Illustrates the creation of a market economy by showing that no easy procedures automatically lead to that goal; the Russian forest sector is used as a model for all Russian industries. The major obstacle for the forest sector is the existing institutional framework consisting of both formal & informal rules. In Russia, the institutional system adversely affects the new & more market-oriented institutions. Indeed, multiple problems undermine the Russian forest industry. Laws are often ignored, property rights are ill defined, the market does not always determine value, & authorities often fail to prosecute violations of laws. Through a comparative study of the Russian & Swedish forest industries the authors reveal that Russian firms lack funding & bank support, they are more burdened by taxes, & trading is marred by contract violations. Further complicating the issue is Russia's overlapping jurisdictions; the forest sector is regulated by three levels of rules. Consequently, the problems must be solved at three different levels

Enligt beslut 2002-09-26 uppdrog näringsdepartementet åt Centrum för forskning och utbildning i samhällsvetenskap (CUFS) vid Luleå tekniska universitet, att göra en utvärdering av verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, nedan benämnd "Utbildning Nord." Vårt utvärderingsuppdrag omfattade en analys av organisationens ändamålsenlighet i förhållande till kraven på verksamheten avseende såväl form som innehåll. I utredningen skulle ingå en beskrivning av hur utbildning Nord följt upp och genomfört de rekommendationer som följde av överenskommelsen för perioden 2000 -2002. Vidare ingick i uppdraget att redovisa antalet kursdeltagare per lärare fördelat per lärare i genomsnitt per utbildningsområde samt att redovisa lärarnas språkkunskaper i förhållande till elevernas behov. I uppdraget ingick även uppföljning av statistik med avseende på andelen studerande och arbetsplacering efter avslutad utbildning.

Föreliggande rapport beskriver och analyserar Haparanda utifrån iakttagelsen att kommunen länge utmärkt sig på ett i många fall "negativt" eller "problematiskt" sätt. Det handlar om mycket höga ohälsotal, hög arbetslöshet, lågt arbetsmarknadsdeltagande, låg utbildningsnivå och indikationer på ett flertal folkhälsoproblem. Studiens syfte har varit att analysera kommunen mot denna bakgrund och inför den expansion som IKEAS etablering utlöst. Den grundläggande frågan är alltså om, när och på vilket sätt denna dramatiska förändring på Haparandas och Torneås arbetsmarknad kommer att påverka dessa negativa särdrag. Den frågan kan dock givetvis inte besvaras här, utan först när den ekonomiska expansionen pågått ett antal år. Här har alltså "Haparanda före IKEA" beskrivits och analyserats. Sammanfattningsvis är det uppenbart att Haparanda sedan lång tid präglats av motsägande drag, uppenbara paradoxer, som måste förstås och analyseras i en finsk-svensk kontext. Rapporten visar att Haparandas befolkning har en låg utbildningsnivå samtidigt som kommunens skola uppvisar hög effektivitet och mycket goda studieresultat. Haparanda har ett av landets högsta ohälsotal, men samtidigt en låg sjukfrånvaro. Vi har också konstaterat att Haparanda kännetecknas av låga inkomster, men samtidigt inte visar några tecken på låg materiell levnadsnivå och har landets högsta tillväxt liksom snabbt stigande småhuspriser. För att alls begripa Haparandas välfärdsnyttjande, bostadsmarknad, inkomst- och förmögenhetsbildning, såväl som arbetsmarknadsbeteende bland kvinnor och män i olika åldersgrupper, måste man ha en klar uppfattning om hur interaktionen med det Finska och främst nordfinska sammanhangen ser ut. Vi har endast i liten omfattning inom ramen för denna studie kunnat placera Haparanda i ett sådant sammanhang.

The northern parts of Norway, Sweden, Finland and North West Russia, now days referred to as the Barents region, have undergone dramatic political, social and economic changes since the end of the 19th century. During the last 120 years the region's natural resources have been exploited industrially on a scale and with an intensity never seen before in history. The world market demand for raw materials increased dramatically in the late 19th century, whilst at the same time scarcity, increasing prices and even exhaustion of sources of raw materials affected some of the early industrialised centres of western and southern Europe. As a result there were an inflow of entrepreneurs and capital from outside to different parts of the Barents region becoming an important part in the industrial exploitation of the regions forests, mineral deposits and in hydro power plant building. The aim of the paper is to discuss to what extent abundant natural resources was an advantage or perhaps a disadvantage for the economic growth process of the Barents region. Different approaches on that topic has been emphasised in the public arena and in academic research during different time periods and will be summarised and critically discussed in the paper.

Since the 1950s a transport revolution has occurred comparable to events in the late nineteenth century when sailing ships was replaced by steam vessels. Freight rates for bulk products have decreased 65-70% due to improved maritime technology. Formerly separate markets for bulk products have been unified globally. A conclusion is that the low freight rates since the early 1980s will level out in a future perspective. Price peaks caused by political and military crises like the Korean war, the Suez crisis, OPEC I and OPEC II also seem to be of diminishing importance over time. The world market has become much less sensitive to external shocks due to many alternative sources of supply and many alternative routes for transport.

Den internationella lyckoforskningen pekar på ett antal faktorer som påverkar den upplevda lyckan. I en enkät skickad till 4000 norrlänningar, besvarad av 2392 individer, bekräftas flera av dessa hypoteser. Högre inkomst, särskilt relativ inkomst, leder till högre lycka, liksom en religiös övertygelse, att ha ett fast jobb, att vara frisk och att ha gjort karriär. I strid med internationell forskning kan de som tillhör en mationell minoritet uppleva högre lycka, i alla fall om man är same eller tornedaling. Geografisk hemvist kan också påverka lyckan: Skellefte- och pitebor är klart lyckligare än genomsnittsnorrlänningen.

Den anmälda brottsligheten i länets kommuner har generellt sett ökat under de senaste 30 åren, på samma sätt som med få undantag skett i alla andra svenska kommuner. Flest brott per invånare finns i Luleå, Haparanda, Gällivare och Boden, medan brotten i mindre kommuner som Pajala, Älvsbyn, Arvidsjaur och Jokkmokk är påfallande få. Generellt sett har dock brottsökningen varit starkast i de kommuner som hade lägst nivå för ca 30 år sedan, främst Arjeplog, Älvsbyn, Överkalix, Piteå och Arvidsjaur. Övertorneå och Pajala utmärker sig som kommuner med en låg historisk brottsnivå och liten ökning fram till idag. I totalt antal finns givetvis brottsligheten främst lokaliserad till befolkningsrika kommuner som Luleå med nästan 9500 anmälda brott per år mellan 2004 och 2007 att jämföra med 230 i Arjeplog, 325 i Pajala och 340 i Överkalix under samma period. Då det gäller våldsbrott relaterade till antalet invånare begås dessa främst i Haparanda, men också i Luleå, Boden, Kiruna, Överkalix och Gällivare är våldsbrotten relativt frekventa. Stölderna minskar generellt i länet medan vålds- och sexualbrott, hot och kränkningar ökar. Det är en förändrad brottsbild som i allt väsentligt liknar den i landet i stort. En förklaring som BRÅ och Rikskriminalpolisen menar ligger bakom detta fenomen är en ökande individualisering och "JAG- fixering", en viss polarisering mellan medborgargrupper och, vad gäller hänsyn till kollektiva värderingar, försvagad moralbildning i samhället. Om detta är en viktig delförklaring till brottsutvecklingen gäller den uppenbarligen också i länet. I ett försök att besvara frågan om brotten i länets kommuner generellt sett kan sägas vara många eller få har en systematisk jämförelse skett kommun för kommun. Länets kommuner har relaterats till kommungrupper i övriga landet med i hög grad samma strukturella attribut vad gäller befolkning, arbetsmarknad och näringsliv. Det har då framgått att Gällivares totala brottslighet, liksom dess fördelning på undergrupper, är relativt sett omfattande. Även i Haparanda är brotten många och speciellt vad gäller vissa typer av brott som våld, alkohol/narkotika, hot/kränkningar och skadegörelse. Luleås totala brottslighet såväl som fördelad på undergrupper är i en sådan jämförelse helt "normal", möjligen med undantaget att anmälda sexualbrott är påtagligt få, medan miljö- och ekonomiska brott är frekventa. Piteå uppvisar en låg generell brottslighet, undantaget ekonomiska brott. Länets glesare befolkade kommuner har generellt sett en låg brottslighet, även jämförd med andra glesbygdskommuner i landet. Det enda mer påtagliga undantaget utgörs av Överkallix med 15 procent fler brott än de som "borde" finnas. Det handlar då såväl om våld, hot, stölder, skadegörelse, alkohol och narkotika som om miljöbrott. En framtidsbedömning av länets brottslighet har gjorts på basis av modellsamband som skattats utifrån landets alla kommuner. Brottsligheten antas vara en funktion av tre faktorer/variabler relativt enkla att prognostisera. Dessa är total folkmängd, urbaniseringsgrad och över- /underrepresentationen av antalet män i yngre medelåldern. Det har då visat sig att brottsvariationerna mellan landets 290 kommuner till ca 90 procent kan "förklaras" på detta sätt. Dessa samband har sedan applicerats på länets kommuner år 2015 vilket motiverat följande slutsats. Antalet brott kan komma att minska i 10 av länets 14 kommuner fram till år 2015. Dessa utgörs av alla inlandskommuner, med Pajala som enda undantag. Däremot kan brottens antal komma att öka med 34 procent i Piteå, 26 procent i Luleå och 20 procent i Kiruna. Sammantaget innebär detta att om ca 10 år kommer ca 6 procent av alla brott att inträffa i de mindre, glesbefolkade inlandskommunerna, ca 14 procent i Malmfälten och drygt 80 procent i kustregionen från Piteå upp till Haparanda och den finska gränsen.

Föreliggande rapport jämför samhällsutvecklingen i Norra Österbotten och Uleåborg respektive Norrbotten och Luleå. Mellan 1970 och 1997 har Uleåborgs folkmängd ökat med 60 procent mot endast 21 procent i Luleå. I hela Norra Österbotten har befolkningsökningen under samma period uppgått till 20 procent att jämföra med 3 procent i Norrbotten. I en finsk-svensk jämförelse har endast fem län i demografiskt avseende utvecklats starkare än Norra Österbotten. De båda regionernas strukturomvandling på branschnivå uppvisar många likheter. Areella näringar och tillverkningsindustrin minskar sin relativa betydelse, medan tjänstsektorer av olika slag ökar i omfattning. Samtidigt förändras efterfrågan på arbetskraft i en utbildningskrävande riktning. Denna tendens tyck dock vara något snabbare på den östra än på den västra sidan av Bottenviken. Generellt sett konvergerar dock såväl bransch- som utbildningsstrukturen i de båda regionerna. På en mer detaljerad nivå finns emellertid viktiga skillnader. På den finska sidan expanderar en högteknologisk elektronik-, dator-, instrument- och bioteknikindustri snabbt, medan dess betydelse på den svenska sidan närmast är försumbar. Det har bl a medfört att av samtliga sysselsatta med högskole- eller universitetsutbildning återfinns 20 procent inom högteknologisk tillverkning i den finska mot mindre än 10 procent i den svenska regionen. Utvecklingen mot en mer välintegrerad kunskaps- och forskningsorienterad ekonomisk utvecklingsmodell tycks gå snabbare och ha hunnit längre i den finska regionen än i den svenska. I ett försök att finna orsaker till denna skillnad har 14 "teser" utsatts för prövning. Dessa har delvis sitt ursprung i tvärsäkert formulerade uppfattningar framförda från olika håll i samband med projektets inledning. Teser har också formulerats och preciserats i samband med genomförda intervjuer och har dessutom förankrats i en teoretisk referensram; Michael Porters s k diamantmodell till förklaring av bestämningsfaktorer bakom nationell och regional konkurrenskraft. Våra slutsatser om viktiga respektive mindre viktiga förklaringar till skillnaderna i regional omvandling mellan den finska och svenska regionen sammanfattas nedan; Stor relevans har följande faktorer befunnits ha: Uleåborg och Norra Österbotten har en annan och betydligt viktigare roll i den nationella ortshierarkin i Finland än Luleå och Norrbotten har i sitt svenska sammanhang. Samarbetet mellan olika nyckelaktörer inom olika samhällssektorer är mer utvecklat sedan tjugotalet år i Uleåborg än i Luleå. Det multinationella företaget NOKIA med stor verksamhet förlagd till Norra Österbotten och Uleåborg har större betydelse som "lokomotivföretag", förebild och krävande kund för andra företag i regionen än t ex storföretagen SSAB och LKAB på den svenska sidan. Uleåborgsregionen karaktäriseras av kluster av företag inom snabbväxande branscher, medan Luleå och Norrbotten i större utsträckning domineras av mogna branscher. Faktorer av viss, ofta indirekt men knappast avgörande betydelse; Uleåborgs universitet som ett stort och fullständigt universitet har haft större betydelse för utvecklingen i norra Finland än vad Luleå tekniska universitet haft i Norrbotten. Den finska ledarstilen är bättre anpassad till perioder av snabb förändring än den svenska. Företag i Uleåborgsregionen är mer internationellt inriktade än företagen i Luleå. Teknikbyarna i Uleåborg och Norra Österbotten har spelat en viktigare roll än Aurorum i Luleå Faktorer med lågt förklaringsvärde: Uleåborgsregionens utveckling har åstadkommits "på bekostnad av" utvecklingen i andra områden i norra Finland. Tillgången på riskkapital är större på den finska sidan. Nyföretagandet är större i Uleåborg och Norra Österbotten Uleåborgs och Norra Österbottens stora andel av den finska befolkningen ger underlag för ett större politiskt inflytande än motsvarande inflytande för Norrbotten och Luleå i Sverige. En mer förmånlig andrahandsmarknad för maskiner, utrustning och lokaler gör att hindren att etablera företag i Uleåborg är mindre än i Luleå. En sista tes som diskuteras i studien är att utvecklingen i Uleåborg är ett exempel på tillfälligheter, d v s att rätt personer och rätt idéer stöter på varandra vid rätt tidpunkt. Även om betydelsen av "tur" aldrig kan uteslutas är studiens slutsats snarare att "tur" förutsätter beredskap och förberedelser som (vilket utvecklingen i Uleåborg ger exempel på) gör det möjligt att "gripa tillfället i flykten". Uppdragsgivare: Norrbottensgruppen

The development of regions has attracted substantial interest during the recent decades, involving several studies of ‘industrial districts', ‘developing regions', ‘hi-tech regions' and ‘entrepreneurial districts'. Different propositions regarding how the development of dynamic regions can be understood has thus, with different theoretical approaches, been put forward. This article aims to increase our knowledge about how the factors behind the development of regions can be understood. The point of departure is Porter's ‘Diamond Model', which is applied as a theoretical framework for an analysis of two Nordic regions: The Oulu region (the city Oulu and the county of Pohjois Pohjanmaa) in northern Finland and the Luleå region (the city of Luleå and the county of Norrbotten) in northern Sweden. By utilising different data sources, interviews with key actors in the two regions as well as statistical data and previous studies, the study identifies four main factors behind the notably more favourable development of the Oulu region. These factors relate to the two cities' different positions in their national hierarchy of cities, different modes of co-operation between local and regional key actors, different roles as demanding customers played by the dominant companies in the regions, and structural differences regarding the role of emerging versus mature industries. Also factors with minor and often indirect importance for explaining occurring differences are identified in the article.