I en artikel i föregående nummer av NFT (nr 2/2005) om den nya försäkringsavtalslagen, NFAL, ger jag ett alltför kortfattat exempel angående paragrafen om omfattningsbestämmelser (4 kap. 11 §), som kan leda till missförstånd. Fast ingen (ännu) har reagerat mot exemplet ville jag gärna ge litet ytterligare synpunkter på tillämpningen av denna paragraf, och den liknande bestämmelsen om företagsförsäkring i 8 kap. 16 § 2 st. Frågan är delvis rätt besvärlig, fast lagmotiven ger viss ledning.

Allemansrätten tryggar allmänhetens tillgång till naturen. Det är därför angeläget för oss alla att slå vakt om denna urgamla sedvana, inte minst genom att tillämpa den med omtanke. Men osäkerheten om vad allemansrätten innebär är ofta stor. Svensk lagstiftning nämner endast mycket övergripande allas tillgång till och ansvar för naturen. Naturvårdsverket ser det därför som en viktig uppgift att informera om allemansrättens innebörd - rättigheter såväl som skyldigheter. Den här översikten är författad av professorn, f d justitierådet Bertil Bengtsson. Boken bör kunnavara till hjälp för alla myndigheter, företag, organisationer och enskilda personer som på olika sätt kommer i kontakt med naturturism och friluftsliv.

Artikeln diskuterar olika problem som uppkommer vid avtal med en fastighetsägare om skydd för naturmiljön på fastigheten. Vissa lagbestämmelser finns när avtalet sluts med staten eller kommun (se 7 kap. 3 § 2 st. jordabalken), men i övrigt saknas lagreglering, något som kan hindra att avtalet gäller mot nya ägare av fastigheten. Andra särdrag är att avtalet till stor del avser ideella värden, vilket påverkar påföljderna vid kontraktsbrott, och vidare förhållandet till det alternativa sättet att skydda miljön genom förordnande om naturreservat eller annat områdesskydd enligt miljöbalken (MB).

I artikeln diskuteras enskildas rättsskydd vid brister i offentliga tjänster. Rättsläget är i stora delar oklart, sedan regeringen avstått från ett försök att lagstifta i frågan. När inte regler om skadestånd vid myndighetsutövning kan tillämpas är rättskyddet ganska svagt; möjligheten att åberopa kontraktsrättliga regler i sammanhanget förefaller begränsad.

Uppsatsen behandlar departementens sätt att hantera Lagrådets yttranden vid propositionsarbetet, med en rad exempel från de senaste 40 åren

Promemorian behandlar till en början frågan om hyresgästens skydd när hyreslägenheten förstörs genom brand eller liknande händelse så att lägenheten blir oanvändbar. Enligt nuvarande regler (12 kap. 10 och 16 §§ jordabalken) förfaller då hyresavtalet, vilket kan försätta hyresgästen i en svår situation särskilt när han tillträtt lägenheten. Visserligen ordnar hyresvärden i många fall en ersättningslägenhet åt hyresgästen, men denne är här helt beroende av värdens goda vilja.

I promemorian diskuteras olika sätt att skydda hyresgästen i detta läge. Där föreslås att avtalet alltjämt ska förfalla vid förstöring av bostadslägenheten men att hyresgästen kan begära nytt hyresavtal om en lämplig lägenhet som hyresvärden förfogar över. Avgörande ska då bli en intresseavvägning, som delvis liknar avvägningen i tvister om besittningsskydd; hyresnämnden ska, om det är skäligt med hänsyn till båda parters ekonomiska och personliga förhållanden, kunna förklara att hyresgästen har rätt till hyresavtal rörande första lämpliga lägenhet som hyresvärden förfogar över.

Lägenheten behöver inte nödvändigtvis ligga i det återuppförda huset utan kan även finnas i någon annan fastighet. Viktiga faktorer vid avvägningen är då å ena sidan hyresvärdens intresse av att hyra ut bostäder till andra än hyresgästen, å andra sidan hyresgästens bostadsbehov vid rådande läge på bostadsmarknaden. Om hyresvärden inte avser att återuppföra ett brunnet bostadshus utan vill använda fastigheten till annat ändamål får detta accepteras; man ska inte kunna framtvinga en nybyggnad som inte stämmer med hyresvärdens planer.

Hyresnämnden ska kunna uppskjuta det slutliga avgörandet i ärendet tills hyresvärden kan ange sina planer med anledning av händelsen och hyresgästens bostadssituation har klarnat.

Hyran för en ny lägenhet ska bestämmas enligt annars gällande regler. Om hyresvärden efter lägenhetens förstörelse överlåter fastigheten, ska hyresgästen kunna framställa motsvarande krav mot nye ägaren. Intresseavvägningen får då ske på väsentligen samma vis. – Finns det särskilda skäl, ska hyresnämnden kunna förbjuda hyresvärden eller nye ägaren att innan tvisten i hyresnämnden är avgjord upplåta hyresrätt till en omtvistad lägenhet till annan än den tidigare hyresgästen.

I promemorian diskuteras vidare om hyresnämnden i stället ska kunna ålägga hyresvärden att utge ett skadestånd till hyresgästen, om denne inte erbjudit någon godtagbar ersättningslägenhet. Även om inte detta anses böra föreslås i första hand, har en alternativ lagtext med sådant innehåll tagits in i en bilaga till promemorian.

Promemorian tar också upp frågan om lokalhyresgästens skydd i motsvarande situation, i så fall närmast en utvidgning av det indirekta besittningsskydd som för närvarande gäller vid uppsägning av hyresavtalet. Här anses dock inte tillräckliga skäl föreligga för ett motsvarande skydd, bland annat med hänsyn till det försäkringsskydd som normalt finns för företagare.

I promemorian föreslås vidare att en förhandlingsöverenskommelse ska kunna undertecknas med elektronisk signatur, något som bör kunna underlätta en önskvärd digitalisering av förhandlingarna.

I artikeln kommenteras två färska HD-domar där staten ålagts skadeståndsansvar mot enskilda på grund av överträdelse av regeringsformen. I kommentaren utvecklas att avgörandena visserligen har stort principiellt intresse från olika synpunkter men knappast ger anledning anta att det allmänna numera generellt skulle svara för sådana överträdelser.

I artikeln kommenteras HD:s uppmärksammade dom i tvisten mellan vissa fastighetsägare i Nordmalings kommun och vissa samebyar rörande rätten till vinterbete för renar på fastigheterna. Enligt kommentaren klargör domen rättsläget på flera väsentliga punkter, även om den inte löser alla problem rörande vinterbetesrätten.

Artikeln kommenterar den lagstiftning om preskription av försäkringsersättning som träder i kraft 1 januari 2015.

Artikeln ger en översiktlig redogörelse för viktigare nya regler i den försäkringsavtalslag (2005:104) som träder i kraft den 1 januari 2006. Lagen innehåller större nyheter framför allt rörande personförsäkring (där konsumentskyddet förstärkts) och kollektiv försäkring (som tidigare varit helt oreglerad i svensk rätt).