Ett forskningsprojekt som bland annat innebar arbete tillsammans med ett designteam bestående av kvinnor (yrkesaktiva inom industrin) för att utforma modeller för framtidens industriarbete – både organisation och arbetsplatser. Projektet pågick 2008-2011 med finansiering från AFA (2,7 milj. kr), FAS (2,4 milj. kr) samt EUs regionala utvecklingsfond. I projektet medverkade även Jan Johansson, Bo Johansson och Kjell Rask. Doktorander: Åsa Wikberg-Nilsson (Industriell design) och Stina Johansson (IPM).

Alla är sig själv närmast. Och vi gör oftast som vi är vana att göra. Vi styrs av de normer och värderingar som har format oss - även om vi tror att vi är innovativa. Resultatet riskerar att bli lösningar som diskriminerar och begränsar. En stor utmaning är att förstå andra människors behov. Om vi kan använda ett normkritiskt perspektiv och se bortom våra egna ramar kan vi nå en större potential inom innovation. Men att förverkliga den potentialen är lättare sagt än gjort. Det krävs vad vi kallar normkreativitet. Normkreativitet bygger på en medvetenhet om att normer och värderingar kan begränsa och diskriminera. Men den kräver också ett analytiskt arbete att undersöka människors verkliga situation och djupliggande behov - och samtidigt ett kreativt arbete att omsätta kritik och kunskap i nya lösningar. NOVA innehåller konkreta verktyg och handfasta metoder för alla som vill skapa sådana normkreativa lösningar. Materialet är baserat på praktiskt erfarenhet och forskning från en mängd olika projekt och studier. Formatet är valt för att gynna kreativitet och samverkan. Fokus är på normer som diskriminerar, men egentligen är innehållet användbart i alla innovationssammanhang. All innovation handlar ju om att utmana normer.

Den här boken är resultatet av en kurs i ergonomi vid Teknisk design, Luleå tekniska universitet, våren 2015. 15 kursdeltagare har under 10 veckor använt designmetodik och ergonomiska teorier och metoder för att utveckla 15 konceptuella förbättringsförslag baserade på de 4 undersökta kontexterna äldreomsorg, fysioterapi, däckmontering och varuhantering. Fokus för ergonomi inom området teknisk design är att se till att all design, oavsett vilket system det avser, kompletterar människans styrkor och förmågor. Vi ska kort och gott se till att arbetsuppgifter, utrustning, apparater, processer, miljöer och organisationer utformas med människan som utgångspunkt, istället för att tvinga människan att anpassa sig med olika former av överbelastning som möjlig påföljd. För att uppnå detta behöver vi förstå och designa för den variabilitet som är representerad bland oss människor: vi är olika, har olika åldrar, storlek, styrka, kognitiv förmåga, erfarenheter, förväntningar och mål. Att tillämpa ergonomi betyder att studera hur människor interagerar med produkter, processer, miljöer och system för att förbättra dem, dvs. göra dem enklare, säkrare, bekvämare och effektivare att använda. För att kunna göra det behöver vi kunskap om människans förutsättningar och behov. Teknisk design med utgångspunkt och mål i god ergonomi innebär att exempelvis: Att designa produkter och utrustning som är enkla och tillförlitliga att använda med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi, antropometri och belastningsergonomiska och biomekaniska analyserAtt designa säkra och effektiva tillverkningsprocesser med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi och belastningsergonomiska analyserAtt designa organisationer utifrån kunskap om arbetslivsfysiologi och organisationsergonomiAtt designa arbetsuppgifter utifrån kunskap om kognitiv ergonomi, biomekanik och belastningsergonomiska analyserAtt designa enkla och användarvänliga gränssnitt med utgångspunkt i kognitiv ergonomiErgonomisk anpassning av en produkt eller en arbetsmiljö kan exempelvis handla om att se till att människan inte använder kroppen felaktigt. Det kan handla om fysisk belastning när en uppgift utförs, såväl som sensorisk input från olika system eller psykosocial belastning i form av stress. Det handlar om att utveckla kunskaper om människans begränsningar och förmågor, vilket ger bättre förutsättningar att bidra till användarvänliga lösningar. Det i sin tur bidrar till säkerhet och användarvänlighet och i slutändan att alla produkter, system och miljöer i vår omvärld fungerar väl för människan – det är hållbar utveckling om något. I kursen Ergonomi 2 vid civilingenjörsutbildningen Teknisk design, Luleå tekniska universitet, ingår en projektuppgift. Den syftar till att få fördjupad förståelse inom ergonomi genom att tillämpa kunskap och metoder i ett designprojekt för en verklig situation. Våren 2015 omfattade projektuppgiften att enanalys av valfri kontext, med syfte att förstå problem och utmaningar i den miljö, det sammanhang, den situation och för de personer som var berörda. Inledningsvis arbetade kursdeltagarna i grupper bestående av 3-4 personer, för att sedan gå in i en konceptutvecklingsfas individuellt. Det innebar att kursdeltagarna kunde genomföra ergonomiska analyser gemensamt och sedan utveckla konceptuella lösningar på egen hand. Det resulterade i att kursdeltagarna utvecklade tämligen olika lösningar, även om de haft en gemensam utgångspunkt. Bokens kapitel omfattar en beskrivning av respektive kontext följt av de konceptförslag som kursdeltagarna utvecklade. Som lärare är det alltid extra roligt när kursdeltagare är motiverade och engagerade inför projektuppgifter. Vår förhoppning är att det engagemanget ska framgå på följande sidor och att koncepten ska ge inspiration till att förbättra ergonomin i våra vardagsliv. Åsa Wikberg Nilsson, Therese Öhrling, Lars Sundström, Agneta Larsson och Ulrik RöijezonTeknisk design Luleå tekniska universitet, Augusti 2015

The co-design of urban places and the role of professional urban designers entails facilitating multidimensional processes to capture people’s dreams of attractive and inclusive future living environments. Nevertheless, many urban designers tend to focus on the material factors rather than the social and cultural ones. Based on findings from a case study and conceptual analysis, a systemic reflexive tool is offered to help scholars and practitioners to comprise the complexities of urban design. The Dreamcatcher tool highlights four perspectives of situated complexity and the synergies between them: place and setting; people and participation; vision and scope; and tools and methods.

För att på ett effektivt sätt kunna vidareutveckla och förbättra behövs också förmågan att utvärdera och ta vara på erfarenheter. Detta gäller inte minst inom högre utbildning. Vid Luleå tekniska universitet har det sedan lång tid tillbaka utförts årliga utvärderingar av flertalet utbildningsprogram. På uppdrag av universitetet genomfördes våren 2013 en extern granskning av utvärderingsprocessen. Resultatet av granskningen visade på en tydlig förbättringspotential avseende mätningar och bedömningskriterier samt hur slutsatser återkopplas och förvaltas inom organisationen. Den befintliga modellen för årlig utvärdering var inte heller ordentligt dokumenterad eller fastställd. Med anledning av detta startades ett arbete inom universitetet vars syfte dels var att ta fram en ny modell för vad som ska mätas och bedömas med avseende på programmen kvalitet, dels att utforma arbetsgången för hur de årliga utvärderingarna ska genomföras. Målen bestod bland annat av att utveckla tydliga utvärderingskriterier med såväl kvantitativa som kvalitativa utvärderingsmått kopplade till Universitetskanslerämbetets utvärderingsmodell, att ange hur återrapportering ska ske samt att beskriva hur ledare och lärare involveras i processen. Den nya modellen skulle även omfatta rutiner för att hantera brister som framkommer vid utvärderingar samt tidsmässigt integreras i universitetets verksamhetsplaneringsprocess. Medverkande i projektet var representanter för olika roller och funktioner inom universitetet; studenter, fakultetsnämnder, prefekter, huvudutbildningsledare, utbildningsledare, utbildningskoordinatorer samt kvalitetsfunktionen. Projektet, genomfört via möten och mellanliggande individuellt arbete, resulterade i en ny modell baserad på en ettårig utvärderingscykel med reflektion kring mått på programmens status, slutsatser från lärarlagsarbete enligt universitets pedagogiska idé samt djupare men mera sällan utförd peer-review. Den nya modellen prövas nu i form av en pilotomgång vars resultat och erfarenheter ska användas till revidering och förfining av såväl arbetssätt som inriktning och kriterier.

I detta arbete undersöks möjligheten av att stärka en kompetensfokuserad utbildningskultur genom att använda artefakter som stöd för självreglerat lärande och förändring av undervisningspraktik. En utgångspunkt är att både ledare, lärare och studenter behöver omsätta utbildningsmål till vardaglig praktik för att påverka kvaliteten i undervisningspraktiken och lärandet. Sbret omfattar ett strategiskt pedagogiskt utvecklingsprojekt som stöd före en förändrad undervisningspraktik, där artefakter använts för att rikta studenters självreglerande lärande mot avsedda utbildningsmål. På mikronivå handlar detta om vad den enskilde studenten och läraren kan göra i sin dagliga verksamhet. På en mesonivå handlar det om vad institutionen kan göra för att påverka och stödja studenternas lärande. På makronivå kan det även omfatta nationella och internationella perspektiv på strategisk pedagogisk utveckling som kan eller bör påverka en utbildningskultur. Självreglerande lärande omfattar att en individ tar ansvar för sin egen skicklighet och kunskapsinhämtning. Artefakter är medvetet designade objekt som kan bidra till självreglerat lärande i och med att de öppnar upp undervisningspraktiken för studentens handling mot avsedda kunskapsobjekt. Tre olika case har använts för att utforska användandet och den upplevda nyttan av tre olika artefakter: målbild, dialogduk och kompetensprofil. Artefakterna utvecklades i samarbete med lärare och studenter för att stödja implementeringen. i samtliga fall beskrivs artefakterna bidra till ökad självinsikt och förståelse av utbildningsmålen. I våra studier har vi sett att artefakter stödjer metareflektion och självvärdering, vilket i sin tur stödjer en konstruktiv undervisningspraktik. I förlängningen är intentionen att artefakterna ska bidra till att stärka meningsförhandling genom att stödja dialoger och reflektioner om sammanhang, syfte och mål i en kompetensfokuserad utbildningskultur. 

Luleå University of Technology (LTU) joined the CDIO Initiative in 2015, and a pilot projectinvolving four engineering programs is now well underway. Studying this case, it strikes us asinteresting that this happens now, as LTU could obviously have joined CDIO at least adecade earlier. In order to understand the internal processes leading to this outcome, westudied documents and consulted with key persons. In this paper, the history of reformapproaches at LTU is described and analysed. We focus in particular on the Arena concept,which appears to have kept LTU from joining CDIO, and the Pedagogical Idea, which iscompatible with CDIO and eventually led to the adoption. Reflecting critically on the lessonslearned from the LTU case, and drawing on theory and literature, we consider what cansupport or hinder the adoption of an educational reform concept in the organisation. Somefactors concern the nature of the reform and the strategies of implementation. Further, whatother universities do can be an influence.

This paper aims to study graphic designers' views on knowledge, considering the challenges faced by the field today. Expressing thoughts about what is needed for a graphic designer to build professional confidence, interview respondents mentioned topics like historical knowledge as well as feedback and presentation skills. To facilitate the navigation of the ever-changing graphic design landscape and to build a solid professional identity, externalising tacit knowledge is a key issue. The study finds that graphic designers mainly talk about their design work when presenting to clients, primarily with the aim of convincing them to accept new proposals. A case can therefore be made for the necessity of developing graphic designers' skills when it comes to explicating design processes with the aim of making it clear to non-designers what it actually is that a graphic designer knows and does, as well as building a stronger theoretical foundation for the profession.

Här presenterar vi ramverket för RIKARE affärsmodeller. Ramverket som tagits fram inom ramen Gender Smart Arena vid Luleå tekniska universitet syftar till att bidra till företags och organisationer förändringsarbete mot inkluderande affärs- och verksamhetsmodeller. Ramverket utgör ett delmoment, ett komplement till det digitala verktyget ”Richer business models” (richerbusiness.eu). En affärsmodell är den plan enligt vilken ett företag sköter sin affärsverksamhet. Medvetenhet och reflekterande förståelse kring vad som skapar värde i företag möjliggör förändring. I detta ramverk bidrar vi med övningar och utmaningar som tar ert företag eller organisation till nästa steg i ert förändringsarbete. Företag och organisationer drivs av människor och det är också människor som skapar värde och åstadkommer förändring. I ramverket rikare affärsmodeller fångas affärsmodellens förändringsarbete utifrån flera dimensioner; från olika ”platser” (fysiskt, digital, socialt), situationer, roller och agerande, dvs det som sker och inte sker i företaget eller organisationen.

Genom ramverket RIKARE affärsmodeller kan företag och organisationer ta ytterligare steg mot förbättrad konkurrenskraft och ansvarstagande för att skapa nya värden. Ta på dig de inkluderande glasögonen och bege dig ut i världen – var normkritisk och normkreativ – var aldrig rädd att förändr

The focus in this paper is our development of the Persona method for applied gender research within Higher education. Our aim is to describe how we implement the Persona method to develop learning situations that stimulates a reflective practice. A persona is a fictional representation of a person, based on empirical data, which is implemented as a tool to communicate situations or issues. Our experiences is that the Persona method can be one contribution to move from teaching to learning and develop reflective gender aware practices within Higher education.

This chapter focuses on our re-design of the Persona Method into a tool for criticalreflection on gender issues in entrepreneurship and innovation systems. Whereas suchsystems often are considered gender neutral, we in contrast are emphasizing the needfor communicating and discussing the 'doing of gender’ with actors within those constellations.The aim of this chapter is to explore our development of the Persona Methodfor action-based design in gender equality interventions. A persona is a fictionalcharacter used in our research work to increase gender awareness in interventions. Themethod is used to communicate issues and concerns as well as visions in participatoryinquiries. In our experience the Persona Method engages people in dialogues aboutgender; people totally unfamiliar with gender theories. We therefore examine actionbaseddesign using personas in order to advance the discussion beyond the “problematicwomen issue”. Not only do we highlight a way to discuss gender inequality, ultimatelywe illustrate a means of unsettling and challenging conventional beliefs ongender.

Drawing on Acker's model for the study of gendered processes within organizations, this paper focuses on the utilization of the Persona method in two interactive research projects; Daring Gender and the Future Factory. The aim is to describe our experiences of Personas as a potential method for applied gender research; to actually challenge and fundamentally and sustainably change gendered processes. A persona is a fictional representation of a person, including behaviour, attitudes and motivations observed and identified during an initial inquiry process. The method is used to communicate individual's needs and preferences and hence to reframe practices. Based on our understanding it is easier to communicate a persona's issues and concerns than those of one participant in the process. The Persona method shows prospects to be one contribution to move beyond talk about ‘the problematic women issue' and thus a way to unsettle conventional beliefs about gender.

Purpose – The purpose of the study is to shed light on co-creative approaches for place innovation in an Arctic town, based on the relocation of Kiruna’s city center in northern Sweden. Three cases of co-creative innovation processes in Kiruna are investigated and compared: an R&D project about local perceptions and visions of attractive urban environments, an R&D project about norm-creative design principles for inclusive and attractive urban design, and an R&D project about cross-industrial synergies for city center attractiveness.

Design/methodology/approach – The study’s research design encompasses a comparative and participatory approach. The comparative approach implies investigation and comparison of three cases of co-creative innovation processes in Kiruna. The participatory approach implies joint development of new knowledge by researchers and local actors. The data consists of participatory observations of workshops and qualitative interviews with local actors.

Findings – The study reveals that the studied processes have harnessed the city center relocation as an opportunity to make Kiruna more attractive to residents and visitors, by employing the co-creative approaches of Living Lab, Now-Wow-How and Norm-creative design. These approaches have enabled experts and local actors to jointly identify excluding patterns and norms in the relocation process, and to envision inclusive and attractive (re-)configurations and (re-)conceptualizations of the future Kiruna.

Research implications – The results add to the academic strand of inclusive urban transformation, by providing insights into co-creative approaches for re-imagining an Arctic town in times of industrial and social change. New insights are provided regarding how the geographical, industrial and cultural identity of an Arctic town can be harnessed to envision new configuration, content and communication that is attractive and accessible for a diversity of residents and visitors. 

Practical implications – The results highlight the potential to harness Arctic and rural characteristics in the promotion of urban attractiveness and public wellbeing, especially when combined with co-creative identification and transformation of excluding norms and patterns.

Originality/value – The results provide new insights into how co-creative approaches may facilitate innovative and inclusive renewal of towns and cities in the Arctic and beyond.

While many argue that Additive Manufacturing (AM) opens up new possibilities in design due to its higher degree of design freedom, it is also suggested that it can increase creativity in product design. It has been further proposed that creative outcomes are limited by the imagination of the designer: designers are often asked to take full advantage of the new design potentials given by AM, yet without having the supports that are needed to increase their creativity. Current literature focuses neither on supporting creative perspectives in Design for AM (DfAM) nor on how to manage the higher degree of design freedom that can be present. As a consequence of this noticeable gap in the literature, this paper continue to explore what areas that need to be considered in creativity management, to fully support designers in utilising their creative abilities in relation to AM in design. The paper proceeds through a literature study on creativity in DfAM and presents a case study with experienced designers who are just starting to work with AM in their design practices. This paper contributes to the field with the notion of a creativity layer laid upon DfAM, visualized by three characteristics of creativity (expertise, creative thinking skills and motivation) drawn from previous research. This results in three concrete propositions of areas that need to be considered in future research on how to include a creativity management perspective in DfAM.

Informations- och kommunikationsteknologi används idag inom hälso- och sjukvård för bland annat livsstilsrelaterade sjukdomar som tillexempel vid övervikt och fetma, IKT är en del av den verksamhet som hälso- och sjukvården satsar på i framtiden. Användning av IKT i hälsorelaterade sammanhang för större befolkningsgrupper förutsätter en viss grad av beredskap hos befolkningen som sannolikt inte bara är relaterad till kännedom om möjligheterna och vana vid teknologin, utan en förväntan om att det kan vara av värde för personen själv. Kunskaperna är magra om befolkningens beredskap för och inställning till IKT som ett verktyg för kontakten mellan vårdtagare och vårdgivare, och de undersökningar som finns över detta visar på en bild av återhållna förväntningar. I projektet studeras vilken betydelse informations- och kommunikationsteknik har för äldre personers livskvalitet och vilka förväntningar som finns framtida IKT lösningar som stöd för viktnedgång. Datainsamlingar genomförs via enkäter som skickas ut till slumpmässigt valda personer i Sverige och genom intervjuer gemomförda individuellt och i grupp.

This paper presents an overview of the literature on universal design for equitable healthcare. The central inquiry in the current paper is a critical design-for-all challenge: how might universal design contribute to providing equitable healthcare for women suffering from pelvic floor injuries during birth? This study delves into some of the explicit and implicit needs of this deprioritized minority patient group and what the literature states in terms of how design might contribute to fostering patient engagement in their healthcare journey from pregnancy to after-birth care. The findings from the literature overview offer an understanding of the domain, elucidating some core concepts, and delineating existing and divergent scholarly perspectives. By exploring the intersection of universal design and healthcare, this paper contributes to the advancement of the design of equitable healthcare solutions for women.

En definition av artikulation är tydligt uttalat, en tydlighet som syftar till att det förmedlade budskapet ska kunna urskiljas och uppfattas av andra. Det talade språket är ett medium för artikulation, den visuella bilden en annan. Den senare har ett eget språk som de flesta människor upplever dagligen utan att alla gånger varsebli dess explicita och implicita budskap. Vad som förmedlas i bilden har ibland ett eget språk, maktens designspråk. Vi människor har exempelvis i många fall vant oss vid att se bilder av kvinnor och män som synonyma med hur kvinnor och män är, som den ”sanna” bilden av desamma. Det vi mer sällan uppmärksammar är att bilderna gestaltas av någon och att dess design får konsekvenser på vårt möjlighetsutrymme, hur vi kan leva våra liv. Bildspråk av kvinnan och mannen framställs ofta som en dikotomi, ett motsatsförhållande, mellan den under- och överordnade, den passiva och den aktiva, den leende och den starka. Bildspråket innehåller både explicita och implicita markörer som berättar, föreskriver, reglerar och formar våra möjlighetsutrymmen. De explicita artikulationerna kan vara lätta att upptäcka, identifiera och designera, såsom en prinsessklänning eller en Batman-dräkt som skaver och exkluderar på olika sätt. Det som är lättare att hitta är oftare tacksammare att ifrågasatta i vår allt mera medvetna bildvärld, medan det mer implicita - de visuella viskningarna - lättare passerar men också ger lika betydelsefulla konsekvenser för våra liv. Explicit bildspråk ger en känsla av objektivitetens evidensbaserade resultat och blir till ett bildinnehållsanalytiskt enkelt räknande av kroppar. Det tar dock inte hänsyn till bildens implicit artikulerade maktspråk, de markörer av möjlighetsutrymme som kropparna ges och får som en konsekvens av bildberättandets påverkan på vårt samhällsformande i stort. Med utgångspunkt i Arendts (1978) ontologiska anspråk på frågan om varat - om det som är - utforskas bildspråket i pluralis, såsom ”saker” är. Att vara kvinna eller man är inte endimensionella och motsatta begrepp, såsom det ibland gestaltas i media, reklam och datorspel för att nämna några områden. Det innebär snarare en mångfald av individer med olika framträdanden. Artikulationer i bilder har därmed en normativ implikation. Den har konsekvenser på samhällets utformande, där etik, politik, estetik och socialt liv flätas samman och behöver tänkas på nya sätt och med andra (bild)medium. Illustrationen används som medel för den konstnärliga utforskningen av varat, kropparnas möjlighetsutrymmen i vår bildvärld. Illustrationen adderar ytterligare en dimension till möjlighetsutrymmet, i och med att den sublimt ifrågasätter den fotografiska bildens ”sanning” och har möjlighet att artikulera både det explicita och implicita så att det kan urskiljas och förstås på andra sätt. Illustrationen används därmed som ett normkreativt verktyg som har möjlighet att uppmärksamma, provocera och demonstrera hur bildens makt/designspråk bidrar till olika möjlighetsutrymme för kvinnor och för män. I denna presentation utforskas illustrationens bildspråk som ett medel för att artikulera möjlighetsutrymmet för människor med olika kön, samt hur visuell design i en kreativ vändning kan förändra ”varat” till ett presumtivt ”in spe”. 

Visuell kommunikation, bilder och bildspråk omger oss överallt i samhället och påverkar vår vardag på många olika sätt. Det innehåll som förmedlas i bilder har ibland ett eget språk, ett visuellt maktspråk (Wikberg Nilsson & Eriksson, 2022). Vi människor tycks ha blivit vana att oreflekterat absorbera bildinnehåll med ett bildspråk av kvinnor och män framställda som varandras motsatser. I detta bildspråk representeras kvinnor exempelvis ofta som söta, känslomässiga, mjuka, passiva och underordnade, medan män framställs som hårda, aktiva, kapabla experter med kontroll (Eriksson & Götlund, 2004). Bildspråket kan därmed beskrivas som en aktiv del i upprätthållandet av en dikotomi mellan kvinnor och män (Hirdman, 2001). Fokus i denna text är det oreflekterade och ofta implicita språket i visuell design, det som vi i denna text beskriver som visuella viskningar. Med utgångspunkt i genusteorier om män och maskulinitet (Connell, 1987), genusperformativitet (Butler, 2011) och könad visuell design (Eriksson & Götlund, 2004; Wikberg Nilsson & Eriksson, 2022) är det övergripande målet att utforska konsekvenserna av normer och makt i visuellt bildspråk och vilken påverkan den kan ha för jämlikhet i samhället i stort. Genom att studera olika yrken, branscher och områden ur ett socialsemiotiskt perspektiv (van Leeuwen & Jewitt, 2001) kan de könade visuella viskningarna synliggöras i form av hur de gestaltas och bidrar till att forma olika slags normer och makt i vårt samhälle. Exempel på detta är designvärlden och de som designar de visuella bildspråket runt omkring oss är en starkt mansdominerad bransch (Reimer, 2016), Det innebär att merparten av de som behöver ändra arbetssätt är män, om vi i närtid ska uppleva en förändring i den visuella designen och dess visuella kraftspråk då inte bara ojämn representation påverkar branschen utan även innehållet i den visuella designens gestaltning. Genom att tillämpa en konstnärligt utforskande designforskningsprocess, är syftet med detta bidrag att öka kunskapen om genus i design. 

Renewable energy infrastructures are becoming increasingly present in our environments, inevitably shaping the urban experiences of the everyday person as they move through the city. The profound impact these infrastructures have on social worlds has yet to be explored, with contemporary renewable energy discourse primarily focussing on the techno-economic. We argue for the everyday aestheticisation of renewable energy infrastructures, and how design thinking might offer a way forward in co-creating future meaningful experiences with renewable energy. We offer a collaborative design thinking workshop on the speculative experimentation of energy futures as a case study. The findings provide multi-scalar insights on exploring urban energy futures with citizen-designers – with aesthetics and lived experiences as central.

Syftet med den här artikeln är att utforska en ’design spine’, en ryggrad av designprojektkurser, som ett ramverk för att utveckla studenters professionella, personliga, tvärvetenskapliga, normkritiska, etiska och sociala kompetenser samt för att göra ingenjörsutbildning mer attraktivt och inkluderande. Artikeln bygger på litteraturstudier om design och inkludering, en omvärldsanalys av designbaserat lärande, samt intervjuer med studenter på utbildningen Teknisk design LTU för att utveckla förståelse för deras upplevelserav attraktivitet och inkludering i utbildningen. Det finns en mängd drivkrafter till förändring av högre utbildning, industrins behov av personer som kan tillämpa användarcentrerad innovation och agila metoder, snabb teknisk utveckling, informationsöverflöd och föränderlig arbetsmarknad, där initiativ som ex. CDIO och ABET syftar till att alternativa utbildningsformer. Ett designbaserat lärande omfattar ofta ett medskapande med andra personer och att lära genom att delta i sammanhang och aktiviteter som studenterna annars inte skulle kommit i kontakt med. Allt fler universitet och högskolor använder sig av design thinking som en metod för att utveckla studenters kunskaper och förmågor i vad som kan beskrivas som ett designbaserat lärande. Efterfrågan av studenter som kan arbeta utifrån designtänkande kommer från näringsliv och organisationer. Behovet av designtänkande för framtidens ingenjörer kan beskrivas som att alltför många ingenjörsområden fokuserar på ett nuläge och inkrementell utveckling, men för att skapa kraftfulla och effektiva framtida lösningar bör fokus istället vara att utbilda personer som kan ställa frågor, experimentera, prototypa och samarbeta med en mängd olika intressenter. En slutsats är att implementeringen av en ’design spine’ har möjlighet att bidra till en utveckling av ingenjörsutbildingar, bort från uppdelning i teori och praktik mot en mer integrerad utbildning. En ’design spine’ skulle även bidra till att studenterna tränar och får erfarenhet av en mängd projekt och ges möjlighet att utveckla och öva den betydelsefulla designkomptensen vid flera tillfällen.

Design thinking affect us humans in different ways every day. It is a creative approach that builds on design methods and can be implemented for anything from visuals, objects, services, systems, and environment to solve complex problems. The starting point in this text is that the design thinking approach needs to be critically explored in terms of norms embedded in design actions and results. The ability of developing empathy with users is at the core of design thinking.  However, privileges and oppression, as in affording some and ignoring others, can counteract the first design principle of contributing to human dignity and human rights. Drawing on theories of social norms, privileges, and oppression in design, and what is described as designerly ways of knowing, thinking, and acting, such design ethics are explored. A framework for nudging designers and design researchers into situated design thinking is outlined, through intersectional axes, the lenses of symbols, objects, interactions and systems, merged with the concept of 'situatedness', i.e. awareness of meaning and representation in relation to participating actors, things, and context. The conclusion discusses how such a framework might contribute in nudging designers into an empathic situated design thinking approach. 

The overall objective of this paper is to contribute with knowledge of how learning artefacts can support both students, in taking more informed actions in becoming a professional engineer, and teachers, in design of relevant teaching and learning activities. This study is done as part of an on-going CDIO implementation, involvung change of educational culture for leaders, teachers and students. For leaders and teachers, this involves a challenge to convert the CDIO intentions, into practical tools and everyday teaching and learning activities that in the end have only one overall objective: to support student learning. The current study included prototyping the learning artefact ‘IDE competence profile’ in teaching and learning activities and exploring how this contributed in strengthening students’ self-awareness of professional ID engineer identity, and in both students and teachers taking more informed actions during an introductory program course. The learning artefact contributed to teachers’ and students’ understanding of the professional ID engineering role, and also to more informed, self-directed actions during the course. In this paper we propose that learning artefacts not only support students’ self-awareness and guide their actions, but also help teachers in creating learning experiences that contribute to students’ understanding of the professional engineering role and thereby contributing in taking steps for change of the educational culture. 

Luleå University of Technology (LTU) joined the CDIO initiative in 2015. The development of the MSc program Industrial Design Engineering (IDE) was one of LTU’s four test pilots of educational reform with support of the CDIO framework. The current educational reform comprises all CDIO standards, however some have been easier to implement than others. The results from the current CDIO-implementation are so far positive experiences from both faculty and students. While the program curriculum has been developed at a macro level, changes also impact the program objectives, teachers’ skills development, and students’ learning outcomes at a micro level where, for example, courses have been redesigned regarding teaching and learning activities, and assessments have been developed to include both formative and summative feedback to promote a deep learning approach. Great efforts have also been put into development of new learning environments, finalized in 2016. However, implementation of CDIO also deals with changing the educational culture, a work that takes more efforts and time than just one year. A success factor in the current implementation is the involvement of experienced CDIO-implementers that have inspired, motivated and coached the IDE faculty in re-designing the program. 

This paper focuses on the workbook approach. It is a tool for active and self-regulated learning, allowing for teachers to guide students in a certain direction and to provide clear goals in otherwise rather open-ended design projects.  The learning strategies self-regulated students employ support setting up goals and evaluate their performance, this strategy is guided by the workbook approach. Hence, it supports also previously non-self-regulated learners in devoting to the projects in more informed ways.  Industrial design engineering is unique compared to other engineering educations as it combines both artistic and scientific approaches and practices, it combines technical rationality and reflective practice. Typical design projects address the social, economical, cultural, material and technical dimensions of a situation in iterative design thinking cycles of gaining empathy for user needs, visualizing and materializing ideas and concepts and testing with users to inform the process. The workbook approach is a tool to guide such open-ended projects through cycles of reflection in- and on- actions. This informs learning and understanding during the process, rather than afterwards when final results is done. The workbook approach is currently implemented in five compulsory and several elective courses at Industrial Design Engineering (IDE) at Luleå University of Technology (LTU). The results so far are indications of better self-regulation in subsequent courses and students’ understandings of the end-result not being the project result, but for them to be the next generation of independent design engineers. As of yet, this is a work-in-progress and more studies are needed to provide evidence of concept such as more active and/or self-regulated learners. The workbook approach however seems to contribute in students being more independent as it guides them through the project process. In conclusion, based on our preliminary findings, we consider that the workbook approach shows indications of being a tool to support active and self-regulated learning in open-ended design projects.

For students to develop independent learning strategies, it is essential to have anunderstanding of what it is they are aiming for. For this reason, every educational programme in Sweden has learning outcomes as stated by the Swedish Higher Education Authority.However, these are rather formal and sometimes described in a way that is not easy, either for teachers or for students, to implement in teaching and learning activities. A challenge is to both apply CDIO-standards and comply with the Swedish Higher Education Authority’s stated learning objectives. At the same time, we should uphold students’ motivation to develop their competences and teachers’ understanding of which teaching and learning activities are relevant, and how and what to assess in students’ learning to contribute to all of these approaches. The aim of this paper is to describe the development of a competence profile. The idea is primarily based on the Vitae Research Development Framework, but with inspiration from several other frameworks and approaches. The competence profile is designed to support students´ individual professional industrial design engineering competences. It allows the students themselves to map their knowledge, skills, experiences and qualities, and also provide support for teachers’ feedback and assessment. In other words,the student competence profile is used to describe what students are supposed to be able to do (prior to courses), what the learning activities are supposed to contribute to (during courses) and for formative and summative feedback of how well it has been done (during and after courses). It also allows a visualisation on how different courses contribute to the overall programme objectives.

Fokus för ergonomi inom teknisk design är att se till att all design, oavsett vilket system det avser, kompletterar människans styrkor och förmågor. Vi ska kort och gott se till att arbetsuppgifter, utrustning, apparater, processer, miljöer och organisationer utformas med människan som utgångspunkt istället för att tvinga människan att anpassa sig med olika former av överbelastning som möjlig påföljd. För att uppnå det som kallas användarvänlighet behöver vi förstå och designa för den variation som vi människor representerar: vi är olika, vi har olika åldrar, storlek, styrka, kognitiv förmåga, tidigare erfarenheter, förväntningar och mål. Att tillämpa ergonomisk design betyder att studera hur människor interagerar med produkter, processer, miljöer och system för att förbättra dem, dvs. göra dem enklare, säkrare, bekvämare och effektivare att använda. För att kunna göra det behöver vi kunskap om människans förutsättningar och behov. Ergonomisk design kan exempelvis innebära: - Att designa produkter och utrustning som är enkla och tillförlitliga att använda med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi, antropometri - och belastningsergonomiska analyser- Att designa säkra och effektiva tillverkningsprocesser med utgångspunkt i kunskap om kognitiv ergonomi och belastningsergonomiska analyser- Att designa organisationer utifrån kunskap om arbetslivsfysiologi och organisationsergonomi- Att designa arbetsuppgifter utifrån kunskap om kognitiv ergonomi, biomekanik och belastningsergonomiska analyserAtt designa enkla och användarvänliga gränssnitt med utgångspunkt i kognitiv ergonomiErgonomisk design av en produkt eller en arbetsmiljö kan exempelvis handla om att se till att produkten, systemet eller miljön inte bidrar till att människan använder kroppen på ett sätt som kan bidra till skador eller sjukskrivning. Det kan handla om att minimera fysisk belastning när en uppgift utförs eller att försäkra att den utförs på ett sätt som inte gör att skador uppstår. Det kan även handla om att se till att sensorisk input från olika system är utformad på ett sätt som upplevs som enkelt för användaren och därmed inte bidrar till mental belastning i form av stress. Det kan även handla om att designa organisationen eller hela produktionssystemet på ett sätt som utgår från användaren: människan i systemet. Med kunskaper om människans behov, preferenser, begränsningar, olikheter, erfarenheter och förmågor som utgångspunkt kan vi designa bättre lösningar. Det i sin tur bidrar till säkrare arbetsmiljöer, färre sjukskrivningar och användarvänligare produkter och system. Med mer kunskap kan vi uppnå att produkter, system och miljöer i vår omvärld fungera väl för människan – det är social och ekonomisk hållbar utveckling. Tvärvetenskap är ett begrepp som syftar på olika kunskaper, metoder och expertis från olika vetenskapsområden samverkar. Kursen Ergonomi II vid Luleå tekniska universitet är just tvärvetenskaplig, eftersom både innehåll och projekt i kursen omfattar kunskaper, metoder och tekniker från designvetenskap, hälsovetenskap och arbetsvetenskap. Lärarna i kursen var våren 2016 Daniel Öhrling som har förmedlat kunskap om design i allmänhet och prototypande som en designmetod i synnerhet, Agneta Larsson som har ansvarat för moment inom arbetslivsfysiologi, Ulrik Röijezon som ansvarat för momenten ergonomiska analyser och mätningar i rörelselabbet och Therese Öhrling som med stor kunskap och vilja att utveckla området ergonomisk design har ansvarat för ergonomi och arbetsvetenskap. I bokens första kapitel ges en inblick i belastningsergonomiska problem för målare. Måleriyrket omfattar många olika moment som ger belastning på handleder, rygg, axlar och nacke. I den inledande förstudien har Fanny Åkertröm och Hani Benjnouh fördjupat sig i målares vardag och därefter utvecklat två individuella koncept som syftar till att lösa de identifierade problemen. Lösningen blev två olika designkoncept som ska bidra till färre belastningsrelaterade sjukdomar. Den andra kontext som behandlas är frisöryrket. Frisörer arbetar ofta i arbetsställningar som kan bidra till belastningsergonomiska problem i nacke, rygg, axlar och handleder. Händerna befinner sig ofta i positioner som ger en hög belastning på kroppen. Gustaf Jörnelius, Linnea Stenman och Viktor Berglund har fördjupat sig i frisörers kontext och sedan utvecklat tre individuella designkoncept som kan bidra till bättre välmående för yrkesgrupppen. Joel Lantz och Christina Trång har tittat närmre på personer som arbetar med varuhantering. Denna yrkeskategori kan innebära belastningsergonomiska problem i och med lyft över huvudhöjd, sneda vinklingar i låga positioner och stäckningar i trånga lägen. Joel och Christina har sedan utvecklat två designkoncept som ska bidra till färre belastningsergonomiska skador.

This paper explores constitutions of a co-design approach for releasing the transformative potentials of design, through a sustainable service design project called BeChange. Some of the more recent design approaches are means to address a wider range of issues and areas than previously thought of in design. In an innovative project, there are no real users before solutions have been launched, so how does one approach transformative co-design, and who should one co-create with? There is still scarce knowledge, particulars, and examples of how such transformative co-design projects are approached, the incentives for such deeds, and the challenges involved, that can form principles for transformative co-design. Drawing on literature reviews of transformation, participation and service design, and through outlining BeChange, the objective is to explore constitutions of such practices. The overall vision was of creating sustainable lifestyle changes, and the mission was of co-designing a digital service concept. The approach involved co-design sprints, to better understand behavioural changes, authentic sustainability, and user experiences through prototyping. With respect to preceding design research, this paper provides insights of co-design practices with a focus on transformation, in regard to the wicked problems of exploring behaviour changes and co-creating future services with prospective users. 

Syftet med studien Kvinnor i civilingenjörsutbildningar- hinder och förutsättningar för ökad rekrytering har varit att undersöka hinder och förutsättningar för en ökad rekrytering av kvinnor till tekniska program. Vad är det som attraherar kvinnor till ett civilingenjörsprogram och vad är det som gör att de väljer bort ett annat? Metoden har varit att söka anledningar till detta genom en litteratur-genomgång av tidigare forskning inom området samt genom intervjuer av studerande vid civilingenjörsprogrammet Teknisk design vid Luleå tekniska universitet. Tidigare forskning visar att teknik associeras som något manligt med attribut som stål, olja, maskiner, skruvar och muttrar. Symbolen för en civilingenjör är en man. Könsmärkningen sker inte enbart av män och kvinnor utan också av våra yrken, sekreterare är ett feminint yrke medan underhållsingenjör är ett manligt yrke. Att bryta traditionella könsroller kan vara svårt och de kvinnor som gör det kan uppleva att de saknar genusidentitet. Kvinnor i ingenjörsyrket upplever att de möts av fördomar och att de ofta måste jobba hårdare än män för att få uppskattning. Inom akademin talas det också om informella nätverk och subtila hinder för kvinnor. Tidigare forskning visar också att traditionella civilingenjörsutbildningar vanligen är uppbyggda på ett sätt som inte tilltalar andra grupper än dagens civilingenjörer. Kvinnor och män med avsaknad av teknik-bakgrund sägs vara mer intresserade av teknikens sammanhang och mänskliga aspekter av teknik vilket medför att program som avlägsnar sig från den tekniska kärnan attraherar dessa personer i högre grad. I denna studie visade intervjuerna att det finns kurser där outtalade förkunskaper från teknikens värld krävdes och där de intervjuade möttes av fördomar från lärarna. Många projekt har under åren försökt att på olika sätt få upp intresset för naturvetenskap och teknik. Dessa projekt rapporteras ofta som lyckade men någon egentlig ökning av antalet sökande till tekniska och naturvetenskapliga program har inte registrerats för universitet och högskolor i Sverige. Min slutsats är att för att öka intresset för teknik och naturvetenskap behövs fler förebilder som tydliggör tekniska sammanhang på ett nytt sätt. Exempel hämtade från hemmet, gymmet, medicin och utbildning skulle göra att personer med otraditionell teknikbakgrund har lättare att ta till sig och intressera sig för teknik. Slutsatsen i denna studie är att en reform av de traditionella civilingenjörsprogrammen också är nödvändig om det finns ett verkligt intresse av att attrahera andra grupper än idag. Teknisk design vid LTU är en maskinteknik utbildning med designinslag. Sedan starten 1984 har utbildningen attraherat både kvinnor och män. Att programmet innebär en stark integrering av människa och teknik och anpassning av teknik efter mänskliga förutsättningar och behov är en tänkbar förklaring till detta. Undervisningsmetodiken baseras ofta på problem som inte utgår från teknikbakgrund och är divergenta till sin natur. Enligt tidigare forskning tilltalar denna pedagogik andra grupper än den traditionella civilingenjörsstudenten i högre grad.

Studien Mentorskap för studenter - stödåtgärder för ökad kvalitet och genomströmning har bedrivits vid Luleå tekniska universitet under hösten 2007. Bakgrunden har varit larmrapporter om dålig genomströmning och studieavhopp från Sveriges universitet och högskolor och syftet har varit att utvärdera vilka stödåtgärder som motverkar avhopp och ökar genomströmningen. För att få en bild av vad som orsakar avhopp och låg genomströmning har litteraturstudier i dessa områden företagits. Olika stödåtgärder som redan existerar i landet har inventerats och för några av dessa har intervjuer med initiativtagare förekommit. Resultatet visar att orsaker till avhopp och låg genomströmning går att hitta i den avsaknad av individualisering som dagens universitet och högskolor befinner sig i. Orsaker till avhopp går att dela in i individuella, institutionella och utominstitutionella förutsättningar. Största gruppen avhopp går att finna i den individuella gruppen. Bakgrund, kön, akademiska förkunskaper,studiemotiv och studiekapacitet är villkor som styr de individuella avhoppen. Personer från icke-akademisk bakgrund går ofta att återfinna här, ett resultat av den breddade rekrytering som gjorts under senare år. Denna grupp behöver extra stöd för att studierna ska ske på lika villkor. Forskning visar att villkor som förväntningar, stöd, återkoppling, engagemang och lärande måste uppfyllas för att studenterna ska stanna vid lärosätet. Akademisk integrering är lika viktig som social integrering. Förväntningarna på utbildningstiden måste bemötas på ett tidigt stadium för att ge en realistisk bild. Rekommendationen är att bemöta nya studenter med stöd från dag 1 i form av en utökad phösarverksamhet som pågår från studiestarten fram till och med vinterfestivalen i slutet av februari. Verksamheten bör omfatta både sociala och akademiska aktiviteter som till exempel SI ledare i riskkurser, studieteknikföreläsningar och olika sociala arrangemang. Alumner bör utnyttjas i högre grad för att ge en bild av vad utbildningen kan innebära för yrkesroll men även för exempelvis mentorsverksamhet, något som ger en hög grad av personlig utveckling och studiemotivation. Institutionen måste engagera sig i sina studenter i högre grad och lärare bör bemöta olika lärstilar med olika pedagogik och examination. Återkoppling till och engagemang i studenten måste ske innan det är för sent och avhoppet redan är ett faktum.

The objective of the research presented in this thesis was to explore human experiences as ground for work and workplace design. The aim was to develop pragmatic tools and guidelines for work and workplace design based on a reflective design tradition. The study was undertaken between 2008-2010 in a research project called the ‘Future Factory’, which can be characterized as an experiment in change-by-design. The project background was a number of reports on young people opting out of industrial work and women being in the minority within the Swedish industry sector. Therefore, in this project the ambition was to particularly explore and emphasise young people’s and women’s ideas about future work and workplaces.The research involved exploring alternative solutions for a future factory through a series of change interventions with a variety of actors, through a so-called ‘design lab’ approach. The initial phase of this approach consisted of context mapping, as explorations of different actors’ experiences through interviews and observations. The resulting material was portrayed in the form of ‘Personas’. In this project, these fictional characters were used both to communicate and explore various actors’ perspectives in subsequent collaborative activities. Also, a group of young people contributed with Future scenarios. The scenarios were characterized as an idealized positive ‘Utopia’ and an idealized negative ‘Dystopia’, used as tools to discuss implications and alternative solutions. Both Personas and Scenarios were subsequently used in a series of Future Workshops with various project-related interest groups, such as industrial managers and employees and trade union representatives. In this project, a group of women and one of young people were also especially invited to explore visions of a future factory.The research presented in this thesis contributes to practice with methods, tools and guidelines for a reflective and innovative work and workplace design. The theoretical research contribution is the correlation between theories and concepts of change, learning by doing, doing gender, and a reflective design practice.