Kommunfullmäktige i Haparanda fattade den 16 oktober 2000 beslut om ett nytt måldokument för alla verksamheter inom Barn- och ungdomsnämndens ansvarsområde. Dokumentet utgör tillika kommunens skolplan och gäller som sådant även för gymnasieskolan. Utvecklingsarbetet påbörjades under hösten 1997 och döptes till PUTT. PUTT är en förkortning av Pedagogisk Utveckling Tjugohundra Talet. Ett plus tillfördes sedermera namnet när verksamheten inom Fritid kom in under Barn- och utbildningsnämnden. Det nya namnet blev därmed PUTTplus. Har då syftet med att skapa ett nytt måldokument på det sätt detta gjorts uppnåtts? Utan tvekan har projektet varit lyckosamt ur många aspekter. Målsättningen att få fram en forskningsbaserad och politikerförankrad omvärldsanalys på olika nivåer kan anses tillfredsställande uppfyllt genom den brainstorming som genomfördes vid utvecklingsarbetets start och den därpå följande analysen av resultatet som gjordes av professor Henning Johansson med doktorander och forskningsassistent. Detta arbete finns närmare presenterat i Berg (1998) och Wikgren (1999). Likaså har framtagningen av dokumentet direkt engagerat ett fyrtiotal piloter ur personalgruppen samt alla ledare inom de olika verksamhetsområdena. Indirekt har i stort sett all personal och flertalet elever via utvecklingsarbeten på fältet varit delaktiga. En sammanställning av dessa utvecklingsarbeten återfinns i Wikgren (1999). Politiker har aktivt medverkat under olika skeden av processen och en styrgrupp bestående av politiker, projektledning och fackföreningsrepresentanter har styrt utvecklingsarbetet. Någon speciell representant från föräldragruppen har inte funnits. Kommunikationsvägarna har visat sig vara korta mellan politiker, ledare, personal och barn/ungdomar. Det politiska beslutet har tillkommit efter framtagning i en process där de professionella i verksamheten delegerats ansvaret att ta fram underlag för det politiska beslutet. Politiker har hela tiden haft insyn i och kunnat påverka arbetet och aktivt deltaga i processen. Detta förfaringssätt, en bottom-up strategi, hör inte till vanligheterna i sådana här sammanhang. Styrdokument har oftast tillkommit genom en top-down process på politiska initiativ för att sedan vara styrande för arbete i verksamheten. Måhända är det ovanan att arbeta på detta sätt som gjort att det ibland upplevts oklart vem som är dokumentets primära målgrupp. Ambitionen har från början varit att skapa en helhet av alla projekt inom Barn- och ungdomsförvaltningen. Det är ett medvetet val att betrakta PUTT som ett utvecklingsarbete och inte som ett projekt. Många av deltagarna har mindre goda erfarenheter av projektarbeten och förknippar dessa med något tillfälligt som sker vid sidan av och som sällan ger någon effekt i det vardagliga arbetet. Medan däremot detta arbete ses som något mer bestående eller, som en i gruppen uttryckte sig ... "men det här är ungefär som ett kommatecken, ett semikolon kan man ju sätta, men inte en punkt därför att då är det mer ett projekt och projekt avslutas. Det här är ju ett utvecklingsarbete". Begreppet projekt används synonymt med utvecklingsarbete i vissa sammanhang, speciellt vid starten av hela processen. Kanske är det denna skepsis mot projekt i allmänhet som bidrog till att etableringen av PUTT tog så pass lång tid (se Fas I, figur 2)? Det positiva är att processen tillåtits ta tid i stället för att hasta vidare eller lägga ned ursprungstanken med utvecklingsarbetet. Efterhand har deltagare kommit till insikt om att övriga satsningar/projekt som pågår ryms inom den helhetsram som PUTT utgör. En viktig punkt att ta fasta på i det sammanhanget är det digitala dokumentets oändliga möjligheter att till sig länka alla aktiviteter som pågår inom verksamheten och all information som därmed blir lättillgänglig för alla. Redan i föreliggande version av dokumentet finns exempel på sådana anknytningar och också på den funktion dokumentet fyller när det gäller att arbeta med kvalitetsfrågor och att utvärdera verksamheten. De deltagare jag följt i Replikgruppen och i PUTT 10-gruppen visar sig ha blivit många erfarenheter rikare, ha lärt mycket och upptäckt vilka oanade resurser som finns inom verksamhetens olika delar. Det förslag till uppläggning med gränsöverskridande studiecirklar, som fanns med i idéskissen för projektet, var i stort sett otänkbart att genomföra i början men har nu både blivit tänkbart, tillämpats och upplevts som mycket positivt och en modell som man vill fortsätta att arbeta efter. I det arbete som utförts i Haparanda finns en stor mängd samlad kunskap och erfarenhet. Denna samlade skatt och det lärande som skett inom utvecklingsarbetet borde komma alla till del men även spridas till andra utanför kommunen. På så sätt kan verksamma ledare, pedagoger och annan personal bidra till skolutveckling/ verksamhetsutveckling i andra kommuner. Den bild vi fått vid vår datainsamling är att utvecklingsarbetet har en relativt bred förankring inom Barn- och ungdomsförvaltningens ansvarsområde. Fritid och Kultur har specifika arbetsuppgifter inom förvaltningen och är också personalmässigt små grupper i jämförelse med skolan vilket kanske också är en av förklaringarna till den begränsade representationen i arbetet. Mest oroande är dock gymnasieskolans frånvaro i utvecklingsarbetet. Den fråga som ställts under processens gång är: Kan man prata om en gemensam syn på helheten utan att inbegripa gymnasieskolan? Det politiska beslutet innebär att skolplanen skall gälla även för gymnasieskolan. Vår uppfattning är att en god kännedom om dokumentets framväxt och innehåll skapar en förståelse för och gynnsamma förutsättningar för dess implementering i verksamheten och för enheternas fortsatta arbete med arbetsplanerna. Det kanhända också ses som en garant för att dokumentet skall hållas levande och inte bli någon "hyllvärmare" eller "CD-värmare", som någon uttryckte sig.

Studiens övergripande syfte är att beskriva, tolka och förstå dialogens gestaltning i en praxis som handlar om att skapa ett gemensamt måldokument för pedagogisk verksamhet inom förskola, skola, kultur och fritid. I styrdokument och andra centrala dokument utpekas dialogen som en viktig förutsättning för en mål- och resultatstyrd förskola och skola. Denna studie är en undersökning av denna styrningsfilosofis tillämpning i praktiken. De teoretiska utgångspunkterna för studien är dels de statliga intentionerna med styrningen och dels utifrån ett filosofiskt perspektiv på dialogen hos Sokrates/Platon, Gadamer, Buber och Bakhtin. Fallstudien består av en empirisk del med en datainsamling från första delen av år 2000. Deltagare i studien är en representativ grupp på tolv till femton pedagoger och annan personal från förskola, skola, fritid och kultur. De flesta är pedagoger. Primärdata samlades in när gruppen träffades för att skapa ett gemensamt måldokument. Vid dessa tillfällen deltog jag som observatör. Jag spelade in mötena på band i syfte att använda materialet för utvärdering av processen. Bandupptagningarna från dessa möten har bearbetats och använts för sekundäranalys med annat syfte än vid primäranalysen.Sekundäranalysen och tolkningen baseras på hermeneutik. Resultatet presenterar tre huvudteman på dialogens gestaltning inom ramen för en kontext som handlar om att tillämpa styrningsfilosofin; dialogiska möten, dialogen som styrningsfilosofi och dialogen tar olika gestalt. Resultaten visar att dialogens gestaltning är variationsrik; dynamiska dialoger med intensiv aktivitet och mängder av metaforer såväl som av eftertänksamma och reflektiva dialoger. Dialogen börjar ofta antingen med en fråga eller med en monolog och gestaltas sedan som en dialog med texter, sökande efter dialog, slutna dialoger, dialoger som utvecklas över tid samt dialog i yttre rummet. Resultaten diskuteras både utifrån ett filosofiskt och från ett styrningsperspektiv. Även möjliga konsekvenser för pedagogisk verksamhet diskuteras.

Forskningsrapporten "Några nedslag i livsvärlden. Teori och praktik i pedagogisk forskning" är resultatet av en forskarutbildningskurs i fenomenologisk livsvärldsforskning som hölls vid Institutionen för lärarutbildning, Luleå tekniska universitet. Kursdeltagarna erbjöds möjligheten att publicera sina texter inom ramen för universitetets forskningsrapportserie. Då kursens deltagare representerar flera olika ämnesområden, såsom lärande, pedagogik, musikpedagogik, idrottspedagogik, hälsovetenskap och social omsorg avspeglar sig detta i de texter som presenteras. Valet av texternas ämnesområden skiljer sig således åt, men samtliga texter förenas i att ämnena är såväl pedagogiska som behandlas med livsvärlden som utgångspunkt.

Haparanda stad är en av de kommuner som nappade på erbjudandet om stöd till kompetensutveckling för kommunens skolledargrupp som Myndigheten för skolutveckling erbjöd. Projektet Lärande samtal ingick som en naturlig del under ledning av universitetsadjunkt Gretha Wikgren, LTU. Målet är enligt MSU: "... att öka rektors förmåga att initiera och leda utvecklingsarbetet av och med IT på sin skola."

Syftet med undersökningen var att på uppdrag av Skolverket göra en utvärdering av projektet NORDEN I EUROPA. De metoder som användes var: En genomgång av tillgängligt källmaterial, en enkätundersökning riktad till i projektet involverade lärare och skolledare i Norden, en enkät till de elever vid projektskolorna, som under läsåret 1996/97 deltagit i någon av de nordiska temakurserna, samt en fallstudie vid en i projektet deltagande skola. Källgranskningen visade att kontinuerlig uppföljning, dokumentation och utvärdering av verksamheten var bristfällig. Drygt hälften av de 47 lärare och skolledare i projektet, som besvarade enkäten, sade att man under 1996/97 använt sig av de egna framtagna temaplanerna. 12 personer svarade att nya temaplaner höll på att tas fram, 20 personer sade att några nya temaplaner inte var under utarbetande och 13 personer visste inte hur det förhöll sig med den saken. Försökspersonerna skattade intresset för arbete med nordiskt tema som störst bland skolledare, därnäst kom lärares och sedan, med ungefär likvärdig skattning, elevers och föräldrars intresse. Kunskap om Norden är viktig för elever i övriga Europa tyckte både de 22 elever, som besvarade enkäten, och de elever som medverkade i fallstudien.