Abstrakt
Telefonrådgivning är ett snabbt växande område som involverar allt fler sjuksköterskor och distriktssköterskor. Särskilt på hälsocentraler är telefonrådgivning ett nytt och allt mer omfattande arbetsmoment. En god kommunikation mellan sjuksköterska och patient kan förstärka patientsäkerheten vid telefonrådgivning. Syftet med studien var att undersöka faktorer av betydelse för patientsäker kommunikation vid telefonrådgivning på hälsocentraler utifrån distriktssköterskors och sjuksköterskors perspektiv. Metoden som använts är en tvärsnittsstudie, där en frågeenkät skickades ut via mail med länk till Google forms, till 70 distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetar på hälsocentraler i Norrbotten. Av de 70 enkäter som skickades ut besvarades 51, vilket gav en svarsfrekvens på 72,9%. Resultat visade att utbildning i telefonrådgivning gör att upplevelsen av stress minskar, distriktssköterskor och sjuksköterskor värderar erfarenhet som en av de viktigaste faktorerna för patientsäker kommunikation. Datoriserat beslutstöd, kunskap om samtalsprocessen, systematisk utveckling av samtal samt uppföljning och utvärdering av egna råd är andra faktorer av betydelse för patientsäker kommunikation. Slutsatser är att patientsäker kommunikation vid telefonrådgivning nås genom regelbunden utbildning och utveckling i kommunikationsfärdigheter samt tillgång till rätt stöd.
Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.
Bakgrund: Klinisk försämring av patienter kan ske när som helst under vårdtiden på sjukhus. Obemärkt kan det leda till att patienter hamnar i ett kritiskt eller livshotande tillstånd. Tidig upptäckt av försämring innebär bättre utgång för patienter. Detta leder vidare till bättre patienthälsa, färre vårdskador, kortare sjukhusinläggningar och andra effekter på samhället i stort. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om faktorer som påverkar sjuksköterskors tidiga upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Metod: Studiens design var i form av en integrerad litteraturöversikt. Litteraturöversikten utgick från 11 artiklar där 3 hade kvalitativ metod, 7 kvantitativ metod och en mixad metod. Vetenskaplig litteratur hittades via databaserna PubMed och CINAHL. Dataanalysen skedde stegvis genom datareduktion, datadisplay och datajämförelse. Resultat: I resultatet framkom fem stycken områden som innefattade flera faktorer vilka påverkade sjuksköterskors tidiga upptäckt av försämrat tillstånd hos patienter. De områden som framkom i studien var; kliniska fynd, klinisk kompetens, samarbete inom vårdteamet, kontinuitet i omvårdnaden och sjukhusets organisation. Slutsats: Det fanns flera olika områden och faktorer som påverkade tidig upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Områdena sträckte sig från allt mellan sjuksköterskans kliniska utförande av arbete till större organisatoriska faktorer. Bemanningen inom vården var en ständigt återkommande faktor i studier. Därför krävs mer kunskap bland annat för att få fler att vilja utbilda sig till sjuksköterskor och stanna kvar inom yrket.
Bakgrund: Transition kan beskrivas som övergången från en fas, tillstånd eller status i livet till ett annat. Transition mellan barn- och ungdomspsykiatrisk och vuxenpsykiatrisk vård är en viktig hälsofråga, där patienters upplevelser är sparsamt belysta. Tidigare studier har framhållit behovet av att utveckla övergångsprocessen och att då utgå från ett personcentrerat perspektiv med förståelse för ungdomarnas förutsättningar.
Syfte: Syftet med studien var att utforska unga vuxnas upplevelser av transitionsprocessen från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna.
Metod: Åtta unga vuxna som gjort övergången till vuxenpsykiatrisk vård för mellan ett och fem år sedan intervjuades genom en semistrukturerad intervju. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Att bli sedd och bekräftad är grund för delaktighet och att känna sig värdefull, att övergången kan visa sig vara en ny möjlighet och att sammanhållet stöd behövs för tillgång till god och jämlik vård. Studien bekräftar tidigare forskning, som beskriver transitionen som en period där behov av stöd från vården och närstående kan vara avgörande. Samtidigt framkommer upplevelsen av övergången som en möjlighet att växa som människa. Kritiska punkter som kan associeras med positiva och negativa utfall i transitionsprocessen går att urskilja, vilket ligger i linje med studiens utgångspunkt i transition som omvårdnadsteori.
Slutsats: Transitionen från barnpsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna är ett område där samskapande perspektiv och personcentrerad vård har potential att minska hälsorisker och främja personlig utveckling och återhämtning. Genom att utforska upplevelsen för unga vuxna som genomgått denna transition inom den psykiatriska vården kan studien bidra till ökad kunskap om processens möjligheter och hinder.
Bakgrund: Majoriteten av föräldrar i Sverige väljer att vaccinera sitt barn enligt det nationella vaccinationsprogrammet, men vissa föräldrar känner tveksamhet inför detta av olika anledningar. Sjuksköterskor verksamma inom barnhälsovård möter dessa föräldrar i sitt dagliga arbete och har i uppgift att bemöta föräldrarna utifrån deras individuella uppfattningar kring vaccination på bästa sätt. Syfte: Att beskriva erfarenheter hos sjuksköterskor inom barnhälsovård av att möta föräldrar som är tveksamma till att vaccinera sitt barn. Metod: Studien har genomförts utifrån kvalitativ metod med induktivt förhållningssätt. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor inom barnhälsovård, intervjuerna analyserades genom tematisk innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades, Försöka förstå orsaken till tveksamheten, Utmaning i att förmedla kunskap och information och Respektfullt bemötande oavsett beslut. Slutligen identifierades även ett övergripande tema, En god relation är kärnan i mötet med tveksamma föräldrar. Slutsats: Som sjuksköterska inom barnhälsovård är det viktigt att skapa en god relation med föräldrarna för att kunna stötta dem på bästa sätt kring deras beslut om vaccination. Relationen har betydelse för den enskilda individen men även för samhället i stort.
Introduktion: Ambulanssjuksköterskors möte med akut sjuka barn är få och larmen med sjuka spädbarn är ännu färre. Med en ökad centralisering ökar även fenomenet av prehospitala förlossningar och i förlängningen exponeringen av det nyfödda barnet och deras eventuella komplikationer. Syftet: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor där datan analyserades med innehållsanalys. Resultat: Två kategorier: Att vara i behov av ökad kompetens och Att ge och få stöd är viktigt var resultatet av analysen. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade lite erfarenhet av luftvägshantering prehospitalt på spädbarn. De upplevde att deras utbildning var bristfällig i området. Allt detta beskrevs vara faktorer som skapade en negativ stress runt hela processen av omhändertagandet. De fann trots detta möjligheten att ge föräldrarna stöd och fann själva stöd hos sina kollegor både kompetensmässigt under tiden av omhändertagande och känslomässigt efteråt. Slutsats: Spädbarn med ofri luftväg är en patientgrupp med komplexa vårdbehov, där ambulanssjuksköterskan utmanas kompetensmässigt och känslomässigt. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad kunskap inom området. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation som ett spädbarn med ofri luftväg innebär. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området.
Bakgrund: Centralisering av sjukvård har bidragit till färre antal akutmottagningar. Antalet ambulanstransporter har blivit fler och avstånden till sjukhus längre, vilket ställer höga krav på ambulanspersonalens kompetens. I glesbygd ställs ambulanspersonalen ofta inför utmaningar då för få resurser finns att tillgå. Syfte: att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt vårda patienter med kritiska tillstånd i glesbygd. Metod: Nio legitimerade sjuksköterskor som arbetade på två olika ambulansstationer belägna i glesbygd i Norra Sverige intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Den transkriberade texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fem kategorier: Att långa avstånd förlänger vårdtiden, Att bristande resurser försvårar omhändertagandet, Att känna sig ensam och otillräcklig, Att trygghet i teamet stärker omvårdnaden av patienten, Att utbildning och utveckling bidrar till ökad trygghet. Sjuksköterskorna i ambulans i glesbygdstudien upplevde att det var påfrestande att stå ensam med stora och för patienten livsavgörande beslut. De upplevde att arbetet krävde mycket av dem som sjuksköterskor då de fick vårda patienter med kritiska tillstånd under en lång tid på grund av långa avstånd och samtidigt hade för få resurser att tillgå. Vidare upplevdes arbetet som utmanande och deltagarna beskrev att de alltid försökte lösa situationerna efter de förutsättningar som fanns. Ett väl fungerande samarbete med kollegor beskrevs vara viktigt. Sjuksköterskorna beskrev även att det var viktigt att ha en bred kompetens inom akutsjukvård. Slutsats: Prehospital vård i glesbygd och omhändertagande av patienter med kritiska tillstånd är utmanande. Sjuksköterskor bör besitta bred kompetens och utbildning inom akutsjukvård kan främja omvårdnaden i komplexa situationer. Utvecklingsområden har identifierats under studiens process och ytterligare forskning inom området är önskvärt för vidare kliniska implikationer.
BackgroundEarlier studies in nursing homes show a high prevalence of cognitive impairment, dependency in activities of daily living (ADL), pain, and neuropsychiatric symptoms among residents. The aim of this study was to explore the prevalence of the above among residents in a nationally representative sample of Swedish nursing homes, and to investigate whether pain and neuropsychiatric symptoms differ in relation to gender, cognitive function, ADL-capacity, type of nursing-home unit and length of stay.MethodsCross-sectional data from 188 randomly selected nursing homes were collected. A total of 4831 residents were assessed for cognitive and ADL function, pain and neuropsychiatric symptoms. Data were analysed using descriptive statistics and the chi-square test.ResultsThe results show the following: the prevalence of cognitive impairment was 67 %, 56 % of residents were ADL-dependent, 48 % exhibited pain and 92 % exhibited neuropsychiatric symptoms. The prevalence of pain did not differ significantly between male and female residents, but pain was more prevalent among cognitively impaired and ADL-dependent residents. Pain prevalence was not significantly different between residents in special care units for people with dementia (SCU) and general units, or between shorter-and longer-stay residents. Furthermore, the prevalence of neuropsychiatric symptoms did not differ significantly between male and female residents, between ADL capacities or in relation to length of stay. However, residents with cognitive impairment and residents in SCUs had a significantly higher prevalence of neuropsychiatric symptoms than residents without cognitive impairment and residents in general units.ConclusionsThe prevalence rates ascertained in this study could contribute to a greater understanding of the needs of nursing-home residents, and may provide nursing home staff and managers with trustworthy assessment scales and benchmark values for further quality assessment purposes, clinical development work and initiating future nursing assessments.
Parkinsons sjukdom är en progressiv kronisk neurodegenerativ sjukdom som i ett sent skede gör att den som drabbas har ett stort behov av omvårdnad. Den sjukes anhöriga tar ofta huvudansvaret över omvårdnaden, vilket innebär begränsat liv, behov av stöd och att sätta sina egna behov åt sidan. Syftet i denna studie var att beskriva upplevelser av att vårda en närstående med Parkinsons sjukdom. Tio vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys, vilket resulterade i fem kategorier: Att livet är begränsat med den sjuke i centrum; att acceptera det nya livet och ta hand om sig själv; att se och hantera förändringar och en oförutsägbar kropp hos den sjuke; att ha hjälp och stöd av utomstående; att vilja ha kontroll i vårdandet. Resultatet visade att vårdare till närstående med Parkinsons sjukdom upplevde brist på stöd, att den sjuke alltid är i centrum samt att de blev undanhållna information från sjukvården om sjukdomen. Slutsatsen var att sjuksköterskor behöver ge stöd och mer plats åt den som vårdar, samt att ge ärlig information om sjukdomens alla aspekter.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män som har en påverkan på den sexuella hälsan och livskvalitén i stor utsträckning. Sexualitet är en viktig del av människan genom livet och bör därför beaktas av vården. Syftet med litteraturstudien var att beskriva mäns upplevelser av hur den sexuella hälsan påverkades av prostatacancer. Tretton vetenskapliga artiklar analyserades med manifest innehållsanalys. Genom en sammanställning och analysering av data utformades tre kategorier med sex underkategorier. Resultatet visade att männen hade känslomässiga upplevelser i samband med val av behandling, kroppsliga förändringar, förlust av förmågor och sjukdomens påverkan på den sexuella hälsan. Vidare beskrevs en genomgående brist av stöd och information från sjukvården. Det framkom också att männen upplevde att de sexuella förändringarna hade en inverkan på deras självbild, nära relationer och framtida hopp. Vidare diskuterades resultatet med slutsatsen att sjukvården måste utvecklas för att kunna möta patienter i behov av stöd och frågor kring sexuell hälsa.
Post-traumatic stress disorder (PTSD) kan uppkomma efter att en person upplevt en traumatisk händelse. Det kan vara i fysisk form som våld eller trafikolycka, eller i emotionell form till exempel genom att bevittna trauma eller utsättas för psykiskt våld. I krigsdrabbade länder och områden är det inte bara militärer som bekämpar kriget som utsätts för trauma, utan även den civila befolkningen. För personer som upplevt trauma och fått PTSD kan det innebära en stor förändring i livet, som kanske aldrig blir sig likt igen. Veteraner som genomfört utlandstjänst utvärderas rutinmässigt när de kommer hem vilket gör det enkelt att fånga upp de som lider av PTSD. Flyktingar utvärderas inte i närheten i samma utsträckning, vilket gör att det finns ett stort mörkertal. Psykisk ohälsa ses som något svagt och är nästan tabubelagt såväl bland militärer som flyktingar. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av att leva med PTSD efter krigsrelaterade händelser. En kvalitativ design användes och 23 vetenskapliga artiklar granskades och bland dessa användes tolv. Analyserna av artiklar om flyktingar respektive veteraner skedde separat. Detta resulterade i totalt åtta slutkategorier, tre för flyktingar och fem slutkategorier för veteraner, som vi har valt att redovisa i två separata delar. Resultatet visade att flyktingar och veteraner skiljer sig i vad de rapporterar som de största bekymren med att leva med PTSD. Flyktingar rapporterade en större mängd fysiska besvär och att avsaknad utav familjen var stora hinder till förbättring. Även psykosomatiska besvär var vanligt hos flyktingar. För veteraner är en känsla av att inte höra hemma i samhället och känna sig som en outsider i samhället det största besvären. Veteranerna upplevde också att en känsla av att ha förändrats utav sina upplevelser. Det fanns en person före och en person efter krigsupplevelsen.
Att drabbas av en ryggmärgsskada innebär en enorm påfrestning för en persons välmående. Det innebär också stora förändringar och utmaningar i det vardagligalivet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av att leva medförlamning till följd av ryggmärgsskada. För att besvara studiens syfte analyserades ett narrativ i form av en självbiografi. Självbiografin var skriven av en person somdrabbats av helkroppsförlamning till följd av ryggmärgsskada. Analysen resulterade i sex kategorier; känslor av frustration och sorg, begränsningar i vardagen då kroppenblivit ens fiende, att känna skam och förlust av integritet, att vilja bevara den manvar och livet som var tidigare, betydelsen av relationer och att vara beroende av andraoch att fokusera på det goda i livet och finna styrka. Resultatet visade på sorg över förlusten av kroppsliga funktioner. Det framkom att det fanns svårigheter attacceptera den förändrade livssituationen och den förändrade kroppen. Livet efter ryggmärgsskadan kom även att innebära känslor av skam och förlust av integritet.Relationer sågs vara av stor betydelse. Därför är det viktigt att vårdpersonal arbetar personcentrerat och ser till patientens individuella behov och anpassar vården efterdetta. Genom en ökad förståelse hos vårdpersonalen kan de på ett bättre sätt ge stöd till personer som drabbats av ryggmärgsskada.
Bakgrund Telefonrådgivning innebär hälsorådgivning via telefon och är ett komplext arbete med stort ansvar. Enligt lag ska anställda kunna påverka sin egen arbetssituation och därav arbetsmiljön, till exempel vid telefonrådgivning. Samtidigt ska hälso- och sjukvården vara lättillgänglig. Patienterna har rätt till att få en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd och inte behöva vänta om det inte är uppenbart obehövligt. Syfte med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av arbetsmiljön vid telefonrådgivning. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor från två hälsocentraler i norra Sverige. Intervjuerna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat Distriktssköterskors upplevelser av sin arbetsmiljö påverkades av flera faktorer. Arbetsuppgiften krävde rätt arbetsutrustning, arbetsro, kollegialt samarbete och bra planering. Distriktssköterskor upplevde att det ställdes orimliga krav på dem och att det fanns en bristande förståelse för arbetsuppgiften. De upplevde att det var viktigt att kunna hjälpa patienten men också att deras arbetsmiljö påverkade patienten. Stress på grund av personalbrist påverkade deras arbetsmiljö negativt. Slutsats Resultatet visar att det inte bara var distriktssköterskor som påverkades av arbetsmiljön utan även patienten. Brister i patientsäkerheten visade sig ha ett samband med brister i arbetsmiljön. Telefonrådgivning skapar stress och för en god arbetsmiljö är det gynnsamt med en god planering.
Abstrakt Bakgrund: Administrering av syrgas syftar till att behandla hotande eller manifest hypoxi, som i värsta fall är direkt dödligt. Det har traditionellt ansetts riskfritt och säkert, men studier har under senare år påvisat att överdriven syrgasadministrering utgör risker för skada. Negativa effekter innefattar bland annat atelektasbildning, minskat cardiac output och nedsatt perfusion till vävnader. Det råder variation kring syrgas- och ventilatorinställningar peroperativt, och patienter utsätts för betydande risker i och med hypoxi och hyperoxemi. Syftet med studien var att undersöka hur anestesisjuksköterskor hanterar administration av syrgas perioperativt till lungfriska patienter >18 år, bedömda enligt ASA klassifikation I-II under generell anestesi. Metod: Tvärsnittsstudie; en webbenkät skickades ut till verksamma anestesisjuksköterskor på totalt åtta sjukhus i Västra Götaland, Stockholm och Norrland. 575 enkäter skickades ut och svarsfrekvensen var 33.2%. Analyser utfördes i SPSS med bland annat Chi2- och Kruskal-Wallis tester. De kommentarer som lämnades i fritext analyserades och kategoriserades. Resultat: 71.20% uppgav att de eftersträvade SpO2 mellan 96-98%, majoriteten uppgav även att de justerade ned FiO2 vid uppmätt SpO2 100%. De flesta baserade sina syrgasinställningar på praxis från sin enhet, följt av att vad de lärt sig under sin vidareutbildning. Inga signifikanta skillnader kunde påvisas utifrån utbildningsnivå eller yrkeserfarenhet. Regionalt fanns skillnader där Västra Götaland i högre utsträckning administrerade syrgas under transport till postop/UVA än Stockholm. Lägsta tänkbara nivå av FiO2 deltagarna kunde tänka sig varierade mellan Västra Götaland och Norrland, och i Stockholm var man mer aktiv i att justera FiO2 peroperativt jämfört med de två andra regionerna. Diskussion: Variationer i deltagarnas svar diskuterades bland annat mot bakgrund av specialistsjuksköterskans kärnkompetenser. De signifikanta skillnaderna som kunde påvisas var regionsbaserade, vilket kan bero på variationer i arbetssätt, rutiner och organisationskultur mellan de olika klinikerna. Bortfallet och dess eventuella betydelse för studiens validitet diskuterades. Slutsatser/Kliniska implikationer: Praxis behöver vara utarbetat utifrån evidens och inte enbart utifrån tradition. Forskningen kring syrgas och dess fördelar och risker är komplex och potentiellt är en vanlig uppfattning att hyperoxemi är riskfritt. Möjligen skulle utbildningstillfällen eller reflektionsmöten specifikt inriktade på syrgasbehandling kunna balansera praxis mer mot att undvika både hyperoxemi och hypoxi.
Introduktion: Säker vård förutsätter ett fungerande interprofessionellt samarbete. Sjuksköterskor och läkare har dock olika syn på samarbete, vilket kan försvåra arbetet vid akuta kritiska händelser. Studien har genomförts med begreppen säker vård och samverkan i team som teoretisk referensram. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av det interprofessionella samarbetet vid akuta kritiska händelser. Metod: Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats. Tio stycken semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor på tre olika svenska sjukhus. Fynden analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier; Anestesisjuksköterskans jämbördighet i teamet undermineras; Tillit till den egna professionella kompetensen stärker anestesisjuksköterskans position i teamet; Ett tryggt arbetsklimat skapar förutsättningar för ett konstruktivt samarbete, och; Dysfunktionella arbetsförhållanden försämrar förutsättningarna för ett välfungerande samarbete. Diskussion: Vid akuta situationer kan samarbetet präglas av obalanserade maktförhållanden och oklar ansvarsfördelning mellan läkare och sjuksköterskor vilket kan förklaras av traditionella synsätt på de olika professionerna. Arbetsrelationen hade gynnats av att sjuksköterske- och läkarutbildningen examinerat interprofessionell samverkan på ett framgångsrikt sätt. Slutsats: Den interprofessionella dynamiken kompliceras när anestesisjuksköterskan är bättre lämpad som teamledare än anestesiologen. Konservativa synsätt på olika professioner kan hämma det interprofessionella samarbetet och därmed patientsäkerheten.
Bakgrund: Palliativa patienter finns i många olika vårdkontexter och varje enskild individ har olika önskemål och preferenser. Autonomi är något som anses viktigt inom den palliativa vården. Vårdpersonal jobbar nära palliativa patienter och behöver kunskap om hur de kan bemöta dem för att tillgodose deras behov på bästa sätt. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av autonomi inom palliativ vård. Metod: En litteraturstudie där ansatsen var induktiv, och kvalitativ manifest innehållsanalys användes som metod för dataanalys. Resultat: Fyra kategorier sammanställdes: “Att känna värdighet genom att rättigheter respekteras samt friheten att fatta egna beslut”, “Att känna en otillräcklig delaktighet, kontroll och bristande information från vårdpersonal samt närstående”, “Att känna lidande till följd av förlust av förmågor och självständighet”, “Att få sina önskningar dokumenterade och uppmärksammade av andra gav en känsla av kontroll”. Resultatet visade att patienternas upplevelse av autonomi varierade, men de mest förekommande upplevelserna och känslorna ligger som grund för kategoriernas namn. Slutsats: Patienterna värderade att känna självbestämmande och att göra sina önskningar kända för andra, men kunde också känna en otillräcklig delaktighet och bristande information, samt lidande till följd av förlust av förmågor och självständighet. Denna litteraturstudie kan bredda förståelsen för palliativa patienters upplevelse av autonomi och hur vårdpersonal kan tänkas bemöta dessa patienter. Området kräver dock mer forskning då det fanns begränsat med material ur patienternas perspektiv.
Bakgrund: Typ 2-diabetes är en växande folksjukdom som ökar världen över för varje år. Typ 2-diabetes leder ofta till komplikationer kopplade till sensoriska och cirkulatoriska nedsättningar och i kombination med högt blodsocker försvåras läkningsprocessen och ökar uppkomsten av diabetessår. Diabetsessår är svårläkta och kan leda till amputation. Syftet med studien var att samla kunskap över vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att förebygga diabetessår hos personer med typ 2-diabetes.
Metod: Denna studie är en systematisk litteraturöversikt. En systematisk litteratursökning gjordes i CINAHL och Web of Science, där 14 artikler valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Inklusionskriterier var personer med typ 2-diabetes och exklusionskriterier var farmakologiska åtgärder, olika typer av omläggningsmaterial och kirurgiska åtgärder.
Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier som förebyggande åtgärder mot uppkomst av diabetessår, dessa kategorier var information och utbildning samt identifikation och kontroll av foten. Personen behöver stöd och information av sjuksköterskan för att förstå vikten av egenkontroll och hur den kan utföras. Sjuksköterska är oftast den som först möter personen och behöver därför i ett tidigt skede identifiera riskfaktorer för att förebygga uppkomsten av diabetessår.
Slutsats: Genom ett personcentrerat och evidensbaserat arbete kan sjuksköterskan uppnå målet med att utforma individanpassade omvårdnadsåtgärder, hos personer med diabetessår och förbättra hälsan hos individerna.
Nyckelord: Typ 2-diabetes, diabetessår, förebyggande åtgärder, omvårdnadsintervention och systematisk litteraturöversikt.
Suicid är den allvarligaste konsekvensen av att ha en dålig psykisk hälsa. Även om den psykiska hälsan generellt sett har blivit bättre så är suicid fortfarande en vanlig dödsorsak runt om i världen. Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelser av att vara suicidal. Metod: En litteraturstudie av 9 kvalitativa artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Litteraturstudien resulterade i tre kategorier, att ha ökade suicidtankar, att ha ett behov av stöd och våga be om hjälp och att påverkas av bemötandet i vårdmötet. Resultatet gav väldigt individuella upplevelser av att vara suicidal men med stort fokus på stöd och ett bra bemötande inom vården. Slutsats: Litteraturstudien visar att det är viktigt att kunna prata om psykisk ohälsa, och att öka allmänhetens kunskap om det. Det finns ett behov att få bort tabu-stämpeln och på så sätt underlätta för personer som mår dåligt att våga söka vård. Därav visar litteraturstudien ett behov av att förbättra sjukvårdens bemötande mot denna patientkategori i form av nya rutiner.
Anestesisjuksköterskans arbete i en högteknologisk och dynamisk miljö ställer krav på handlingsberedskap och kvalifikationer såsom ledarskap, initiativförmåga och samarbete. Patienter som sviktar i vitala funktioner är en utmaning inte minst på operationsavdelningen. Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull roll i operationsteamet vid vård av dessa akut sjuka patienter. Behandlingar för olika kritiska tillstånd finns väl beskrivna i litteraturen men anestesisjuksköterskans strategier i vården av patienter som sviktar i vitala funktioner behöver synliggöras och kan ge kunskap om anestesisjuksköterskans specifika anestesiologiska omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans strategier vid vård av patienter som sviktar i vitala funktioner. Studiens design var kvalitativ och en icke- experimentell tvärsnittsstudie genomfördes med kritisk incidentteknik som metod för analys av data. Ord och meningar som motsvarade syftet lyftes ut från svaren och kategoriserades. Analysen resulterade i fyra slutkategorier med strategier vid vård av patienter som sviktar i vitala funktioner: samarbeta och kommunicera med anestesiolog och operationsteamet; skapa en handlingsplan för patientens omvårdnad; förbereda genom att iordningställa läkemedel och medicinsk-teknisk utrustning på operationssalen samt optimera patientens tillstånd och förebygga ytterligare svikt. Resultatet av denna studie visar att yrkeserfarenhet spelar en viktig roll i omvårdnaden kring patienten som sviktar i vitala funktioner. Kunskap om och tidigare erfarenhet av kritiska situationer kan ge bättre förberedelse och handlingsplaner för oväntade och akuta händelser. Anestesisjuksköterskans förmåga att göra kontinuerliga bedömningar och prioriteringar är av stor vikt för att förebygga ytterligare svikt. Noggranna förberedelser i form av information kring patienten, ingreppet och anestesiformen samt läkemedel och utrustning ger bättre handlingsberedskap. Kommunikation och samarbete sker kontinuerligt mellan anestesisjuksköterskan och anestesiolog samt operationsteam där samtliga yrkeskategorier strävar efter en bibehållen patientsäkerhet.
Bakgrund
Hemodialysbehandling är en ofta livslång behandling mot kronisk njurinsufficiens, ett ofta livshotande tillstånd som härstammar i att njurfunktionen filtrations förmåga försämras. Behandlingen är krävande på många sätt och präglar livet för den drabbade. Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet och omvårdnadsarbetet kring dessa patienter och att erbjuda en personcentrerad vård. För att detta ska vara möjligt måste vårdpersonalen förstå sig på patienternas erfarenheter och upplevelser.
Syfte
Syftet med arbetet var att undersöka patienters upplevelser av att leva med hemodialysbehandling.
Metod
En litteraturstudie genomfördes med datainsamling genom de booleska sökmetoder Cinahl och Pubmed där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod valdes ut för en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat
Behandling med hemodialys innebär stora livsförändringar och ansträngningar både fysiskt och psykiskt. Upplevelserna varierar mellan att handla om patientens individuella uppfattning av livet med hemodialysbehandling och kronisk njurinsufficiens till copingstrategier och sociala problem i relationer med anhöriga och hälso- och sjukvården.
Omvårdnadsåtgärder och interventioner bör fokusera på att understödja patientens dagliga liv, psykiska hälsa och att underlätta dennes påfrestningar.
Slutsats
En ökad kunskap om patienters erfarenheter och upplevelser i livet med hemodialys kan ge en ökad kunskap för att bedriva en god personcentrerad vård och omvårdnad.
Hjärntrötthet är ett tillstånd som uppskattningsvis 200 000 personer i Sverige lider av. Hjärntrötthet kännetecknas av en extrem mental trötthet som innebär att personerna som lider av detta behöver mycket mer vila och längre återhämtning än friska individer. Syftet med studien var att sammanställa kunskap om hjärntrötthet som uppkommer efter stroke eller traumatisk hjärnskada (TBI). Tre frågeställningar formulerades; Hur upplever personer som lever med hjärntrötthet att det vardagliga livet påverkas? Vilka strategier används för att hantera hjärntrötthet? Vilka omvårdnadsinterventioner finns? En litteraturstudie genomfördes för att besvara syftet och frågeställningarna. Litteraturöversikten bestod av 14 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultatet visade att hjärntrötthet är ett mångfasetterat fenomen som påverkar personernas liv i högsta grad. Intryck, förmågor och prestationer påverkas, liksom relationer och det vardagliga livet. En slutsats som drogs var att hjärntrötthet är ett osynligt handikapp som inte bara påverkar den som drabbas utan även personer i dennes omgivning. Därför bör sjuksköterskan vara tydlig och kunna informera om detta tämligen okända fenomen. Sjuksköterskan bör även ha kunskap om olika omvårdnadsinterventioner samt kunna vägleda personer som lider av hjärntrötthet att finna strategier för att hantera vardagen.
Bakgrund: Dödligheten hos patienter som drabbats av hjärtstopp på vårdavdelningar är hög men med tidig hjärt-lungräddning (HLR) och tidig defibrillering så ökar chansen för överlevnad. Intensivvårdssjuksköterskan som ingår i akutteamet får ett larm om hjärtstopp och tillsammans med kollegor gör de en utryckning till patienten på avdelningen för att stötta och hjälpa till i den akuta situationen. Dessa situationer kan vara kaotiska och stressfyllda. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning som jobbat mindre än 5 år. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på ett mindre länsdelssjukhus i norra Sverige. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års yrkeserfarenhet som intensivvårdsjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet, Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse, Övning och ett nära samarbete skapar trygghet och Stress påverkar handlingsförmågan. Resultatet visade att oerfarna intensivvårdssjuksköterskor upplever en viss form av stress men att de fann en trygghet i sina kollegor i akutteamet och att deras samarbete fungerar bra. Dock så kunde samarbetet med vårdavdelningens personal samt den medicinläkare som kommer till den patient som drabbats av hjärtstoppet fungera mindre bra och kommunikationen dålig. De upplevde ett behov av kontinuerlig HLR-träning dels med andra professioner samt mer scenarioövningar. Konklusion: Oerfarna intensivvårdssjuksköterskor kände sig trygga med hjärtstoppsteamet men upplevde otrygghet då de befann sig i en okänd miljö då en patient drabbats av hjärtstopp på vårdavdelning. Bristande rutiner och osäkerhet bland personalen kunde påverka den stress som uppstod negativt. Genom att utarbeta en gemensam rutin och träna tillsammans skulle arbetet kring hjärtstoppet kunna bli mindre stressfyllt och mer effektivt.
Bakgrund: 50 miljoner människor i världen lider av demenssjukdom. Anhöriga till en demenssjuk benämns ofta som osynliga sekundära patienter och det är partners till den sjuke som drabbas allra värst. Att leva med och vårda sin sjuke partner ger påverkan på vårdarens liv. För att stötta vårdarna krävs det att sjuksköterskor har kunskap och utbildning kring ämnet. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med och vårda en partner med demens. Metod: Litteraturstudie med 15 vetenskapliga artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier erhölls av analysen: Att finna mening till vårdandet, Att få en förändrad relation, Att inta nya roller, Att leva för någon annan. Brist på egentid och bördan av att vårda gav en stor påverkan till den vårdande partnerns liv. Både positiva och negativa upplevelser framkom Slutsats: Den vårdande partnerns behov går ofta förlorade och det är viktigt för sjuksköterskor att ha god kunskap och utbildning om området för att stärka vårdarna att motverka ohälsa hos dem.
Bakgrund: I en alltmer globaliserat värld är det oundvikligt för sjuksköterskor att möta patienter med varierande kulturell bakgrund i sin yrkesutövning. Sjuksköterskors förmåga att förhålla sig till transkulturell palliativ omvårdnad är av betydelse, relaterat till ofta stora omvårdnadsbehov inom palliativ vård. Detta kan uppnås genom att ha förståelse om patientens bakgrund och etnicitet, vilket kan öka förutsättningar för en mer personcentrerad vård. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Denna litteraturstudie genomfördes med stöd av kvalitativ innehållsanalysdesign och induktiv ansats. En urvalsprocess som resulterades med 15 inhämtade vetenskapliga artiklar från databaser CINHAL och PubMed för vidare analys. Resultat: Sjuksköterskors upplevelse av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård beskrevs i resultaten med stöd av fyra slutkategorier, att respektera patienters kulturella och religiösa övertygelser, att normer och tabu kan påverka synen på döden och döendet, att kommunikation kan skapa trygghet i relationen, att familjen var både ett hinder och resurs i omvårdnaden. Slutsats: Flera nivåer av barriär kan förekomma vid en transkulturell palliativ omvårdnad som grundar sig i patienters, men även sjuksköterskors egenkultur. Respekt, lyhördhet och öppenhet till patientens bakgrund är betydelsefull för en god transkulturell omvårdnad.
Bakgrund: Att omhänderta patienter som under en operation ska erhålla eller har erhållit icke-depolariserande muskelrelaxantia (IDMR) är för många anestesisjuksköterskor en del av det vardagliga arbetet. Däremot finns det inga entydigariktlinjer på hur omvårdnaden kring en sådan patient ska ske. En inblick till anestesisjuksköterskornas omhändertagande av denna patientgrupp kan ge en ökad förståelse för och kunskap om den specifika anestesiologiska omvårdnaden. Syfte: Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskors omhändertagande av patienter som har erhållit icke-depolariserande muskelrelaxantia. Metod: Metoden som användes i denna studie var kvalitativa fokusgruppsintervjuer (n=3) med 12 anestesisjuksköterskor som genomfördes vid tre sjukhus i Sverige. Deltagarna hade minst 2 års kliniskt yrkeserfarenhet som anestesisjuksköterska. Fokusgruppsintervjuerna analyserades med kvalitativ analys enligt Doody, Slevin och Taggart (2013).Resultat: Att prata med patienten och ge denne information fortlöpande under omhändertagandet varnågot som alla anestesisjuksköterskor ansåg vara en självklar del i deras arbete. Den information som delgavs anpassades till patienten för att försöka minska stress och oro inför anestesin och operationen. Metoder för övervakning var med specifik neuromuskulär monitorering (NMM), dvs. TOF och PTC, eller utan NMM då anestesiapparaten, ventilatorn, sömndjupsmätare, kliniska tecken och tid efter administrering av IDMR tillämpades för att övervaka patienten. IDMR administrerades ofta på anestesisjuksköterskornas egna initiativ eller enligt rutiner, men påverkades också av operatörens önskemål. Reversering gavs enligt rutiner som var utformade efter vad TOF-mätaren visade eller efter tid för senaste administrering av IDMR. Alla anestesisjuksköterskor försökte arbeta strukturerat, alltid ligga ett steg före i sin planering och att vara beredd på överraskningar var viktigt för att kunna göra ett bra arbete och ge patienten godomvårdnad. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av denna patientgrupp skilde sig mellan kliniker. Utveckling av nationella riktlinjer skulle skapa en bättre säkerhetsmiljö och mera konsekvent omhändertagande nationellt.
När en person får diagnosen cancer kan detta innebär en stor kris för denne. Vilket kan leda till en känsla av hopplöshet. Därför blir hoppet en viktig resurs samt kraftkälla för personen som drabbats av cancer, en kraft som driver människan framåt. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om omvårdnadsåtgärder som främjar känslan av hopp till personer med cancer. Syftet besvarades utifrån de två frågeställningarna, Vilka omvårdnadsåtgärder främjar hopp samt hur kan sjuksköterskan omsätta de identifierade omvårdnadsåtgärderna i det dagliga omvårdnadsarbetet.Sammanställning av data gjordes genom en kunskapsöversikt. Analysen baserades på 10 identifierade artiklar, dessa låg sedan till grund för resultatet. Resultatet bestod av 8 slutkategoriervar av 5 innehöll omvårdnadsåtgärder så som samhörighet och stöd, omsorg, kommunikation och information, meningsfulla aktiviteter, minnen och kortsiktiga mål samt genom önskan och tro. Men även 3 slutkategorier som behandlade sjuksköterskans omsättande av omvårdnadsåtgärderna. Dessa var i form av relationen mellan sjuksköterskan och personen, kommunikation samt information. Resultatet har visat att sjuksköterskan kan använda sig av omvårdnadsåtgärder för att främja hopp hos personer med cancer. Men eftersom att hoppet är komplext krävs det att sjuksköterskan kan möta personens behov utifrån dennes förutsättningar. Detta för att omvårdnadsåtgärderna ska bli främjande för hoppet.
The aim of this study was to describe critical care nurses' experiences of nursing patients suffering from trauma. Eight critical care nurses were interviewed. Qualitative thematic content analysis was applied to the data and resulted in one theme; 'Needing to feel in control and part of a team', with six categories; 'different ways of dealing with uncertainty', 'feelings of responsibility and security', 'wanting to relieve the pain', 'supporting the relatives', 'suppressing one's own feelings', and 'reflecting over one's work'. The findings show the importance of preparation for caring for a patient suffering from trauma. Standardized care of the patient according to Advanced Trauma Life Support was described as a good basis, but for the quality of care to be good this always had to be complemented with personal nursing care for the patient and care for their relatives. This study contributes knowledge about meeting critically ill patients suffering from trauma and suggestions about how to cope with thoughts that might arise after a serious situation in nursing care
Sjuksköterskeprofessionen innebär att vara ledare och självständigt ansvaraför omvårdnaden. Sjuksköterskors trivsel på arbetet påverkas av en rad faktorer, exempelvis arbetsbelastning och att ha meningsfulla arbetsuppgifter. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställakunskap om hur ledarskapet påverkade omvårdnaden och sjuksköterskans trivsel på arbetet. För att svara på syftet formuleradestrefrågeställningar:Vilka ledarskapsstilar använder sjuksköterskor?Hur påverkarledarskapet patientsäkerheten, kvaliteten på vården samt produktivitet och effektivitet?Hur påverkar organisationens ledarskap sjuksköterskors trivsel på arbetet?18 artiklar inkluderades efter sökningar i databaserna Cinahl och PubMed. Den systematiska litteraturöversiktenresulterade i niokategorier fördelade på de trefrågeställningarna. Resultatet visadeatt sjuksköterskor och deras chefer använde sig av en mängd olika ledarskapsstilar. Organisationens och chefernas ledarskap påverkade sjuksköterskornas trivsel på arbetet genom att de tydliggjorde organisationens mål. Goda relationer, tydlig kommunikationoch att vara rättvis var egenskaper som en ledare borde ha. Bristande stöd från ledning samt hög arbetsbelastning minskade sjuksköterskors trivsel på arbetet. Sjuksköterskornas ledarskap påverkade patientsäkerheten, kvaliteten på vården samt produktivitetoch effektivitet i sjuksköterskornas arbete. Sammanfattningsvis borde det ligga i organisationens intresse att sjuksköterskor trivs på sitt arbete, eftersom att hög arbetsbelastning och hög personalomsättning leder till dålig kvalitet på vården och låg patientsäkerhet. Det är viktigt att som sjuksköterska vara medveten om sin egen ledarskapsstil och dess påverkan på teamet och vården.
Bakgrund: Perifer venkateter (PVK) är det vanligaste invasiva ingreppet inom vården och något många patienter kan känna obehag inför. Känslor som framkallar obehag kan infinna sig hos patienten röntgensjuksköterskan möter. Syfte: Studien syfte var att sammanställa kunskap om åtgärder röntgensjuksköterskan kan vidta i samband med insättandet av en perifer venkateter för att lindra obehag. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats. Tio artiklar sammanställdes till ett resultat som kategoriserades efter artiklarnas innehåll. Resultat: Kategoriseringen resulterade i trygghetsskapande-, farmakologiska- samt medicintekniska och distraherande åtgärder. I dessa framgår vilka åtgärder sjuksköterskan kan vidta för att lindra obehaget i samband med insättandet av PVK. Slutsats: Resultatet visar att lindrande av obehag kan ske genom flertalet olika åtgärder. Vissa åtgärder kräver enbart röntgensjuksköterskans personkännedom och lyhördhet medan andra kräver medicinsk utrustning eller teknik.
Tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård är vanligt förekommande och är ett omdiskuterat ämnei media,såväl som inom vården. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser beträffande tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Enkvalitativlitteraturstudie genomfördes med en manifest innehållsanalys, med totalt tio stycken vetenskapliga artiklar. Studien resulterade i fyra huvudkategorier med 14 subkategori;Att sjuksköterskans beslutsfattande styrdes av flera olika faktorer, att tvångsåtgärder kundemissbrukas och att dess form är ohållbar, att erfarenheter förändradeen sjuksköterskas syn och att relationerna påverkades,och att uppleva starka och svåra känslor försvårade arbetet. Resultatet skildrade känslor hos sjuksköterskan som utfört tvångsåtgärder från rädsla och skuld till lättnad när ingen kommit till skada. Debeskrev att deinte upplevde sig haandra alternativ till tvångsåtgärder att tillgå, men att det fanns en önskan och längtan till att tvångsåtgärderska eliminerashelt. Eftersom tvångsåtgärder är vanligt förkommandeinom psykiatrinbehövs ny kunskap och möjlighet till reflektioni arbetsteamet, och självreflektion,om hur sjuksköterskanska bemöta dessa situationer.
Postpartumdepression drabbar uppskattningsvis 10-20% av kvinnor som föder barn i Sverige varje år. Majoriteten av de drabbade kvinnorna behöver söka vård själva då det inte uppmärksammas av vårdpersonal. Av denna anledningen är det viktigt att sjuksköterskan är medveten om symtom och kännetecken för postpartumdepression. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av postpartumdepression. Uppsatsen är en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. För studien användes 17 artiklar som granskades och analyserades vilket genererade i fem kategorier vilket resultatet baserades på. Kategorierna var; “Att bli någon annan”, “Att känna sig ensam med övermäktiga krav”, “Att inte känna sig nära sitt barn”, “Att inte bli sedd och hörd” och “Att hitta strategier för att klara av den nya vardagen”. Studiens resultat kan bidra till att kunskap och förståelse om postpartumdepression ökar hos sjuksköterskan och vårdpersonal, vilket ökar kunskap i hur kvinnor med postpartumdepression ska hjälpas.
Psykisk ohälsa kan anses vara ett folkhälsoproblem och är dessutom omgärdat av stigma. Detta försvårar dels för den sjuke, men även för dess anhöriga att söka vård. Barn till föräldrar drabbade av psykisk ohälsa riskerar i större utsträckning att själva drabbas. Design: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa, varför en kvalitativ metod användes. Metod: Analysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys där två självbiografiska böcker användes som analysmaterial. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier som beskrev upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa. Att läsa signaler och vilja parera för att undvika våld och konflikter. Att inte få sina behov tillgodosedda och ta ett för stort ansvar, att livet blir fyllt av sjukdom som förgiftar, att känna glädje av bekräftelse men motta kritik, att drömma om ett bättre liv, att vilja bryta tystnaden och försonas. Slutsats:Litteraturstudien ger en ökad förståelse över stigmatisering kring psykisk ohälsa och tydliggör behovet att kunna prata om sina upplevelser. Dels för att kunna förstå men ävenför att kunna försonas. För sjuksköterskan är det viktigt att se människan ur ett holistiskt perspektiv och kunna lyfta även den psykiska dimensionen av människan för att möjliggöra återhämtning.
När en person närmar sig livets slut på grund av sjukdom, skador eller ålder övergår vården till att vara palliativ. Att vara närstående till en person i palliativ vård kan innebära stora förändringar. Samtidigt som den palliativa vården har som mål att erbjuda stöd till närstående att hantera sin situation framhåller tidigare forskning att närstående kan vara i stort behov av både mer och förbättrat stöd. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person i palliativ vård. Metoden var en litteraturstudie av 12 kvalitativa artiklar publicerade i CINAHL som analyserades genom en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultatet består av fem kategorier, 1) Att stå på sidan av vid lidande och försämring,2) Att vilja vara närvarande och ha en vårdande roll, 3) Att livet kretsar kring den sjuke och vardagen förändras, 4) Att ha behov av stöd och samhörighet, 5) Att förlora sin närstående och sin roll som vårdare. Slutsatsen är att närstående vill vara nära och stödja den sjuke personen samtidigt som de har ett eget behov av stöd. Sjuksköterskan kan möjliggöra för den närstående att vara närvarande och hantera vården av den sjuke personen genom information och utbildning och samtidigt bevara den närståendes välbefinnande genom tillgänglighet, stöd och bekräftelse.
Bakgrund: Substansbrukssyndrom är ett begrepp som innefattar beroendeproblematik oavsett substans. Substansbrukssyndrom är starkt kopplat till stigma, vilket kan beskrivas med att ha ett attribut som är nedvärderat inom en viss kontext. Stigma påverkar personen som upplever det på flera olika sätt och påverkar också sjukvården och samhället i stort. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av stigma hos personer med substansbrukssyndrom inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med inifrånperspektiv genomfördes för att besvara syftet. Litteratursökningen genomfördes i Pubmed, PsycInfo och Cinahl och resulterade i sju vetenskapliga artiklar med kvalitativt innehåll. En innehållsanalys med manifest ansats genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) metodartikel. Resultat: Analysen resulterade i fyra slutkategorier: Att mötas av dömande och nedsättande attityder, Att bli sedd som drogsökande och mötas av misstro, Att komma i andra hand och inte få likvärdig vård, Att uppleva rädsla inför vårdkontakter och anpassa sig. Slutsats: Personerna beskrev hur stigma påverkade alla aspekter av vårdupplevelsen. Från att uppleva sämre bemötande, en bristande vårdkvalité till en rädsla inför att söka vård. Stigma utgör ett hinder för personcentrerad vård och vård på lika villkor och en utökad kunskap om ämnet kan vara av betydelse i målet att uppnå en jämlik hälso- och sjukvård.
Kronisk ländryggssmärta är ett tillstånd som orsakar stort lidande för människor världen över. Att leva med ländryggssmärta påverkar flera aspekter av livet samt påverkar personens möjligheter till att upprätthålla god hälsa. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att leva med kronisk ländryggssmärta. Totalt 12 vetenskapliga artiklar ingick i studien. Artiklarna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med inifrånperspektiv. Analysen resulterade i fem huvudkategorier: att försöka finna orsaken till smärtan och känna missnöje över vården, att smärtan har kontrollen över ens liv, att smärtan påverkar sociala roller och förändrar det sociala livet, att smärtan påverkar ens självuppfattning och hämmar det psykiska måendet, att tillämpa strategier för att hantera smärtan. Resultatet visade att personer som lever med kronisk ländryggssmärtan framför allt hade behov av förståelse, både från andra i sin omgivning och från hälso- och sjukvården. Författarna anser att med stöd av ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan skapa sig en större förståelse för personers unika smärtupplevelser.
Venösa bensår är ett stort problem för hälso- och sjukvården och bidrar till ett stort lidande för personer som lever med detta. Venösa bensår betecknas som en folksjukdom på grund av det stora antalet personer som är drabbade. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av att leva med venösa bensår. Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Nio vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes till ett slutgiltigt resultat med fyra kategorier som svarade an mot syftet: att känna sig skamsen, ensam och isolerad på grund av såren, att ständigt bli påmind och begränsad av smärtan, att påverkas av andras attityder samt att påverkas av behandlingen. Resultatet visade att skammen bidrog till att personer isolerade sig från omgivningen, smärtan begränsade personer i sitt dagliga liv, omgivningens attityder påverkade personer negativt och behandlingen upplevdes vara besvärande. Interventioner framtagna för personer med venösa bensårs upplevelse kan öka deras välbefinnande, men det är av stor vikt att vidare omvårdnadsforskning görs inom området på grund av den rådande okunskapen som har framkommit bland befintlig personal.
Att leva med långvariga bensår innebär ett liv med sjukdom, livet förändras och upplevs krävande för den drabbade. En sjukdomsbild med bensår ser olika ut och ger en individuell påverkan hos personer, det är därför av vikt att på ett djupare sätt försöka förstå hur det är att leva med långvarig sjukdom. Syftet med litteraturstudien var att undersöka personers upplevelser av att leva med långvariga bensår. Den kvalitativa litteraturstudien inleddes med en systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och Cinahl. Urvalet av studierna resulterade i 15 vetenskapliga studier. Efter kvalitetsgranskning ingick 13 studier i vår analys. Studierna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys och en induktiv ansats. Fem kategorier skapades därefter: Att känna en rädsla och ovisshet för bensårets läkningsprocess, Att känna skam och begränsningar i vardagen, Att försöka se framåt och bevara sin livslust, Att sakna kunskap om bensår och vara beroende av hälso- och sjukvården, Att leva med en påtaglig och intensiv smärta. Resultatet visade att personer som lever med långvariga bensår bär på många tankar och känslor, samtidigt en ovisshet gällande sin framtid. Personerna i studierna beskrev upplevelser av att vara begränsade av sitt bensår och ett liv med mycket smärta. Resultatet diskuterades till relevant omvårdnadsforskning, för att vidare kunna komma fram till kliniska implikationer och slutsatser. Slutsatsen av studien är att alla upplevelser är unika, samtidigt att ett liv med långvariga bensår beskrivs påfrestande både fysisk, mentalt och socialt. Stöd från sjuksköterskan är viktigt i hanteringen och livet med långvariga bensår.
Background: Integrating heart-failure and palliative care combines expertise from two cultures, life-saving cardiology and palliative care, and involves ethically difficult situations that have to be considered from various perspectives. We found no studies describing experiences of clinical ethical support (CES) in integrated cardiology and palliative care teams.Objective: Our aim is to describe experiences of CES among professionals after a period of three years working in a multidisciplinary team in integrated heart-failure and palliative homecare.Method: The study design was descriptive qualitative, comprising interviews with seven professionals from one integrated heart-failure and palliative care team who received CES over a three-year period. The interview data were subjected to qualitative content analysis.Results: The CES was found to offer possibilities for meeting in an ethical ‘free-zone’ where the participants could relate to each other beyond their various professional roles and specialties. The trust within the team seemed to increase and the participants were confident enough to express their points of view. Together they developed an integrated understanding, and acquired more knowledge and a comprehensive view of the ethically difficult situation of concern. The CES sessions were considered a means of becoming better prepared to deal with ethical care issues and developing action strategies to apply in practice, from shared standpoints.Conclusion: Participating in CES was experienced as meeting in an ethical ‘free-zone’ and seemed to be a means of facilitating integration of palliative and heart-failure care.
Vårdtagare med svårläkta bensår är en stor grupp av vuxna individer. Sjuksköterskor möter dessa vårdtagare ibland under flera år och att leva med ett svårläkt bensår är en stor utmaning som kan leda till förlust av självständighet och/eller kontroll. Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen lyfter båda fram delaktighet och självbestämmande som viktiga grundprinciper. Lagarnas intentioner ger uttryck för en människosyn som innebär att människor kan fatta egna beslut om sin behandling och kan ta ansvar för sig själv och andra efter den egna förmågan och med stöd av professionell vårdpersonal. Syftet med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om vilka faktorer som påverkar vårdtagarens delaktighet vid behandlingen av svårläkta bensår och utgick från frågan: Vilka faktorer påverkar vårdtagares delaktighet i behandling av svårläkta bensår? För att besvara syftet valdes Whittemore och Knafls metodartikel för integrerad litteraturöversikt. Författarna gjorde en fritextsökning i fem databaser och två av dessa gav relevanta träffar. Tretton artiklar valdes ut för analys och resultatet presenterades i fyra kategorier: fysiska och psykosociala faktorer; interventionsrelaterade faktorer; utbildning och kunskapsrelaterade faktorer; relationer och kommunikationsrelaterade faktorer. Delaktighet har stor betydelse för vårdtagare med svårläkta bensår och har en stor inverkan på deras livskvalitet. Genom att ta hänsyn till de olika faktorerna som påverkade delaktigheten kan följsamheten öka och delaktigheten förbättras. Resultatet visade att en holistisk syn på vårdtagaren och deras situation främjade delaktighet. Det vill säga att man fick anpassa interventionerna till vårdtagarna, se till att de fick relevant och adekvat information och att man hade ömsesidig respekt för varandra och ett gemensamt mål. Behandlingen bör fortsätta efter bensåret har läkt genom regelbundna uppföljningar. Detta stödjs av sjuksköterskeutbildningen där man ska arbeta utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv.
Background
Time trends of incidence of allergic sensitization are unknown and recent trends of prevalence and risk factors are lacking.
Objective
To estimate the incidence, prevalence, remission, risk factors, and time trends for allergic sensitization among schoolchildren followed from age 7 to 8 years to age 11 to 12 years.
Methods
In 2006, all children in grades 1 and 2 aged 7 to 8 years in 2 municipalities in northern Sweden were invited to a questionnaire survey and to skin prick testing to 10 common airborne allergens. The cohort was reexamined in 2010, with additional blood sampling for specific IgE. Participation rates were 90% (n = 1700) at age 7 to 8 years and 85% (n = 1657) at age 11 to 12 years. The results were compared with a cohort examined by identical methods 10 years earlier.
Results
The prevalence of positive skin prick test result to any allergen increased from 30% at age 7 to 8 years to 41% at age 11 to 12 years (P < .001). The cumulative 4-year incidence was 18%, while remission was low. Sensitization to pollen and furred animals was most common. A family history of allergy was significantly associated with incident sensitization, whereas the presence of furred animals at home was negatively associated. The prevalence at age 7 to 8 years and at age 11 to 12 years and the 4-year incidence were all significantly higher compared with the cohort examined 10 years earlier.
Conclusions
The prevalence of allergic sensitization increased by age as a consequence of a high incidence and a low remission. The trends of increasing incidence and prevalence among schoolchildren imply future increases in the prevalence of allergic diseases.
Sjuksköterskan är en yrkeskategori som finns tillgänglig under dygnets alla timmar. Nattarbete utförs under särskilda förhållanden med utmaningar som trötthet och dygnsrytmsanpassning. Detta ställer särskilda krav på sjuksköterskan för att kunna arbeta patientsäkert. Syftet med arbetet var att sammanställa kunskap om sjuksköterskans möjligheter att arbeta patientsäkert nattetid. Studien genomfördes som en integrerad litteraturöversikt och utgick från två frågeställningar: Vilka faktorer påverkar sjuksköterskan att arbeta patientsäkert nattetid? samt Vilka strategier kan sjuksköterskan använda för att arbeta patientsäkert nattetid? Litteratursökningen gjordes i två databaser och resulterade i sexton artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att de faktorer som påverkar möjligheten att arbeta patientsäkert nattetid var bemanning, rutiner, arbetstider och sjuksköterskans arbetsförhållanden. Strategier som sjuksköterskan kan använda för att arbeta patientsäkert nattetid var tupplur under nattrasten, planering av nattarbetspasset och kontroll av ljusexponering. Slutsatser som drogs av arbetet var att ett systematiskt patientsäkerhetsarbete skulle kunna öka förutsättningarna för sjuksköterskan att arbeta patientsäkert. Interventioner som nattsjuksköterskan skulle kunna använda riktas på att minska risk för misstag och undvika nödsituationer, vilket är aktuellt under nattskift då sjuksköterskan kan vara trött och sömnig, samt bemanningstätheten är lägre.
Trots lagstiftning kring patienters delaktighet i vården ses en tydlig brist på delaktighet vid vårdplanering hos patienter inom psykiatrisk vård. Syftet med det här arbetet var att sammanställa kunskap genom en metasyntes för att nå en djupare förståelse av patienters upplevelser av delaktighet vid vårdplanering i den psykiatriska vården. Detta genom frågeställningarna vad beskriver patienter främjar respektive hindrar delaktighet vid vårdplanering i den psykiatriska vården. Tio artiklar svarade mot vårt syfte och inkluderades. Analysen av dessa resulterade i att tre teman identifierades: 1.“Det yttre lagret: Vårdplanen som ett värdefullt stödverktyg eller en meningslös upprepning” 2. Det mellersta lagret: “Att navigera oenigheter för en känsla av att äga innehållet”, och 3. Det inre lagret: “En vilja att ses som expert men en samtidigt upplevd maktlöshet”. De tre identifierade lagren syntetiserades i syfte att få en djupare förståelse och ny kunskap av patienters upplevelser av delaktighet i vårdplaneringsprocessen. Syntesen visar på tre lager som har en bestämd ordning där kärnan i syntesen och de tre identifierade lagren utgår från individen, som är expert.
Bakgrund: Pediatrisk palliativ vård är ett begrepp som förknippas med sorg och förtvivlan. Att arbeta som sjuksköterska i denna kontext kan vara både utmanande och påfrestande där det handlar om att se lika mycket till familjens behov som till barnet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av pediatrisk palliativ vård med fokus på familjens betydelse. Metod: Litteraturstudien utgick från ett inifrånperspektiv, där människans upplevelse var i fokus. Kvalitativ data analyserades med manifest innehållsanalys och induktiv ansats. Litteratursökningen utfördes med en systematisk sökning i databaserna CINAHL och PubMed som resulterade i att författarna valde ut tolv artiklar som svarade an på syftet. Resultat: Analysen av de tolv artiklarna resulterade i fem slutkategorier; Att kunna anpassa sitt fokus var avgörande när vården ändrade riktning, Att inte räcka till och ta känslomässigt avstånd, Att familjers delaktighet i vården är viktigt men kan också vara en utmaning, Att en djup men balanserad relation till familjen skapar tillfredställelse i arbetet, Att en god kompetens var en viktig byggsten i professionen. Slutkategorierna presenterades i studiens resultat i form av en brödtext med tillhörande citat. Slutsats: Det arbete som bedrivs i den pediatriska palliativa vården ställer stora krav på sjuksköterskor vilket leder till ett ökat behov av både teoretisk och praktisk kunskap för att främja självförtroendet i yrkesutövandet.