One major prerequisite for an effective implementation and innovation process is the enablement and provision of a collaborative environment. A common area for multi-organisational collaboration together with a technology platform, enabling data sharing and Big Data Analytics, has been developed called ‘Testbed Railway’ with a corresponding framework ‘Railway 4.0’. Testbed Railway can be used to strengthen the railway industry's adaptability and competitiveness by developing and providing a testbed for research and innovation in the rail industry, nationally and internationally.

Globally, railway is experiencing a major technology transformation (or paradigm shift), triggered by the enhanced utilisation of digital technology. This technological transformation affects not only the technical systems, i.e. railway infrastructure and rolling stock, but also regulations, organisations, processes,and individuals. Hence, hardware, software, but also liveware (i.e. humans) are affected. Today, the digitalisation of railway is characterised by digital services. There are also a range of challenges, e.g. data acquisition,transformation, modelling, processing, visualisation, safety, security, quality, and information assurance. To deal with these challenges, the railway industry needs to define strategies, which enable a smooth transformation of the existing configuration to a digitalised system. Digital railway requires a holistic change management approach based on system-of-systems thinking and a set of appropriate technologies and methodologies. The railway digitalisation strategy should be based on systematic risk management that address aspects of, e.g., information security, traffic safety and project risk. In addition, managing changes for a digitalised railway effectively and efficiently also requires a framework for aspects such as needs finding, requirement identification, and impact of changes for individual, teams and organisation. In this work a major case studywithin the ePilot, has been performed in context of the operation and maintenance processes of the Swedish railway. Therefore, this paper aims to propose a framework for implementing innovations and driving change in a digitalised railway.

The increased digitalisation has led to greater transparency in recent decades, even in the railway industry, as it is now has taken a more holistic approach, discussing the railways as one system and introduced eMaintenance as a concept. Today the railway system is divided in several subsystems managed by different stakeholders, all having their own business objectives. In order to enhance the collaboration in the Swedish railway, Trafikverket initiated a project called ePilot in 2013, where all the stakeholders were invited to participate with the objective to implement results from research and development within railway maintenance.

ePilot provides a collaboration platform for the development of solutions for maintenance decision support, based on the needs and requirements from various stakeholders, in order to enable and transform the Swedish fragmented rail industry to an integrated industry. A new collaboration model has been developed in the ePilot, providing tools and game rules for enhanced collaboration towards jointly agreed goals. The model is dependent on trust, credibility in order for all parties to feel safe, during the whole project.

This paper will describe factors enabling a successful collaboration, collaborative methodology and provide conditions for continued participation in the ePilot project.

The purpose of this paper is to study and explore the essential aspects of data governance in eMaintenance that need to be considered such as data sharing and data ownership in a cross-organisational railway maintenance context. Furthermore, the paper develops and provides an approach to strategies and guidelines, which can be used to govern digital data sharing.

To fulfil this purpose, case studies of several projects where sharing of data between stakeholders in order to develop maintenance decision support, was selected as a research strategy and supported by a literature study. Empirical data were collected through interviews, workshops, document studies, and observations. An approach was developed and validated using a case study.

The proposed approach supports the understanding and establishing strategies and guidelines for data governance in a cross-organisational railway context. This can be considered as one of the enablers for information logistics for maintenance purposes where the approach can be used as a support tool in order to facilitate the development of maintenance decision support within the railway industry.

The Swedish railway is composed of several stakeholders, each one with individual objectives and strategies. Although maintenance data used by all, data sharing is not common. Due to this, the lack of data sharing, effects maintenance decision making negatively.

To support the collaboration necessary for data sharing, decision support tools and enhanced information and communication technologies are needed. Solutions have been successfully developed through research within the eMaintenance field. Research in ICT and maintenance have been conducted in the eMaintenance Lab at Luleå Railway Research Center (JVTC) at Luleå University of Technology, for more than a decade.

Condition based maintenance is enabled by implementing eMaintenance research results in the ePilot-project, in order to create a collaboration platform; which can transform the Swedish fragmented rail industry to an integrated system, from an organizational and technical point of view. Today, 25 sub-projects has been completed covering solutions e.g. system for predicting degradation of wheel and rail using data from way-side and mobile monitoring equipment and new inspection techniques.

The paper aims to describe some of the key factors that might enable or hinder the collaboration, sharing of data and implementation of good results, jointly creating the best prerequisites for the operation and maintenance of the railway system.

The goal of the project is to improve punctuality and minimize disruption in rail services. The project is an industry collaboration between JVTC, the Swedish Transport Administration, railway actors and innovators in Sweden.

In 116 thermographic measurements of 66 healthy male participants, 44 of whom were measured at least twice, hand skin temperature distributions before and after a cold stress test (CST) were examined to identify any typical characteristics of hand skin rewarming. On each hand, measurements from 18 regions of interest recorded every 10 s were used to calculate the surface average temperature. Temperatures at baseline (Tb), directly after cooling (Tc), and after 15 min of rewarming (Tf) were used for comparison and the averages of each finger, palm, and hand were analyzed. Using fits of normal distribution for the measured data, final hand skin temperatures were divided into two groups, A and B, with a calculated boundary at 25.4 °C. Digital analyses of all thermograms were performed to describe the process, and each group's rewarming patterns were observed. Group A was considered to demonstrate warm rewarming, since the whole hands reached a Tf approximately equal to the Tb. By contrast, Group B demonstrated cold rewarming and had whole hand Tf less than Tb. The predictive value of Tc was lower than that of Tb in Group A, whereas the opposite occurred in Group B. Altogether, the findings suggest different hand skin temperature rewarming patterns in healthy males.

Infrastructure managers (IMs) need to plan their maintenance work about 1½–2 years before a new train time table (TTT) comes into force to minimise the effect on traffic. Maintenance work that is planned in less than 1 year ahead of the TTT has to compete with, or need to be fitted into, operators’ applications for capacity. However, maintenance work is at times planned only a few weeks before execution, and depending on the railway line in question, a few hours during night can be available for maintenance. In addition, sudden failures in track normally require repair immediately or within a day. If rail transportation increases, it also becomes harder to find time in track for maintenance. Therefore, it is of interest to simulate maintenance tasks between trains to minimise track maintenance possession time. Such simulation can be used to: study maintenance work in TTTs with random and regular train departures; study the effect of exceeding allocated maintenance windows; and to study the effect of increase in train frequency. In this paper, Monte Carlo method is applied to simulate track maintenance between trains as a function of train frequency.

The Swedish railway is after deregulation composed, of several different stakeholders, each one with individual objectives and strategies to maintain their assets and rolling stock. Although some maintenance data are common between the stakeholders, no greater sharing of these data exists. The insufficient data availability impacts the effectiveness in maintenance decision making.The Luleå Railway Research Center (JVTC) has in more than a decade conducted research in eMaintenance. One of the objectives with eMaintenance research is to develop maintenance decision support tools through enhanced use of information and communication technology for data analytics from various data sources. These tools can also be used to enable condition based maintenance to minimize disruptions and optimise the maintenance cost in a railway system. Another objective this research is to discover how to offer operators, infrastructure managers and system integrators access to central computerised data to support decision making within operation and maintenance.eMaintenance solutions for railway are now being implemented in a pilot project called ePilot119 in the northern part of Sweden on track section 119 between Luleå and Boden. ePilot119 delivers a collaborative platform aimed to enable the development of eMaintenance solutions based on the needs and requirements from various stakeholders. These solutions are expected to enable and transform the Swedish fragmented rail industry to an integrated system, both from an organizational and technical point of view. Some of the objectives are to enhance the sharing of data, developing decision support, define the information and communication technology (ICT) infrastructure and transform ePilot119 to a common natural process for sharing maintenance decision support for the railway.However, implementing eMaintenance solutions to support effective and efficient maintenance decision-making related to a complex technical system (i.e. railway) and with a large number of heterogeneous stakeholders is challenging, and requires appropriate tools (e.g. framework, approaches, methodologies, and technologies).Hence, this paper aims to identify some of the significant factors which need to be considered in order to develop an appropriate implementation process and collaboration platform, which aim to facilitate maintenance decision-making through eMaintenance solutions. By identifying these factors that might hinder the execution of the project and implementation of good results, there is a possibility to jointly create the best prerequisites for the operation and maintenance of the railway system.

Rail traffic has increased manifold during the last decade. This development and the need for shift transportation from road to rail to decrease CO2 emission, creates a challenge for the railway industry to improve capacity in the network. The challenge is to do more effective inspection and maintenance in less time. An EU project ‘AUTOMAIN’ was initiated to optimize and automate maintenance and inspection activities with introduction of new planning and scheduling tools and methodologies. The project looked into reducing the maintenance possession time by around 40%. The project aim was to; adopt best practices from other industries in maintenance optimization, developing novel track inspection approaches for freight routes. The scope was for in-train measuring and self-inspecting switch, researching and assessing innovations that can improve the effectiveness and efficiency of large scale inspection and maintenance processes with a scope on track and switch maintenance, track inspection; developing key technologies that will drive the development of modular infrastructure design, and developing a new maintenance planning and scheduling tool to optimize the maintenance activities, taking account of the benefits brought about by other improvements in this project.The Consortium composition covers the railway maintenance and inspection field like; infrastructure managers, contractors, train operating companies, railway component industry, research organizations, small and medium enterprises (SMEs) and railway industry related organizations. In this paper, the authors have tried to summarize the methodology and results achieved in this project and how it has achieved the reduced maintenance possession time for higher railway traffic movements.

The measurement and improvement of track quality are key issues in determining both the restoration time and cost of railway maintenance. Applying the optimal tamping strategy helps reduce maintenance costs, making operations more cost effective and leading to increased safety and passenger comfort. In this paper, track geometry data from the iron ore line (Malmbanan) in northern Sweden, which handles both passenger and freight trains, are used to evaluate track geometry maintenance in cold climate. The paper describes Trafikverket’s (Swedish Transport Administration) tamping strategy and evaluates its effectiveness in measuring, reporting, and improving track quality. Finally, it evaluates the performance of the maintenance contractor and discusses the importance of the functional requirements stated in the outsourcing contracts.

An available, reliable and well-maintained railway is the foundation for competition and market growth. Demands on high standardsfor reliable rail transport, tight turnaround times and high utilization of resources (machines, workshops , staff) makes minimumdisturbance in the system to quickly disrupt the entire process of lost capacity, delays and reduced quality to customers as a result.The Swedish railway composed after deregulation, of several different parties, each one with individually objectives and strategy tomaintain their assets and rolling stock. Although some data are railway system common no greater sharing of operation andmaintenance data exists, which creates the risk of sub-optimisation.Luleå Railway Research Center (JVTC) has since 2005 determinedly conducted research in eMaintenance with the aim of usingdifferent types of condition data to develop decision support using preventive measures to prevent disruption of the railway systemin a cost effective manner. eMaintenance aims to perform and control the maintenance with help of condition data and isinterdisciplinary field based on the information and communication technology ( ICT) to ensure that maintenance is carried out inline with both the customer and the supplier's business goals and intrinsic components in all parts of a system's life cycle.eMaintenance concept has developed progressively over the years and now it is acdcepted o be implemented as a pilot project calledePilot119 in the north part of Sweden on track section 119 between Luleå and Boden. ePilot119 delivers a collaboration platform forthe development needs and requirements from various stakeholders to find solutions that enable and transform the Swedishfragmented rail industry to and an integrated system. ePilot 119 will demonstrate the advantages of working with informationtechnology and data in real time to control railway traffic and service. The approach is based on enhanced collaborationmethodology with a framework project and a central team that is unifying for finding smaller sub-projects for transform ePilot119 toa common natural process for sharing maintenance decision support for the railway. The pilot project aims to demonstrate thathigher availability, enhanced capacity and a cost efficient railway operation can be created using the information that is ineMaintenance lab when used in the right way at the. The goal and strategy and the methodology will be to implemented as a naturalapproach to section 119 and then successively implemented in other sections of track in Sweden.

The measurement and improvement of track quality are key issues in determining the time at which railway maintenance must be performed and its cost. Efficient track maintenance ensures optimum allocation of limited maintenance resources which has an enormous effect on maintenance efficiency. Applying an appropriate tamping strategy helps reduce maintenance costs, making operations more cost-effective and leading to increased safety and passenger comfort levels. This paper discusses optimisation of the track geometry inspection interval with a view to minimising the total ballast maintenance costs per unit traffic load. The proposed model considers inspection time, the maintenance-planning horizon time after inspection and takes into account the costs associated with inspection, tamping and risk of accidents due to poor track quality. It draws on track geometry data from the iron ore line (Malmbanan) in northern Sweden, used by both passenger and freight trains, to find the probability distribution of geometry faults.

The measurement and improvement of track quality are key issues in determining both the time and cost of railway maintenance. Efficient track geometry maintenance ensures optimum allocation of limited maintenance resources and has an enormous effect on maintenance efficiency. Applying the appropriate tamping strategy also helps reduce maintenance costs, making operations more cost effective and leading to increased safety and passenger comfort. In this paper, track geometry data from the iron ore line in northern Sweden, which handles both passenger and freight trains, are used to calculate track quality degradation trend in a cold climate. The paper describes Trafikverket’s (Swedish Transport Administration) tamping strategy and illustrates the distribution of safety failures in different seasons. It also analyses the track geometry degradation and discuss about the possible reasons for distribution of failures over a year and along the track.

The aim of this project is to increase the capacity of the existing railway infrastructure through effective and efficient maintenance process. Due to change in society and increasing awareness of people regarding environment and other factors, there is pressure to increase the capacity of the network so that number of goods and freights trains can be increased on the existing network. The increasing volume of rail traffic often leads to reduction of maintenance time window of rail track and other infrastructure, which gradually affects the reliability and availability which eventually leads to reduction in track capacity. An effective maintenance and maintenance - logistics (maintenance support) planning plays a key role in order to assure the additional network capacity. A decision support system will be a useful tool for assisting maintenance management for taking cost effective and optimum maintenance actions, considering economical and technical aspects of the railways sector and railway systems. The study will also consider the impact of an effective information logistics system for enhancing the effectiveness of maintenance leading to increase in capacity.

Division of Operation and Maintenance is involved in two work packages in the European 7:th framework research project Sustrail.WP4: Sustainable track and WP5: Business case.Over all SUSTRAIL project aim: SUSTRAIL aims to contribute to the rail freight system to allow it to regain position and market and the proposed solution is based on a combined improvement in both freight vehicle and track components in a holistic approach aimed at achieving a higher reliability and increased performance of the rail freight system as a whole and profitability for all the stakeholders. The SUSTRAIL integrated approach is based on innovations in rolling stock and freight vehicles (with a targeted increased in speed and axle-load) combined with innovations in the track components (for higher reliability and reduced maintenance), whose benefits to freight and passenger users (since mixed routes are considered) are quantified through the development of an appropriate business case with estimation of cost savings on a life cycle basis.WP4: Sustainable trackThis work package will facilitate the need for the railway infrastructure to accommodate more traffic whilst atthe same time reducing deterioration of track and wheels through increasing the resistance of the track to theloads imposed on it by vehicles. This will assist in sustainable achievement of increased speed and capacityfor freight traffic, thus contributing towards making rail freight more competitive. There is a very strong couplingto WP3 since it is essential to undertake a systems approach to analyse the combined track and vehicle loadsand deterioration. The outputs from the WP will also inform the decision making for WP5 that will select the most promising infrastructure technologies for testing and demonstration. The work package is divided into 5 subtasks. Task 4.1: Performance based design principles for resilient trackTask 4.2: Supportive ballast and substrateTask 4.3: Optimised track systems and geometryTask 4.4: Switches and crossingsTask 4.5: Track based monitoring and limits for imposed loadsWP5: Business CaseThis work package considers the business case and implementation issues associated with the vehicle andtrack options developed in WP3 and WP4 respectively. The work package will act as both an iterative filter for the options developed in WP3 and WP4 in order to help focus the engineering development to those options which are likely to have greatest overall net benefits, as well as providing a final business case appraisal for the preferred option. The assessment will include quantifying the Life Cycle Cost (LCC) of each option and a Reliability, Availability, Maintenance and Safety (RAMS) analysis where the parameters for this analysis are informed by the Duty Requirements established in WP2. The work package is divided into 5 subtasks. Task 5.1: LCC and RAMS analysisTask 5.2: User and environmental benefit modellingTask 5.3: Access charges for equitable redistribution of whole system savingsTask 5.4: Technical implementation and phasing issuesTask 5.5: Synthesis of Business Case

An available, reliable and well-maintained infrastructure is the foundation for competition and market growth. Infrastructure is often synonymous with technical assets operating in outdoor conditions, e.g. railway and road infrastructure. The harsh winter of 2009-2010 caused several railway assets to fail, resulting in cancelled and delayed trains. The costs were estimated to 3 billion SEK, according to the Swedish Transport Administration. Half of the delays could have been avoided by improvements in the railway infrastructure maintenance process, such as winter adjustments of assets, better information and communication, and preparedness and emergency plans. Moreover, little attention was paid to how the maintenance personnel are affected by a harsh working environment. It is well known that a cold climate reduces the functional capacity not only of technical systems, but also of humans, although there are no clear limitations for humans performing work in a harsh climate. Low temperature affects human performance by reducing the blood circulation, by burdening the heart, and by affecting other body parts like the skin, hands and feet. The impaired functional capacity and powers of concentration increase the risk of accidents and injuries. Human error due to reduced functional capacity caused by a cold climate may be one root cause of those failures which occur after maintenance has been conducted.A new method has been developed, called the "Performance-in-Cold Method by Linné", which makes it possible to measure and monitor each individuals own winter performance ability and the effects of cold weather, cold surfaces and vibrating tools. The measurements are made using an infrared camera that detects the surface temperature of the skin. The temperature of the skin can then be translated, according to previous research, into functional ability.The method has been fully or partially tested on different groups, i.e. maintenance personnel, cadets, biathlon skiers, office workers, physiotherapy students and schoolchildren. The aim has been to identify, analyze and improve the environment for each individual to enable her/him to perform in the best possible way in the cold. The goal is to create a health profile that allows individuals to achieve maximum performance without risk. The results show differences between individuals (men, women, people of different age), the extent of cold-related problems, and development areas for improvement of the working environment and work aids

The paper discusses a procedure for systematic and holistic (considering most of the factors influencing the rail degradation process) analysis and prediction of rail failures so that rail maintenance can be performed effectively. The current rail maintenance and reporting procedure followed by Banverket (Swedish National Rail Administration) for the Swedish Iron Ore Line is also described. The paper will also discuss on the improvement areas in Banverket's database management system highlighting what to measure and record and the reason behind it.This paper will help the infrastructure managers to better understand the existing rail maintenance procedure, and the improvements which can be incorporated in the existing procedure to make it more effective.

Several cost models have been used in the field of railway infrastructure over the years, but the usage of LCC (Life Cycle Cost) in infrastructure is quite limited. These cost models while taking decisions on maintenance and renewal actions rarely consider the whole life cycle perspective of the infrastructure. The important aspect of life cycle costing is to understand the factors that influence the LCC and the parameters that are needed to estimate it. This paper discusses the need of LCC for railway infrastructure and the current models in practice. It also discusses the cost model being followed at the Swedish National Rail Administration (Banverket) for its new investment and upgrading projects. Finally, a process for life cycle costing estimation is illustrated.

Drift och underhåll av järnvägsinfrastruktur är komplex, strikt reglerad av lagar och regelverk och måste ske i nära samarbete med alla järnvägens intressenter för att undvika suboptimering.Den rådande affärsstrukturen för den svenska järnvägen, med alla dess aktörer, som ibland har motstridiga krav och önskemål, gör det svårt att optimera för drift och underhåll. Situationen försvåras ytterligare av att banorna trafikera av blandad trafik, dvs. av gods- och passagerartåg med varierande hastighet och axellast. Att utveckla och integrera en holistisk underhållsstrategi som beaktar alla intressenters krav för att öka hela järnvägssystemets effektivitet kräver någon form av beslutsstöd.Den svenska järnvägen är uppdelad i flera olika affärsområden som ägs och drivs av nya oberoende organisationer och företag. Banverket är den myndighet som ansvarar för järnvägsinfrastrukturen. I egenskap av myndighet har Banverket sektoransvaret för forskning och utveckling inom järnvägssektorn. Ökade krav på effektivisering medförde att Banverket 1998 delades upp i en beställar- och utförarorganisation.I det här forskningsarbetet beskrivs och analysera hur Banverket förvaltar statens spåranläggningar enligt statens och intressenternas krav. Baserat på detta har ett begreppsmässigt ramverk utvecklats som beskriver de faktorer som förvaltaren av järnväg måste ta hänsyn till. Syftet är att ramverket skall hjälpa förvaltaren att fatta beslut som medför ett mer proaktivt underhållsarbete kan genomföras, som främjar hela transportsystemet och dess intressenter. Faktorerna i ramverket klassas i hur viktiga de är för underhållsstrategin dvs. hur stor deras inverkan är på kapacitet och transportkvalitet, hur flexibla de är och om förvaltaren kan påverka dessa med tillgängliga resurser.Ramverket beskriver också om faktorerna har strategisk, taktisk eller operativ inverkan samt hur de är relaterade till varandra och hur systemet påverkas om en av faktorerna förändras. Ramverket tar hänsyn till de övergripande transportpolitiska målen, lagar och regelverk, krav på hälsa, säkerhet och miljö, samspelet mellan fordon och bana respektive mellan förvaltare och underhållsentreprenör. Emedan ramverket speglas mot en beställar- och utförarorganisation har även outsourcing, partnering, benchmarking och riskanalys beaktats.Arbetet har utfört i nära samarbete med Banverket och andra järnvägsintressenter. Banverket har tillämpat ramverket för att ta fram underhållsstrategier för att göra drift och underhållsverksamheten mer effektiv.

Både spårägare och trafikföretag ser en allt större ekonomiskt vinst att i att gå över från förutbestämt (tids- eller kilometerbaserat) till tillståndsbaserat underhåll. Vid denna övergång är det viktigt att se över både metoder för tillståndsbedömning och gränsvärden för underhåll och utifrån dessa välja en underhållstrategi som blir kostnadseffektivt för hela järnvägstransportsystemet. Genom att diskutera underhållsgränser istället för säkerhetsgränser lyfts fokus till att omfatta både driftsäkerhet och kostnadseffektivitet för hela järnvägstransportsystemet. Med underhållsgränser avses en avvägning av underhållsinsatser kontra ekonomi i syfte att uppnå estimerad livslängd och leverera efterfrågad funktion till rätt pris. Syftet är att effektivisera underhållet, öka livslängden genom att minska antal hjul- och rälsbyten per år, samt att få en klarare återkoppling av underhållsåtgärder - effekt - till rätt kostnad och rätt pris. En förstudie har genomförts i syfte att utreda användandet av underhållsgränser bland järnvägsförvaltare i världen. Den mynnade ut i ett förslag till en pilotstudie som sedan genomförts med Malmbanan som "laboratorium" och med stöd av TTCI (Transport Technology Center, Inc). Projektet har uppnått synergieffekter genom att resurser lånats från andra pågående forskningsprojekt vid JVTC. Dessa är DeCoTrack-spårnedbrytning och fordonsklassning, Tillståndsbaserat underhåll för malmvagnar, LCC för spårväxlar, Utvecklingsprojekt TURSAM/SAMPLA och JVTC Forskningsstationen i Sävast. Målet är att finnas en metodologi och ett arbetssätt som gör det möjligt att finna tillämpbara kostnadseffektiva gränsvärden för underhåll av fordon och bana i samverkan. Pilotstudien inkluderar både en kartläggning av de system som används idag, en genomgång av möjlig teknik att utveckla för framtiden (resultat från forskningsstationen), litteratursökning (inte uppfinna hjulet på nytt), insamling av empirisk data och samlade erfarenheter från underhållspersonal samt en fallstudie i syfte att kartlägga vad man kan göra idag, brister och förbättringsområden. Resultat visare att för flera av de tillståndsmätningar som utförs idag finns redan underhållsgränser införda, t.ex.: Spårlägesmätningarnas B-fel Hjulskadedetektorns varningsnivå För att få en mer komplett bedömning av banan behövs förutom de metoder som finns idag även: Metod för att maskinellt detektera ytskador på räler Detaljerade uppgifter om spårväxlar Uppföljning av skarvar, svetsarFör att få en mer komplett bedömning av fordon behövs förutom de metoder som finns idag även: Mätning av lateralkrafter och gångegenskaper Tidig detektion av lagerskador Hjulprofil Eventuellt test av bromsar Bättre kvalité på detektering av ytdefekter Den dokumentation som behövs för att följa upp nedbrytningen är idag inte komplett och brister på så sätt att endast generella slutsatser kan dras. Viktiga förbättringar är: Alla underhållsåtgärder som påverkar anläggningen, oberoende om de genomförs efter en besiktning, revision eller ett akut fel, dokumenteras i ett system BIS uppdateras för varje förändring i anläggningen, vilket åligger entreprenören Åtgärder som inte är relaterade till objekt ska positionsbestämmas med spårkm-angivelse(stations- och sträckinformation är för grovt). I fall av okulär besiktning måste skadetyperna specificeras enligt kod, ev. bör man kräva att tillståndskontrollanter har certifierad kunskap om rälsskador Statistik över vilka fordon som passerat, tonnage, antal axlar och spårkrafter. Identifikation av fordonstyp och axel Data från forskningsstation kan användas för fordonsklassificering och bör kunna kopplas ihop med nedbrytningen på räl. Omvänt måste också hypoteser listas för när banan förorsakar hjulnedbrytning, t.ex. när friktionen ökar. Minst lika viktigt är att utveckla informationshanteringen från alla typer av detektorer, vilket kräver automatiska identifikation av de vagnar som man önskar följa. Med vagns ID är det möjligt att delge tågoperatörer och infrastrukturägare data som kan användas för trendning och fastställande av lämpliga underhållsgränser. Utifrån information som insamlas om en bandel kan man fastställa vilka underhållsgränser som tillämpas idag. Detta utgör då grunden för att förändra dessa gränser på ett sådant sätt att både trafikutövare och banförvaltare minskar sina kostnader. Litteraturstudierna visar att tillräckligt med kunskap finns för att påbörja ett sådant arbete. Däremot saknas heltäckande underlag för att säkert kunna säga om åtgärder ger effekt på kort sikt eftersom den historik som idag finns inte är av tillräckligt bra kvalitet. På längre sikt (3 år) är detta inget problem eftersom ett driftsäkerhetstänkande också innebär att även kvalitén på underhållsdata ska säkerställas. Det fortsatta arbetet bör inriktas mot: att ringa in de kostnadsdrivare som finns för fordon och bana. Att kartlägga samband mellan specifika hjul- och fordonsskador och räldefekter. Verifiering av effekter från underhållsåtgärder, t.ex. genom att mäta spårkrafterna i asymmetrisk slipade kurvor. En kartläggning av vilka nedbrytningsmodeller/simuleringsmodeller som kan komma till användning för prediktering av underhållsinsatser Koppling mot ekonomi, dvs. beräkning av hur stor påverkan av kostnadsdrivare blir genom att förändra underhållsstrategin.

Arbetsgrupp TURSAM (Tillämpat underhåll i samverkan) har arbetat sedan 2002 som ett samarbetsforum för att effektivisera drift och underhåll på Malmbanan. Gruppen är bemannad med nyckelpersoner från järnvägssektorn med erfarenhet och kompetens från drift och underhåll av järnväg. Järnvägstekniskt Centrum (JVTC) vid Luleå tekniska universitet agerar facilitator och erbjuder en neutral spelplan. Gruppen arbetar under partneringformer mot de gemensamma målen: Att befrämja samarbete och omsätta forskningsresultat till praktisk nytta Minska totalkostanden för underhåll av bana och rullande material Optimera nätets kapaciteten och tillgänglighet för tågtrafik och banunderhåll Minska tågförseningar d v s öka punktligheten 2005 inleddes med 11 aktiva projekt, 11 nya genererades och 9 avslutades. Två av projekten har "slussats vidare" som förslag till nya forskningsprojekt. Förbättringsprojekten har haft fokus på att nå mål D "minska tågförseningar". Som god tvåa kommer Mål B "Att minska underhållskostnaden" emedan Mål A och B är klart under- representerade. Denna rapport innehåller också projektsammanfattningar för de projekt som pågått och påbörjats under 2005. TURSAM-gruppen har också genomfört en benchmarking mellan stråk 7 och 21, stambanan genom övre norrland och Malmbanan, anordnat en workshop om rälsslipning samt skickat ut två nyhetsbrev i syfte att sprida information om TURSAM-gruppens arbete. Tack vare utvecklingsprojekt TURSAM som finansieras av EU Mål 1 Strukturfond, Länsstyrelsen, Banverket Norra Banregionen och LTU har arbetet med att etablera en gemensam webb-plattform (JVTC-portalen och SAMPLA) initierats och accelererats. Webbplattformen ska underlätta arbete över organisationsgränser, forskning och testverksamhet i spår.

Projektet Stratoforce (Strain to Force Wayside Detector) är ett delprojekt ingående i projektet "Det entreprenöriella universitet". Stratoforce har utvecklats i forsknings- och utvecklingsprojektet DeCoTrack vid Järnvägstekniskt Centrum (JVTC) av forskaren Dan Larsson vid Damill AB. Ett nytt sätt att mäta spårkrafter från förbipasserande tåg har utvecklats i syfte att kunna klassificera spårfordon med avseende på hur dessa krafter påverkar spåret. Delprojektet syfte har varit att dels utveckla system för kodifiering av data så att det går att presentera on-line, delas att paketera detta som en säljbar och ny produkt för beslutsstöd både till spårägare och trafikoperatör. Stratoforce levererar nu två produkter som är under utvärdering i JVTC rum för produktutveckling i processystemet SAMPLA.

Arbetsgrupp TURSAM (Tillämpat underhåll i samverkan) har arbetat sedan 2002 som ett samarbetsforum för att effektivisera drift och underhåll på Malmbanan. Gruppen är bemannad med nyckelpersoner från järnvägssektorn med erfarenhet och kompetens från drift och underhåll av järnväg. Järnvägstekniskt Centrum (JVTC) vid Luleå tekniska universitet agerar facilitator och erbjuder en neutral spelplan. Gruppen arbetar under partneringformer mot de gemensamma målen: Att befrämja samarbete och omsätta forskningsresultat till praktisk nytta Minska totalkostanden för underhåll av bana och rullande material Optimera nätets kapaciteten och tillgänglighet för tågtrafik och banunderhåll Minska tågförseningar d v s öka punktligheten Arbetet har resulterat i 18 projekt varav 4 nystartades under 2004. Projekten har haft mer tyngd mot bana och mindre på fordon. TURSAM har därför tagit beslut att arbeta mot den gemensamma nämnaren för alla deltagande organisationer, nämligen: Planering av tågtrafik, Kontaktledning- och strömavtagarproblematik Hjul och räl-problematik Förbättringsprojekten har också haft fokus på att nå mål D "minska tågförseningar". Som god tvåa kommer Mål B "Att minska underhållskostnaden" emedan Mål A och B är klart under- representerade. Denna rapport innhåller också projektsammanfattningar för samtliga projekt som följts av TURSAM gruppen under perioden 2002 till 2004.

Maintenance is an ongoing process for any system with the purpose to maintain its given function during its lifetime. Since maintenance is an integrated part of the business process, correctly performed maintenance creates increased business values. For this, the management must strive for continuous improvement of maintenance process. One powerful tool for this purpose is benchmarking, eg comparing own performance with best in the class or other high performance organizations and learning what they do to achieve their high level of performance. To make a successful comparison, common performance indicators must be identified and used. Performance indicators can broadly be classified as lead or lag indicators, where lead indicators are performance drivers and lag indicators are outcome measures. Today, there is a lot of performance indicators in use connected to maintenance, covering for example the area of safety, asset condition and asset reliability, maintenance performance and cost control.This paper presents two case studies, the first one deal with benchmarking the maintenance process and where as the second one compares the use of maintenance performance indicators at the Swedish National Rail Administration (Banverket). We discuss some benchmarking results indicating for example how maintenance strategies, i.e. proactive or reactive, impact the maintenance costs and the ratio of unplanned maintenance. We also emphasize that many of the maintenance performance indicators are used by various organizations abroad and thus provide Banverket an opportunity to benchmark its operation internationally to improve its performance. One of the findings in both case studies is that there are two critical parameters that are missing from the list of indicators, namely traffic volume and infrastructure age. An attempt is also made to analyze the impact of chosen indicators, as well as suggesting future maintenance indicators for future benchmarking.

Rätt utfört underhåll skapar mervärde. Underhåll bedrivs som en kontinuerlig process under ett objektets livstid i syfte att bevara dess funktion. Benchmarking anses vara ett kraftfullt verktyg för affärsutveckling/förbättring. Benchmarking ger underlag till förbättringar genom att ta lärdom från den som är marknadsledande och "kopiera" detta. Ett led i att effektivisera underhållet av järnvägens infrastruktur har varit att dela upp den svenska infrastrukturförvaltarens organisation (Banverket) i beställare och utförare där utförarledet (Banverket Produktion) successivt konkurrensutsätts. Upphandling av drift- och underhållsentreprenader är komplex, både på grund av anläggningarnas tekniska komplexitet och svårigheter att beskriva vad som skall upphandlas respektive vilken slutprodukt som eftersträvas. Flera olika modeller för upphandling har prövats med varierande resultat. Denna benchmarking är föranledd av önskemål från en av förvaltarregion att kunna förbättra sin drift- och underhållsentreprenad genom att ta lärdom av andra. Resultatet visar att benchmarking är möjlig att använda samt att indikatorn mängden avhjälpande i förhållande till förebyggande underhåll kan användas för att mäta underhållseffektivitet. Fler indikatorer och mätmetoder bör utvecklas beroende på vilket perspektiv man vill jämföra t.ex. Life Cycle Cost (LCC), affären "Drift och underhåll" eller extern jämförelse med andra förvaltningar. Benchmarkingen pekar ut ett Banområde (förvaltningsområde) som det goda exemplet. Genom intervjuer samt studier av förfrågningsunderlaget har de goda exemplen identifierats. Dessa är: Målstyrning av drift- och underhållsentreprenaden kombinerat med incitament. Styrkort, kvalitetsmöten och feedback underlättar målstyrning. Frekventa möten där även ledningen för förvaltningsområdet deltar ökar engagemang. Samverkansformer och en öppen och rak dialog, t.ex. partneringsamverkan. Fokus på att utöka förebyggande underhåll på anläggningar som förorsakar många funktionsstörningar och som är dyra i underhåll t.ex. spårväxelunderhåll ger resultat. Kostnadsbilden per anläggning eller spårmeter varierar kraftigt mellan banområdena detta kan bero på anläggningarnas standard, förslitningsgrad, klimatpåverkan respektive hur de nyttjas. Förbättringsområden för indata till benchmarking är: Att analysen kompletteras med korrektionsfaktorer för anläggningarnas tillstånd (ålder och förslitningsgrad), hur mycket trafik som rullat över totalt och per år och tillgänglig tid i spår för att utföra underhållsarbete. Strukturerna för återrapportering av underhåll används vid ekonomisk återrapportering så att det går att särskilja drift, avhjälpande underhåll och förebyggande underhåll. Att s.k. speciella satsningar särskiljes, t ex punktlighetshöjande åtgärder, utbyte av i förtid åldrande slipers, vilket gör att dessa går in i ramen för "normala" underhållet. Ett utvecklingsområde för benchmarking är att hitta fler relevanta jämförelsemått med vars hjälp man kan identifiera framgångsrika organisationer och kritiska framgångsfaktorer.

The nature of maintenance is complex and greatly influenced by relationship among various actors involved in execution of maintenance tasks. The relationship factor becomes more critical when outsourcing maintenance tasks. The most important success factor is creating mutual "goodwill trust" between partners. Another important factor is the use of economic incentives for both parties. A formal partnering process, top management support and relevant outcome measures are also important for a partnership to be positive. Partnering is a potential "tool" to create success. Based on a review of the partnering literature and experiences from Swedish railway sector, a partnering framework for maintenance contracts has been developed. The partnering framework considers four main factors, namely requirements and potential for partnering, the partnering process, success elements and measures on partnering success.

In 2000, the concept of partnering was introduced as a pilot project in an in-house contract for operation and maintenance of railway infrastructure. A facilitator introduced the client, the Swedish National Rail Administration (Banverket), and the in-house contractor, Banverket Produktion in partnering procedures before a contract was finalised. A contract with a target cost combined with incentives was negotiated. The partnering process was started by forming a team consisting of key personnel from the client and contractor. A charter containing mutual objectives was developed. Expected targets from the partnering process were achieved during 2001 and Banverket has decided to continue with the partnering process during the current year 2002 and expects to improve upon results to date. This paper presents the experiences from the implementation of partnering process to enhance the effectiveness of maintenance processes in order to enhance railway network efficiency in Sweden.

Att förvalta statens järnvägar är en komplex uppgift där hänsyn måste tas till interna och externa faktorer och processer samtidigt som krav på effektivitet ställs från ägare, kunder och slutkunder. Banverket bildade 1988 genom att det affärsdrivande verket Statens Järnvägar delades i ett infrastrukturverk, Banverket, och ett trafikutövningsverk SJ. Vid tidpunkten för delningen var infrastrukturanläggningarna i stort behov av upprustning och förnyelse. Till att börja med tillämpades regelstyrt och schemalagt arbete, s.k. förutbestämt underhåll men i mitten av 90-talet beslutades att Banverket skulle införa tillståndsbaserat underhåll i kombination med förutbestämt underhåll. 1998 kom nästa förändring då Banverket delades i en beställar- och utförarorganisation, där den interna utförarorganisationen för drift och underhåll successivt konkurrensutsatts fr.o.m. den 1/7 2001. Under efterföljande period har avhjälpande underhållet tenderat att öka på bekostnad av det förebyggande och en ny aktiv drift- och underhållsstrategi bör därför arbetas fram. Forskningen syftar till att identifiera, undersöka och beskriva de yttre och inre faktorer som påverkar möjligheterna för att forma en aktiv strategi för drift och underhåll som är i linje med verksamhetens övergripande mål. Med hjälp av ett ramverk kan deras inbördes relationer samt samspelen dem emellan beskrivas. Målet är sedan att ramverket ska kunna används för att beskriva hur en aktiv strategi för förvaltning av infrastruktur för järnväg kan formas. Forskningsarbetet kan indelas i fyra delar. I den första delen studeras teori om underhåll, strategi och ramverk. Med denna som bas görs sedan en kartläggning av nuläget. I den andra delen genomförs en analys där nuläget jämförs med teorin och avvikelser konstateras. Den tredje delen utgörs av ett experiment som löper genom den första och andra delen. I experimentet görs ett försök att identifiera drift- och underhållsmål utifrån Banverkets övergripande mål och sedan koppla dessa mot hur Banverket planerar och utför drift och underhåll för att slutligen jämföra dessa mot faktorer som vänder fokus från kostnad till värdeökning. I den fjärde delen diskuteras analysens resultat och slutsatser. Analysen mynnar ut i ett förslag till ett ramverk som visar vilka externa och interna faktorer som bör beaktas då en drift- och underhållsstrategi formas. Ramverket visar att underhållsstrategin bör vara i samklang med budget- och upphandlingsstrategin samt pekar på de viktiga samverkansområdena mellan trafikutövare, entreprenör och den interna producenten av farbar bana, Banverket Trafik. Nödvändiga insatser för drift och underhåll och underhåll bör styras av behovet, men i den statliga järnvägssektorn styrs insatserna också av regleringsbrev och interna föreskrifter. Detta begränsar banförvaltarens handlingsutrymme och i första skedet bör en översyn av föreskrifterna påbörjas för att identifiera gapet mellan krav och resultat. Ramverket pekar ut de faktorer som strategin måste ta hänsyn till samt deras inbördes relationer. Vissa av dessa faktorer är styrande och svåra för Banverket att påverka t.ex. ägarens krav, järnvägslagen, anslagsfinansiering och politiska beslut. Andra faktorer har flexibilitet att påverka resultatet och genom ett långsiktigt tänkande kan dessa användas för att inleda processen med att vända en reaktiv strategi till en proaktiv.

Ofotenbanen är cirka 40 km lång och är en av Norges mest belastade banor. Då Ofotenbanen är geografiskt isolerad ur ett norskt järnvägsperspektiv medför detta att den, trots sin korta längd, fram till dags dato behöver både en egen förvaltnings- och produktionsorganisation. Vid jämförelser med andra bansträckor i Norge leder detta till relativt höga totalkostnader räknat per kilometer bana. En bidragande orsak till detta är att de fasta kostnaderna måste fördelas på relativt få bankilometer. En opartisk undersökning om möjligheterna att samordna eller eventuellt köra gemensam drift på sträckan Kiruna-Riksgränsen har därför utförts av JvtC (Järnvägstekniskt Centrum) på uppdrag av Jernbaneverket (JBV) i Narvik. Analysen visar på likheter i organisationsstruktur (beställar- och utförarorganisation). Beträffande kostnadsbilden har konstaterats att JBV avsätter ca 12% av total budget till förvaltning (overhead-kostnader), medan motsvarande andel på svensk sida uppgår till mindre än 1%. Detta beror på att JBV måste fördela ut dessa kostnader på färre kilometer järnväg än Banverket (BV). Ytterligare bidragande faktor är att samtliga infrastrukturella kostnader på norsk sida belastar/betalas via förvaltarorganisa-tionens budget, vilket inte är fallet för svenskt vidkommande. Exempel på sådana är kostnader för järnvägsrelaterade lokaler som inte används direkt av förvaltningsorganisationen (stationsbyggnader, trafikledningscentralen m.m.). Analys av banrelaterade kostnader visar att de aktiviteter som genomförs i spår genererar likartade kostnader per spårmeter, om än något lägre på norsk sida. På svensk sida finns mer pengar inom budgetramen för preventivt underhåll. För att göra banan mer konkurrenskraftig t.ex genom att kunna pressa vidmakthållandekostnaderna så att det t.ex kan bli möjligt att sänka banavgifter är det viktigt att se över möjligheterna att minska kostnaderna. Eftersom samordning eller gemensam drift med Jernbaneverket i övrigt är starkt begränsat bör möjligheten att samordna verksamheten med den järnväg som ansluter till Ofotenbanan, dvs Malmbanan utredas djupare. Förslag på ett antal arbetsuppgifter möjliga att samordna eller köra i gemensam drift finns uppräknade i kapitel 6.

Ofotenbanan mellan Narvik-Riksgränsen är 42 km lång och Norges mest belastade järnvägslinje. Banan har en konstant fallhöjd från 590 m över havet vid Bjørnfjell ned till några få meter över havet vid hamnen i Narvik. Ca 55% av sträckan har en kurvradie som understiger 600 meter. Banan trafikeras av tunga malmtåg (axellast 25 ton, inom två år 30 ton) samt persontåg, ARE (=Arctic Rail Express) containertåg och arbetsfordon. Det tågledningssystem som används på Ofotenbanan bygger på att man har spårledningar som sektionerar spåravsnitt så att det är möjligt att detektera närvaro respektive icke närvaro av ett fordon/banararbete. Detta sker genom att rälerna kortsluts av fordonsaxlar eller kortslutningsdon. Sektionering sker med hjälp av isolerskarvar som förhindrar att spårströmmar passerar till nästa spårsektion. Isolerskarvarna är kopplade till optiska signaler som slår om till rött då överledning av ström sker mellan rälerna eller över en isolerskarv. Det senare inträffar på grund av övervalsning av rälmaterial, nedböjning eller att magnetiskt järnspån lägger över det isolerande mellanlägget i isolerskarven. Rödljuskörningarna antas i stor utsträckning vara kopplade till fel på isolerskarvar. För att finna förklaringar och möjliga lösningar på dagens problem med tågstörningar så har Jernbaneverket i Narvik initierat ett nytt projekt under namnet Rød-lys. Projektgruppen har i sin tur kontaktat det järnvägstekniska centrumet (JvtC) vid Luleå Tekniska Universitet för att få hjälp i arbetet. Arbetet har delats in i två delområden. I det ena delområdet (befintligt system) har arbetet koncentrerats på att beskriva nuläget samt att se om det är möjligt att modifiera underhåll och konstruktion på dagens isolerskarvar. Metod har varit insamling av empirisk data från databaser, manuella system och intervjuer samt fältmätningar och tillståndskontroll. I det andra delområdet (framtida system) har en kartläggning av alternativa positioneringssystem genomförts. Metod har varit datainsamling via Internet, Banverkets förstudierapport BT 98019, intervjuer och offerter. Resultatet av arbetet visar på att nuvarande isolerskarvar genererar problem. Detta bland annat beroende på att skarvarna är dåligt underhållna. Skarvar av typ EXEL verkar inte ha bättre hållbarhet än de övriga medan man i Sverige har goda erfarenheter av den skarven på Malmbanan. Ett alternativ är den franska förlimmade skarven med 6 bultar som också visat goda egenskaper i Sverige, dock ännu inte nyttjad på Malmbanan. För bl.a. EXEL- skarven gäller att den måste underhållas t.ex. vad gäller momentdragning. Vi har också lämnat förslag på åtgärd som kan minska problemen med spånbrygga och övervalsning hos skarvarna men det tycks inte vara möjligt att uppnå en 0-vision (0 fel). För detta erfordras enligt vår bedömning ny teknik som ersätter isolerskarvarna. Av de alternativa teknikerna till isolerskarvar tycks frekvensspårledningar vara att föredra. De finns i kommersiell drift på många håll, bl.a. på Gardermobanan i Norge. Kostnaden för sådana system verkar också rimlig, ca 250-300 000 SEK per spårledning. En reservation gäller deras störtålighet. Vid tågdrift med växelströmslok har ibland störningar från loket påverkat spårledningen.