The database comprises 15 datasets collected at 15 stormwater and snowmelt runoff monitoring sites across Sweden, covering 182 events from 2000 to 2023, including 117 stormwater and 65 snowmelt events, as well as 40 dry-weather sewer baseflow samples. The database comprises event mean concentration of 20 metal(loid)s (total, dissolved, and bioavailable), key physicochemical parameters including total suspended solids (TSS), total and dissolved organic carbon (TOC and DOC), turbidity (Turb), pH, electrical conductivity (EC) and temperature, as well as rainfall characteristics and runoff flow data.

Exterior building materials contribute to stormwater runoff pollution but knowledge of how ecological impacts may vary between different types of building materials remains limited. This study combined chemical analyses of runoff from seven different building surface materials with toxicological response analyses as a contribution to addressing this knowledge gap. Results indicate a range of inorganic (e.g. copper, zinc) and organic substances (e.g. diisononyl phthalate, DINP, and nonylphenol) are mobilised by runoff, with concentrations varying between differing materials and rain events by up to three orders of magnitude. Toxicological analysis involving algae, daphnids and fish embryos, indicated that acute and chronic effects also varied between building materials and events, as well as species. For example, copper sheet runoff (maximum concentration 2900 µg/L) exhibited the strongest acute toxic effect on all three test organisms (≥80 % effect irrespective of event and species). Chronic reproductive effects were reported for Daphnia magna on exposure to PVC and bitumen felt roof runoff. Results show that runoff from several building surface materials commonly found in urban areas can cause acute and chronic effects on aquatic organisms. Findings could support users to identify environmentally sustainable building materials as a contribution to reducing pollution emissions from cities to receiving waters.

This opinion paper reflects on the current challenges facing urban drainage systems (UDS) research, along with solutions for fostering sustainable development. Over the course of a year-long project involving 92 participants aged 24–38, including PhD candidates, post-doctoral researchers, and early-career academics, we identified critical challenges and opportunities for the sustainable development of UDS. Our exploration highlights four key challenges: limited public visibility leading to resource constraints, insufficient collaboration across subfields, issues with data scarcity and data sharing, and geographical specificities. We emphasise the importance of raising public and political awareness regarding UDS's vital role in climate adaptation and urban resilience, advocating for blue-green infrastructure and open data practices. Additionally, we address systemic academic barriers that hinder innovative research. We call for a shift away from metrics that prioritise quantity over quality. We recommend establishing stable career pathways that empower early-career researchers. This paper aims to catalyse a broader community dialogue about the future of UDS research, uniting voices from various career stages. By presenting actionable recommendations, we aim to inspire fundamental changes in research conduct, evaluation, and sustainability, ensuring the field of UDS is prepared to meet pressing urban water management challenges worldwide.

Detta projekt initierades för att undersöka hur spridningen av föroreningar via dagvatten från urbana avrinningsområden kan begränsas genom ett ökat fokus på uppströmsarbete. Projektet genomfördes som en serie av fyra tematiska workshoppar med deltagande från både projektparter och externa aktörer. Syftet var att identifiera centrala utmaningar, formulera en gemensam framtidsvision samt föreslå konkreta åtgärder och systemförändringar som bedöms nödvändiga för att minimera föroreningsspridning från urbana källor via dagvatten.

Projektet inleddes med en analys av dagens läge samt utmaningar kopplade till dagvattenföroreningar. Dagvatten utgör stora volymer vatten med varierande koncentrationer av ett brett spektrum av föroreningar, som härrör från många små men betydelsefulla, spridda källor i den urbana miljön. Detta, i kombi- nation med kostnader för representativ provtagning, försvårar möjligheterna till källspårning. Andra hinder inkluderar oklar ansvarsfördelning, bristande efterlevnad av regler och ofullständiga produktdeklarationer som försvårar spårbarhet och förebyggande åtgärder. Därtill bedöms att även om förorenande material skulle fasas ut idag, kommer redan inbyggda materiallager i den urbana miljön att fortsätta bidra till förorening under lång tid framöver. Målkonflikter – såsom miljökrav och trafiksäkerhet, eller mellan återbruk och utfasning av farliga ämnen – försvårar beslutsfattandet ytterligare. Uppströmsarbete för dagvatten, ökad kunskap och tvärsektoriell samverkan identifierades som centrala insatser för att minska föroreningsbelastningen och uppnå målet om välmående sjöar, vattendrag och grundvatten.

Det önskade framtida läget som formulerades i projektet innebär ett scenario för år 2050 där systemför- ändringar, tekniska framsteg och samverkansformer bidrar till att eliminera föroreningsspridning via dag- vatten och ett oförorenat dagvatten med större potential för återanvändning som en alternativ vattenkälla och vattenresurs. För att nå dit krävs samordnade förflyttningar inom fem dimensioner: teknik, produkter och processer; pengar och värde; policy och styrning; beteendeförändringar och acceptans; samt omställningsinfrastruktur (definierade av Water Wise Societies). Exempel på viktiga förändringar som lyftes var utveckling av hållbara byggmaterial, integration av miljökriterier i hela livscykeln för produkter, ökade incitament för cirkulära lösningar samt mer samordnade och konsekventa regelverk. Även ökad medvetenhet och acceptans i samhället, förändrad upphandlingspraxis och bättre samordnad miljöövervakning betonades. För att genomföra de identifierade förändringarna krävs engagemang från ett brett urval av aktörer. Detta inkluderar beslutsfattare på olika nivåer, offentliga myndigheter och förvaltningar – nationella såväl som regionala och lokala, privata företag och branschaktörer inklusive branschorganisationer och konsulter, samt kunskaps- och opinionsbildande aktörer såsom forskningsinstitutioner och intresseorganisationer.

För att närma sig framtidsvisionen identifierades flera centrala åtgärdsområden, däribland skärpta krav och bättre tillsyn, förbättrad samverkan och tydligare ansvarsfördelning, breddad kunskap och beteendepåverkan samt införande av ekonomiska styrmedel. Dessa prioriteringar speglar behov inom samtliga fem förändringsdimensioner och visar på vikten av att kombinera tekniska och systemiska angreppssätt. Även om tidigare internationella initiativ identifierades som relevanta, konstaterades att inget av dem fullt ut hanterar de breda utmaningarna kopplade till dagvattenföroreningar från urbana miljöer. De utgör dock värdefulla referenspunkter för fortsatt arbete i µppströms anda.

Biocides are incorporated into building surface materials to protect them against algae and fungi growth. When such treated surfaces are exposed to precipitation, they may release these biocides, contaminating receiving water bodies. To regulate the use of biocidal products in line with the European Biocidal Products Regulation it is crucial to identify the precise origin of this type of pollutant. In this study, the leaching of a wide range of biocides and chemical elements from 15 materials was investigated through a laboratory scale experiment. The experimental setup was based on the standard method, SIS-CEN/TS 16637-2:2015. The materials tested included bitumen roofing felt and shingles, impregnated wood, as well as paints intended for concrete, wood, and metal surfaces. Each material was tested in duplicates. All materials were tested at a liquid volume to surface area ratio (L/A) of 22.5 L/m2. Sampling was carried out at three intervals: 6 h, 18 h, and 5 days with the leachant being renewed after each leaching step. The results were that diuron was the most commonly detected biocide from the materials tested. The largest number of biocides, including diuron and its degradation products 1-(3.4-dichlorophenyl) urea (DCPU) and diuron desdimethyl (DCPMU), terbutryn, carbendazim and monuron, were detected in the wood paints. Diuron was detected in all three types of wood paint with a mean areal release ratio of 64.6, 25800, and 5710 μg/m2 for the respective paints. Copper was detected in all leachates from impregnated wood, with mean concentrations of 687, 648, 1450, and 279 μg/L from the four tested wood types, respectively. Some of the biocides released were not reported on the data sheets of the tested materials, indicating a need to investigate broader than only based on the information provided by the manufacturers. Future use of biocides in building surface materials may change due to regulations, phase outs and introduction of new biocides, indicating that source identifications is a continuing effort.

Denna rapport presenterar resultat av ekotoxikologiska tester av avrinning från sju exteriöra byggnadsmaterial. De material som ingick i studien var sådana som är vanligt förekommande på tak och fasader,eller andra ytor i den urbana miljön och omfattande följande sju material: metallplåtar av koppar, zink,galvaniserad stål samt rostfritt stål; bitumenbaserat takpapp samt takduk av PVC från två olika tillverkare. För att analysera toxiciteten samlades avrinning upp vid en befintlig försöksuppställning på campus vidLuleå tekniska universitet vid tre olika regntillfällen. Toxikologiska tester utfördes på tre olika tesorganismer:grönalgen Pseudokirchneriella subcapitata, kräftdjuret Daphnia magna, samt ägg från zebrafisk Danio rerio.

Toxiska effekter observerades på samtliga tre testorganismer som ingick i studien. Avrinning från kopparplåtbedömdes ha en stark toxisk effekt på samtliga tre testorganismer. För tillväxten hos grönalg hadeäven zinkplåt samt galvaniserat stål en starkt toxisk effekt. Hos kräftdjuret Daphnia magna samt ägg frånzebrafisk var det, utöver kopparplåt, ett av PVC-materialen, zinkplåt och galvaniserat stål som uppvisade högst toxisk effekt. Denna kunskap skulle kunna ligga till grund för uppströmsarbete och minimering avnegativa effekter i recipienter på grund av ämnen urlakade från byggnadsmaterial.

Biocider tillsätts exteriöra byggnadsmaterial och ytbehandlingar för att förhindra påväxt av mikroorganismer såsom mossor, svampar, bakterier, alger och lavar som bryter ner materialet, samt för att konservera till exempel tak- och fasadfärg innan applicering. Urlakning av biocider från dessa ytor kan ske vid regn och riskerar att transporteras via dagvatten från den urbana miljön till omkringliggande vattenförekomster. Det övergripande syftet med denna studie var att genom laboratorieförsök jämföra biocidurlakning från olika ytbehandlingar och material som används på tak, fasader eller andra ytor i den urbana miljön, samt att uppskatta vilka av de studerade materialen som är troliga källor tillbiocider i dagvatten. De testade materialen inkluderade två typer av bitumenmembran (takpapp och shingel) från två tillverkare vardera, fyra impregnerade trä och olika typer av färger avsedda för trä- (tre stycken), plåt- (två stycken) och betong-/putsytor (två stycken). Dessa material undersöktes genom lakningsförsök i laboratorium med tre tidsintervall som utfördes i följd efter varandra. Resultaten visade att diuron var den biocid som frigjordes från flest av de testade materialen. Färger för träfasader och betong urlakade högst koncentrationer av biocider bland de testade materialen. Bitumenshingel var det enda testade materialet som inte urlakade några biocider. Dessutom frigjorde impregnerat trä högst koncentrationer av koppar och ett bitumenbaserat papptak samt betong- och plåtfärger släppte de högsta fosforkoncentrationerna. Det finns därmed en potentiell risk för frisättning av biocider från exteriöra byggnadsmaterial och beläggningar på byggnader till avrinning för vidare transport med dagvatten till närliggande vattenförekomster.