till fri musikalisk improvisation i ensemble och vilka olika typer av instruktioner som kan användas. Det utforskar också hur olika slags instruktioner påverkar den fritt improviserade musiken och hur de påverkar musikernas sätt att improvisera, individuellt och kollektivt. I arbetet undersöks frijazzens historiska bakgrund och hur den här typen av fri improvisation med instruktioner har bedrivits tidigare. Utifrån denna undersökning så skapades tre skrivna instruktioner. Dessa instruktioner användes sedan för att spela in tre fria improvisationer, som senare gavs titlarna Tid, Jazz och Kunskap. De tre inspelningarna analyserades musikaliskt och musikerna blev intervjuade om hur de upplevde inspelningen. Resultatet visade hur instruktioner kan påverka improviserad musik och hur den här typen av instruktionsbaserad fri improvisation kan både begränsa och inspirera kreativiteten hos dess framförare. Det visade också den stora mängden möjligheter som finns för att skapa den här typen av instruktioner och musik i framtiden, och hur frijazzens kulturella kontext har förändrats sen dess uppkomst.
Footnotes, a composition written between 1983 and 1985 by a composer allegedly named William Brooks, was recorded between 2011 and 2018 by guitarist Stefan Östersjö and sound engineer Jez Wells, with the help of William Brooks, musicologist. It became evident to the three collaborators that the overall project required the construction of a set of different identities for each participant: guitar, guitarist; score, composer; hardware, engineer. This chapter traces the construction of, distinction between and eventual representation of those identities. It considers the extent to which a single entity – personality, place, artifact or historical event – can be regarded as a collection of irreconcilable differences, whether those differences can be constituted as a series of masks or persona and whether anything can truly be said to reside behind those masks.
Syftet med arbetet var att undersöka när och varför problem med tonhållning i körsånguppkommer, samt hur jag som körledare och dirigent kan lösa detta genom arbete medintonation och gestik.
Idén till arbetet grundade sig i att jag har upplevt att många kördirigenter har bristandekunskap i hur de kan hjälpa kören med intonation och att hålla ton.
Jag har med en vokalensemble bestående av 17 sångare instuderat fem körverk, valdaför att av olika anledningar vara svåra att hålla ton i, mot bakgrund från litteratur ochintervjuer jag genomfört. Jag har provat och utvärderat metoder för att hjälpa kören atthålla ton, både som repetitör och som dirigent under konsert.
Arbetet ledde till en konsert i Studio Acusticum och har gjort mig uppmärksam på attden största nyckeln till att hålla ton är att ensemblen är överens om parametrar somexempelvis konsonantplacering och att de sjunger med samma vokalfärg.
Syftet med arbetet var att undersöka hur jag som trumpetist kan jobba för att inte kixa i början på ett stycke eller en fras. Frågeställningarna jag utgick ifrån var:
- När är det lätt att hitta sin startton, och när är det svårt?
- Hur kan man öva på de ställen där det är svårt att hitta sin startton?
- Kan övningar för att skapa ett bestående tonminne förbättra min tonträffning på trumpeten?
Arbetet var avgränsat till Bb-trumpeten. Jag har följt Rick Beatos metod om att uppnå ett bestående tonminne. Jag har intervjuat två professionella trumpetister om deras erfarenheter i ämnet. Jag har gjort inspelningar och analyser av olika symfoniorkesterprojekt jag har deltagit i. Jag har övat, spelat in och gjort analyser av solostycken.
Det jag kom fram till var att arbetet inte gav speciellt mycket resultat i det jag föresatt mig att undersöka. Däremot har det gjort mig till en mer reflekterande och metodisk musiker.
Under alla mina år som sångerska har jag alltid haft som största problem att beröra människor med mitt uttryck utanför scenen. Det vill säga när jag spelar in sång i studio och allt kroppsspråk samt all publikkontakt fattas i ekvationen. Jag har aktivt jobbat hårt med detta från ett sångarperspektiv i flera år och hittat olika vägar för att förstärka min kommunikation från studiorummet till högtalarna. Det jag ville göra med detta arbete var att isolera tre olika tekniker jag har provat på för att se om ett av dem är allra mest effektivt för att beröra lyssnaren.
Jag har länge jobbat som sångproducent och tog steget till musikproducent för ett par år sedan. Följaktligen ville jag även jobba från ett producentperspektiv och ge både sångaren och producenten i mig utmaningen att generera ett så starkt uttryck som möjligt. Utmaningen ligger framförallt i att sångaren i mig ofta försöker låta fint medan producenten i mig har som huvuduppgift att vara objektiv och titta på vad som genererar mest uttryck.
Jag har skrivit en låt specifikt till det här arbetet som jag spelat in 3 gånger; en helt intuitiv version, en sångtekniskt planerad version samt en manipulerad version. Den intuitiva är från ett sångarperspektiv, den sångtekniskt planerade är en kombination av sång och produktion och den manipulerade är helt baserad på producentval.
Jag använde mig i slutskedet av en referensgrupp på 10 personer för att se om jag lyckades nå fram till dem som lyssnare så de berördes. Jag ställde frågan ”Blev du berörd av någon version?” rakt ut till dem och fick 10 stycken ”Ja” tillbaka. Mitt syfte med arbetet var att se om jag kunde konkretisera ett arbetssätt för att lättare hitta ett uttryck som berör. Utifrån referensernas svar och mina egna upplevelser kände jag att jag lyckades.
The objective of this study was to see if practicing a lick on the chromatic harmonica could influence or inspire my playing on the diatonic harmonica, and vice versa. The licks I practiced were all in the style of Western Swing. To answer this, I used the following research questions:
In what ways can practicing the chromatic harmonica make me a better diatonic harmonica player and vice versa?
What are the similarities and differences between the diatonic and the chromatic harmonica in the context of playing Western Swing?
What possibilities and limitations does each instrument have when playing Western Swing?
The method I used was to record my practicing process and to record two different versions of three tunes. On these three recordings I improvised using both diatonic and chromatic harmonicas.
The results showed that, though the differences between the instruments are significant, there is enough common ground to enable an exchange of ideas. The differences were not an obstacle, but a means to find new ways of playing a certain lick. These new ways could then be applied to the other harmonica, creating new variations on licks that I would not have come up with otherwise. Playing the same lick on the two different instruments proved to be an efficient way to learn more about both instruments. Through my method, I was able to become my own teacher and my own muse. I also discovered two distinct sides of me, the chromatic me and the diatonic me.
Syftet med detta arbete är att ta reda på hur jag som instrumentalist på bästa möjliga sätt kan lära mig att spela eller främst improvisera inom genren fusion. Det görs genom dels en analys av det egna spelet. En analys som omfattar mitt improvisatoriska spel. Övningar skapas för att komplettera vad som anses vara bristfälliga färdigheter i mitt improvisationsspel. Samt en mer ingående analys av gitarristen Guthrie Govan. Där jag tittar på vilka aktivt spelmässiga val han gör i sina improvisationer. Det för att försöka synliggöra hur han väljer att spela i sina improvisationer. Dessa två metoder knyts sedan ihop i mina egenskrivna verk och improvisationer. Resultaten består främst av vunnen kunskap som rör sig inom improvisationsämnet, transkriptioner & inspelningar.
Syftet med detta arbete var att utvecklas som Bach-interpret på piano genom att först studera verken på cembalo. Förutom på interpretationsfrågor hade jag i min undersökning även fokus på fingerteknik samt uttrycksmässiga utmaningar i Bachs Das Wohltemperierte Klavier (1722) preludium b-moll ur bok I. Metoderna som användes var dels en studie av källor som litteratur, notutgåvor och andra musikers inspelningar samt analys av dessa, dels egen musikalisk praktik på cembalo och piano som jag spelade in. Analyserna av samtliga inspelningar skedde i efterhand.
Resultatet visar att spelandet på cembalo har gett mig ett ökat självförtroende i min tolkning av Bach på piano och ökad musikalisk insikt i den tidiga musiken. Jag har fått mycket bättre fingerlegato och jämnare klang. Dessutom har jag kunnat börja och sluta med en svagare dynamik och samtidigt ha jämna och fina toner. Förutom det musikaliska resultatet fick jag även ett kunskapsresultat, eftersom jag läste mycket om stycket och analyserade andras inspelningar och detta har gett mig en bredare syn på den musikaliska stil jag var ute efter.
Slutsatserna är att ju mer jag spelar på cembalo desto mer jämnare och stabilare klang får jag i mitt pianospel. Jag får ett bättre fingerlegato. Användning av pedalen är inte längre nödvändig i detta stycke. Dock försvinner lite sångbarhet i pianospelandet
Syftet med mitt arbete är undersöka huruvida återanvändning av material från tidigare kompositioner kan resultera i en tonsättning med egen originalitet och verkshöjd. Jag valde att koncentrera mig på att skriva soundtrack-musik till rörlig bild, för att inte riktlinjerna jag förhöll mig till endast skulle vara relaterade till musik. Med detta i åtanke har jag tonsatt två musikstycken för film, för att sedan komponera om dessa och anpassa dem för dator/tv-spel. Då detta arbete i första hand behandlar den musikaliska omskrivningsprocessen, och inte är en studie i hur man komponerar film – respektive spelmusik valde jag att tonsätta scener ur redan existerande filmer och spel. På så vis har jag inte behövt arbeta utefter regissörers eller speltillverkares önskemål, utan i första hand kunnat koncentrera mig på komparationerna av musikstyckena, där scenerna har fungerat som hjälpmedel. Det skriftliga arbetet består av en, för varje stycke, detaljerad redogörelse av mitt kompositoriska tillvägagångssätt, samt en reflektion över styckenas likheter och olikheter.
Allhelgonakonsert i Gustavsbergs kyrka den 6 november 2016.
Program:
G. Fauré - Pavane
E. Grieg - Solvejgs sang
C. Franck - Panis Angelicus
M. Duruflé - Ubi Caritas
M. Duruflé - Requiem
Medverkande:
Tove Dahlberg, mezzosopran
Olle Persson, baryton
Gustavsbergs kammarkör
Stockholms Akademiska orkester
Bengt Tribukait, orgel
Stefan Själander, dirigent
Konsert i S:t Jacobs kyrka den 10 december 2016.
"Folkjul" är organisten Gunnar Idenstams "nyskapande iscensättning av julens musik" som har inspirerats av "stilla körklang i Kirunas kyrkor och av väldiga orglar i Englands katedraler" (Nyström, DN 2007). I Svenska Dagbladet skriver Sofia Nyström (2007) om CD:n med samma namn och innehåll: "ett alldeles eget tonfall, som odlar julmusikens folkliga kärna. Här finns en Staffansvisa som korsar hallingen med jazzsväng och orgelprakt, medan barocka fiolslingor växer till en folkvisedoftande örtagård kring Stilla natt."
Gunnar Idenstam, orgel och samtliga arrangemang
Ulrika Bodén, sång
Sandra Marteleur, violin
Storkyrkans vokalensemble: Kristina Arn, Lovisa Sydén, Linda Öhlin, Carina Aronsson, Tove Dahlberg, Kristina Hammar, Rasmus Krigström, Emanuel Roll, Joar Sörensson, Erik Eriksson, Lars J Nilsson, Fiip Sydén, Jakob Wall
Gary Graden, dirigent
Jonas Dahlstrand, ljud